- För många är det tabu att visa sig ledsen. Jag tycker snarare att det är en styrka.
Nu vill hon hedra alla som mött bröstcancer. Hon har nämligen sytt en rosa stola.
- Är den inte tjusig? Jag tycker den ser riktigt fin ut. Jag hoppas att vi har startat ett helt nytt mode här i Väskinde. Förhoppningen är att landets alla präster ska använda en rosa stola under oktober månad, säger hon.
Det strålar om Martina Åkeson Wollbo. Ämnet är visserligen tungt och jobbigt, bröstcancer. Men det är en del av Martinas vardag. Hon har haft en väninna som dött i sjukdomen. Människor i hennes församling har drabbats. Hon har sett den på nära håll och håller därför sjukdomen nära. Vare sig hon vill eller inte.
- Sådant är livet, konstaterar hon krasst.
Alla kyrkliga uppdrag
Kanske var det därför hon och ett par kollegor från Väskinde församling bollade fram idén att använda en rosa stola vid predikningar och gudstjänster, eller ja - vid oktober månads alla kyrkliga uppdrag för den delen.
- Tänk så fint om jag faktiskt använder den på en begravning. Även om personen dött i just bröstcancer, tror jag det blir jättefint. Det är ett tydligt sätt att hedra människan på, säger Martina.
Som kvinna, mamma och mitt i livet, erkänner Martina att just bröstcancer kan vara extra känsligt att prata om. Och att prata om döden är aldrig lätt. Aldrig. Därför försöker Martina inte göra det lätt för sig heller. För det som händer, det händer. Och det måste man prata om och hantera, oavsett vad.
- Ibland måste man gå ner för den där hemska vägen, där man tror att allt det värsta händer. Man måste gå ner dit, bottna där för att kunna gå vidare, funderar Martina.
Ofta ställer hon frågor om döden. Otäckt för många, medger Martina.
- Men om vi präster inte vågar fråga, vem ska då fråga? Vi präster förstår inte allt heller. Och vi kan inte skylla allt på Gud. Men vi måste våga prata om döden.