I sin mammas hus i Brissund kan Sven Lidström koppla av och ladda batterierna efter att ha jobbat intensivt under vistelsen på Antarktis.
Sven Lidström kan inneha ett oslagbart restids- och avståndsrekord för att komma till Gotland och fira jul. Han jobbar på Norsk polarinstitutt och reste från deras forskningsstation ”Troll” på Antarktis till Gotland, en resa på omkring 16 000 kilometer. ”Troll” ligger på Dronning Maud land, ungefär sex timmars flygresa söderut från Kapstaden.
– Jag flög hem via Kapstaden, Prag, Bremen, Oslo och Stockholm och tog sista färjan hit dagen före julafton. Resan började på tisdag kväll och jag kom hit på lördagen, så det tog fyra dagar, säger Sven Lidström när vi träffar honom i hans mammas hus i Brissund.
Är det värt det?
– Ja, det är det. Det var ju snö på julafton så det var väldigt fint. Och det var skönt med mörker för det är midnattssol där nere. Det var skönt att komma hit och få lite julstämning, man får inte riktigt det där nere när man firar jul och det är ljust dygnet runt.
Sven Lidström är visserligen inte uppvuxen på Gotland, men har tillbringat många somrar här. Hans mamma är gotlänning och har numera flyttat tillbaka till ön och här finns också hans mostrar och kusiner.
– Gotland betyder minnen från uppväxten och så har jag mycket släkt här. Det är skönt att komma hit där det är lugnt och stilla och så kan jag träffa all släkt samlat, säger Sven Lidström.
Hur kommer det sig då att han jobbar för en norsk myndighet och tillbringar mycket tid på Antarktis? Jo, enligt Sven Lidström beror det på slumpen. Efter avslutad utbildning till civilingenjör byggde han teleskop i Uppsala, som skulle till Antarktis.
– Det ena ledde till det andra och sedan började jag jobba på Polarforskningssekretariatet i Stockholm. Jag jobbade där i 14 år och ville prova något nytt så då blev det Norge och Tromsö, säger han.
I Tromsö ligger Norsk polarinstitutt och det är också i Tromsö han bor större delen av tiden. Men under åren har det blivit många turer söderut.
– Jag har gjort två helårsövervintringar och säkert 25 säsonger då man är borta kortare tid. De flesta är bara nere under sommarperioden för då är det varmare och bättre väder och du kan komma in och ut, säger Sven Lidström.
Sven Lidström vid en väderstation nära Troll.
På Antarktis är årstiderna tvärtemot vad de är här på norra halvklotet. Våren kommer i oktober och under december och januari är det varmast och lugnast, berättar Sven Lidström. I februari och mars blir det sämre väder och kallare. Just nu och fram till mitten av januari är det midnattssol, sedan blir dygnen kortare och i maj är det helt mörkt.
– Sommarperioden är som vårvinter i fjällen – minus fem, tio grader kanske men det kan bli plusgrader. Det kallaste jag har varit med om var minus 79 på vintern, säger Sven Lidström.
Sven Lidström vid iskanten där fartygen lägger till.
Hans titel är operationsansvarig vilket enligt honom själv betyder att se till att allt fungerar. Det handlar bland annat om att sköta flygplatsen där landningsbanan består av is, följa med forskare ut i fält och se till att allt gods som ska till och från forskningsstationen kommer dit det ska.
– Allt vi fraktar kommer ner eller lämnar Antarktis med fartyg som lägger till vid iskanten. Nu har jag varit nere och kört fram allt som ska lämna med fartyget som kommer i januari. Jag har också förberett för att kunna ta emot det hundratal containrar som kommer, säger Sven Lidström.
Här vid iskanten lägger fartyget till som levererar och hämtar containers från forskningsstationen.
Den här gången åkte han ner till forskningsstationen i oktober. Väl där är det jobb som gäller. Han jobbar tolv timmar om dagen i 14 dagar, är ledig en dag och sedan börjar det om. Så det har inte blivit mycket ledighet de senaste månaderna.
– Men annars är det som att vara på fjällsemester. Det är fint väder, man får all mat lagad och man behöver inte tänka på någonting, som att använda pengar eller pinkoder. Pinkoderna behöver man skriva ner för att komma ihåg, säger Sven Lidström och ler.
Han berättar att forskningsstationen mest ser ut som en containerpark. Man bor som i en liten hytt med en säng och ett bord och de runt 40 personer som bor där ska dela på fyra toaletter och några duschar. Och det kan bli bråk när man lever så tätt på varandra.
– Den vanligaste orsaken är att folk inte spolar toaletten, inte städar efter sig, inte fyller på toapapper eller går in med skorna. Precis som hemma, säger Sven Lidström.
Rummen där personalen bor är små och till synes spartanska.
På stationen bedrivs flera sorters forskning. Till exempel har forskare med hjälp av flyg och radar kartlagt var under isen landgränsen går. Man har också borrat sig ner genom isen för att mäta vattentemperaturen. Men även fågellivet studeras, bland annat den helt vita ispetrellen, som häckar i klippskrevor på den antarktiska kontinenten.
– För ett par år sedan var det kraftiga stormar med 30, 40, 50 sekundmeter när de häckade och inte en enda unge överlevde, säger Sven Lidström.
Nästa tur till Antarktis är planerad till nästa höst och när hans ledighet är slut efter nyår åker Sven Lidström hem till vardagen i Tromsö igen.
– Man är ju väldigt upp i varv när man kommer hit och det har varit jättebra och skönt. Nu har jag samlat lite kraft, säger han.