Elisabeth Kimell var en av 25 frivilliga som deltog i Missing Peoples sökinsats efter 60-årige Jan Pettersson på tisdagen.
60-årige Jan Pettersson från Väskinde sågs senast när han tog bussen från Slite till Visby på kvällen den 21 december, och sedan dess är han alltså försvunnen. Polisen har arbetet med ärendet under hela helgen, och på måndagen inledde man en brottsutredning där rubriceringen var människorov.
– Det har vi gjort för att vi inte kan utesluta brott samt för att det ger oss fler verktyg i det fortsatta sökandet. För närvarande arbetar vi med att se över den här personens kontakter och rörelsemönster, men det finns inget nytt att rapportera kring ärendet på tisdagen och mannen är fortsatt försvunnen, säger Anna Westberg, presstalesperson på polisen.
Under tisdagen gav sig även Missing People in i sökandet efter Jan Pettersson då man arrangerade skallgångskedjor i Väskinde. Totalt gick 25 personer med en armlängds avstånd och sökte av några områden som prioriterats av polisen.
– Han som är försvunnen bor i ett lägenhetsområde här i närheten, och enligt polisens uppgifter så har han brukat gått mellan Hästnäs och Väskinde, och det är därför just de här områden prioriteras i dag, säger Anders Johansson, verksamhetchef för Missing People Gotland.
När de frivilliga gav sig ut för att söka efter Jan Pettersson på tisdagsförmiddagen hade han nästan varit försvunnen i en vecka, och på mötet som föranledde sökinsatsen informerade Anders Johansson deltagarna om att det kan vara en avliden person de letar efter.
– Risken är ju stor, även om vi såklart inte kan veta. Men är det så att han varit ute i terrängen sedan i tisdagskväll så är ju inte hoppet jättestort om att hitta honom vid liv.
Hur stor är din förhoppning om att hitta den försvunne mannen?
– Målet och förhoppningen är alltid att hitta dem som är försvunna när vi genomför sökinsatser, oavsett om de är vid liv eller inte.
En av de frivilliga som deltog i skallgången under tisdagen var Elisabeth Kimell från Visby.
– Jag har varit med i Missing People i ett par år, men inte varit ute på så många uppdrag. Jag tycker att det känns viktigt att ställa upp, för man kan ju tänka sig att om någon anhörig försvunnit så hade man velat veta var den personen tagit vägen, säger hon.
Även hon var införstådd med att det kanske inte var en person som var vid liv som hon letade efter.
– Det är något man får vara beredd på, avslutar hon.