"Skilsmässan var en stor förändring, att flytta ut på landet och att turnéra runt i landet är en stor förändring", säger Julia Bendelin.
– Det är därför jag heter Julia. Det är typiskt min pappas humor. Jag var planerad till julafton och han tyckte att jag då skulle heta Eva-Maria, men det blev Julia och det är jag väldigt glad över, säger hon.
50 år senare är det många på ön som känner till hennes namn. Julia har varit en röst i det gotländska näringslivet och synts på öns scener under åren. Hon har levt ett mångsidigt liv med många yrkesroller. Dansen kom först.
– Jag började dansa jättetidigt och det gör jag fortfarande, säger Julia.
Hon började när Visby dansskola startade 1975, blev danslärare som tonåring och har haft danselever från tre generationer. Hennes egna barn har precis som hon vuxit upp på dansskolan. Julias egen identitet som dansare fanns tidigt, hon sjöng även i kör och blev van att stå på scen. Samtidigt var hon både en hästtjej och fotbollstjej.
– Jag var verkligen den fula ankungen och var aldrig någon söt, liten och vän tjej och det har präglat mig, berättar hon.
Men under gymnasiet förändrades hennes utseende och framöver skulle det vara något hon fick uppmärksamhet för. Hon fick förfrågningar om modelljobb och modevisningar när hon var utbytesstudent i USA. Det märktes även när hon jobbade i Visbys krogliv.
– På den tiden var det stort med skönhetstävlingar och den mest förnedrande var Miss legs på Snäck. Vi hade svarta sopsäckar på oss så att man bara kunde bedöma benen. Hur fan kunde jag vara med i det?
Men hon älskade scenen och under åren har hon uppträtt med dansskolan, showat som artist i Gotlandsrevyn, varit programledare i lokal-TV och haft återkommande uppdrag som moderator under Almedalsveckan.
Julia Bendelin som en av programledarna för morgon-tv-satsningen "Hej Gotland," tillsammans med Johan Lindvall, förra sommaren.
– Men förutom längtan att stå på scenen ville jag samtidigt använda min hjärna, plugga och starta företag, säger hon.
Julia utbildade sig till civilekonom, jobbade på och tog över en reklambyrå. Hon gifte sig och bildade familj. I 30-årsåldern levde hon som småbarnsförälder och näringslivstopp i innerstaden. Efter 18 år sålde hon firman.
– Jag blev trött på tidsjakten och kände att jag inte räckte till som chef. Och jag kände ett stort ansvar, säger hon.
Efter många år hade även hon och hennes man Zeke separerat.
– Vi är ändå bästa vänner och hade världens bästa skilsmässa på något sätt. Han är musiker och har levt ute på turné. Han kunde vara borta flera dagar i veckan, så det är klart att det blir slitage på det, säger Julia.
I 40-årsåldern flyttade hon ut på släktgården i Väskinde och trivs lika bra där som hon trivdes innan.
– Jag älskade att bo på Adelsgatan innan jag träffade Zeke. Jag älskade att vara gift med honom och bo med mina barn. Och jag älskar att bo här med mina halvt utflugna barn och ha kärleken i Stockholm, sammanfattar hon.
"När jag separerade 2016 var det rätt enkelt att jag kunde flytta ut hit. Zeke hade köpt mitt barndomshem i stan, så jag har kvar det också", säger Julia Bendelin som bor på gården i Väskinde där hennes pappa växte upp. Hon har även ett rum hos sin exman i Visby och en övernattningslägenhet i Stockholm.
Nu har hon själv fått mer utrymme att turnera. Hon modererar och föreläser främst på fastlandet. Yrkesrollen, familjelivet och bostadssituationen har förändrats. Med alla sina livserfarenheter är hon inte längre rädd för vad andra ska tycka eller hur saker ska gå.
– Förut vågade jag inte ta några risker med hus och lån och rubbet. Jag var inte heller redo då. En stor förändring med att bli äldre är att man accepterar sig själv på ett annat sätt, som är skitskönt, säger hon och tänker efter innan hon fortsätter.
