Ingalill Plingen Pettersson fick i går eftermiddag en rejäl överraskning när drygt trettio av hennes dagbarn stod utanför staketet och sjöng.
- Det här är lycka, att se så många av mina barn här, sa en rörd Ingalill Plingen Pettersson.
Hon har varit dagmamma eller dagbarnvårdare som det heter, sedan -78. Närmare sextio barn har det hunnit bli och i går samlades alltså över hälften av dem i familjen Petterssons trädgård.
- Det kan inte finnas ett bättre jobb än det här, men jag har sagt att jag ska sluta vid 63 för då springer barnen ifrån mig, säger hon.
När Ingalill Plingen Pettersson går i pension den första november ersätts hon inte utan barnen erbjuds istället plats på förskolor. Ett av de barnen är William Mathers, 5 år. Han börjar på förskolan Lunden, vilket han tror kommer att bli roligt. Han säger dock att han kommer att sakna Plingen och sin favoritlek där.
- Att hålla på med monstertruckarna. Det är kul!
Kritisk
Emma Johansson, 27 år, är dock inte säker på att alla barn trivs på en förskola.
- Det är kanske inte bättre med dagmamma, men det är annorlunda. Jag trivdes med att vara i en hemmiljö. Barn har olika behov, säger hon.
För hennes bror Emil Johansson, som slutade hos Plingen för snart tjugo år sedan, var det viktigt att kunna få lite lugn och ro, även hos dagmamma.
- I efterhand har jag förstått att det var bra. Det var lugnt och skönt. Jag kunde sitta och läsa serietidningar, säger han.
I går blev det mycket prat om minnen hemma i Ingalill Plingen Petterssons trädgård.
- Jag minns hennes hund Lotta, de goda mellisarna, utflykterna till Trollskogen, hur vi letade ödlor i en damm. Man ville hit på morgonen eftersom det var så bra stämning, säger Sara Norrehed.
- Och kolasåsen! Den var något utöver det vanliga. Receptet är hemligt, det är bara vi barn som har det, fyller Emma Eriksson i.