– Jag kan fortfarande ha dåligt självförtroende när det gäller mitt utseende. Eller har jag det? Det kommer mer sällan nu, acceptansen är större och jag gillar skavanker och skrattrynkor. Om man är 50 och inte har haft en skrattrynka, vilket liv har man haft då? Och jag har haft det roligt.
Inuti känns det som att hon fortfarande är i 20-årsåldern. Ser hon till utsidan kan hon inte förstå varför hon hade komplex då.
– När jag tittar på bilder och ser mig själv, brunbränd och med rutor på magen, så tänker jag vilken stjärna.
Men hon anser att varje ålder har sin skönhet.
– Jag har fött två barn och kommer inte att få tillbaka sexpacket utan att lägga all min tid på träning. Det är okej, säger hon.
"Varje ålder har sin skönhet, ingenting tar slut", säger Julia Bendelin som fyller 50 år på juldagen.
I takt med att hon har blivit äldre och att tiderna förändras kan hon även se tillbaka på sin ungdomstid med andra ögon. Som de sexuella trakasserierna som hon och kollegorna utsattes för i krogbranschen.
– Jag tänker på att jag skulle ha engagerat mig mer i me-too-debatten. Men min generation funderade mer på vad vi själva var med om, det var mer introspektion. Varför reagerade vi inte då? Det var inte okej att gubbarna tog oss på rumpan när vi var servitriser och bartenders. Idag vågar man säga till på ett annat sätt, säger hon.
Som blivande 50-åring har inte bara hennes förhållande till kroppen förändrats, utan även hur den fungerar.
– Jag kan fortfarande gå ner i spagat men vaknar inte upp en enda morgon utan att ha ont i kroppen, säger Julia.
"Vi är kroppsfixerade på många sätt, men vi måste se till att kropparna fungerar", säger Julia Bendelin som fortfarande undervisar flera danspass i veckan.
Arbetstempot och energinivåerna har knappt förändrats. Hon kör på och anpassar sig om det behövs.
– Vissa grejer är sådant som man inte har tänkt på tidigare, som klimakteriet. Inledningsvis hade jag humörsvängningar och vallningar och all that jazz, men jag fick hjälp med det. Östrogenplåster is the shit, säger hon.
Hon minns hur synen på kvinnor i klimakteriet var förr. Och att deras åldrande sågs som något negativt.
– När jag var ung fick de äldre kvinnorna alltid rollen som kärringar, men nu ser vi 50-, 60-, 70- och 80-åringar som är vackra, som är kloka och som är erfarna.
Hon nämner några av sina gotländska förebilder, som Merit Hemmingsson, Marie Nilsson Lind och Babben Larsson.
– De är aktuella och hetare än någonsin, påpekar hon.
Själv har hon oftast gillat där hon är och vart hon är på väg. Det gäller även när hon ser tillbaka, från juldagen 1971 och fram till nu.
– Jag är glad över allt jag har samlat ihop under livet och att jag har så mycket kvar. Det tar inte slut. Och om huvudet och kroppen orkar så har man ett långt, rikt och kärleksfullt liv kvar.
Födelsedagen och juldagen ska firas med familjen. Men på trettondagsafton bjuder hon in alla.
– Jag planerar ett öppet hus på dansskolan. Jag är ju en kaffekärring, så det blir kaffe och tårta och så klart ostbollar, säger Julia.
Hon tänker sig dansuppvisningar och träningspass som passar olika åldrar och alla de generationer som hon har undervisat där.
– Det blir wienervals och body-balance som är lite snällare träning. Min son som tävlar och undervisar i street kommer visa det och blir det många barn får min dotter ta ett barnpass också, säger Julia, som ser fram emot att fira med flera av de hon har träffat de senaste 50 åren.
"Jag trivs som bäst när jag har mycket folk omkring mig", säger Julia Bendelin som bjuder in till öppet hus på dansskolan för att fira.