Efter att ha dödat den nioårige pojken, drog hon honom en bit bort till en liten upphöjning under en tall och släppte kniven bredvid honom.
Historiska brott
I Väskinde socken hölls ett urtima ting den 7 och 8 november 1746. En förskräcklig och tragisk händelse hade inträffat mellan Vis och Kaungs.
Den 4 november gick Maria Magdalena Alexandersdotter hemifrån med en ko som skulle släppas på bete på en rågåker i Kaungs. Själv bodde hon med sin moder, änkan Magdalena Schilder i Wis Tomt, en liten bit därifrån. Maria Magdalena var en ung kvinna på 19 år och i tingsprotokollet beskrivs att hon var ”af lagom qwinnohögd och undermåttig kropps- samt lemmars styrkjo”. När hon släppt kon och var på hemväg, mötte hon vid Skällarfwe äng tegelbruksarbetaren Frantzons lille son Lars som var 9 år. Han i sin tur var på väg till Kaungs gård med en spinnrocksring som hans fader hade lagat och han skulle gå över ängen. Maria Magdalena slog följe med honom. En bit in på ängen kom de till ett träd där det fanns ett gammalt trastbo. Maria Magdalena bad pojken att klättra upp i trädet och ta ner trastungarna till henne, men Lars sa att det inte fanns några ungar i boet den här tiden på året – det hade hans fader berättat för honom. Då knuffade Maria Magdalena omkull Lars och lade ett tygstycke över hans ansikte. Pojken blev rädd och sa att han gärna skulle klättra upp i trädet för henne, men Maria Magdalena plockade fram en fällkniv ur sin kjortelsäck och skar ett snabbt, djupt snitt över pojkens strupe. Sedan drog hon honom en bit bort till en liten upphöjning under en tall, hon släppte kniven bredvid honom och lade spinnrocksringen på hans ansikte. I en vattenpöl tvättade hon av blodet från händerna och sen gick hon hem.
Modern väntade på henne på vägen utanför gården och Maria Magdalena ropade leende att hon mördat Lars Frantzons son Lars. Först blev modern arg och trodde henne inte men när hon kom närmare kunde hon ju visa upp blodet som stänkt på både halsduk, förkläde och kjol. Modern blev förskräckt och visade in dottern i stugan, sen skickade hon en piga att hämta kyrkoherden Salmonius och sin syster Madame Abigael Schilder som var änka efter den gamle kyrkoherden Pahne. De kom tillsammans med flera andra och ett par av Maria Magdalenas kusiner tog med ett lakan och letade upp pojken och lade lakanet över honom. Det blev han sedan hemburen i. Maria Magdalena tog man väl hand om med sorg och medömkan för man förstod att hon måste vara från sina sinnen.
Maria Magdalena bekände allt frivilligt vid rättegången, och tillsammans med andra vittnesmål får man en förklaring till detta märkliga mord. Maria Magdalena hade på sensommaren året innan blivit skickad till Visby av sin moder för att sälja ett parti kalk. Det var meningen att hon skulle begära en daler per tunna, men av någon anledning begärde hon bara 28 öre och sålde så till tre personer. En av dessa, handelsmansänkan Catharina Fåhreus köpte två kistor kalk, men fick dem aldrig. De här dåliga affärerna plågade Maria Magdalena så att hon började tänka på att ta livet av sig. Hon skämdes för att hon sålt allt för billigt och framförallt skämdes hon för att Catharina Fåhreus aldrig fick sin kalk.
De dåliga affärerna som hon gjort med bland andra handelsmansänkan Catharina Fåhreus, plågade Maria Magdalena.
I Maria Magdalenas fantasi kallades hon lögnerska av änkan och inbillade sig också att hon blivit ett löje för hela den stora släkten Fåhreus. Det grämde henne dag ut och dag in och hon kunde knappt sova. Hon hade ända sedan dess också en svår huvudvärk, och blev allt mer tystlåten och inåtvänd, så modern var mycket bekymrad och pratade med systern om henne. I Maria Magdalena väcktes en plan – hon orkade inte leva med skammen längre, men kunde inte ta livet av sig för då skulle hon aldrig få nåd inför Gud. Men om hon tog livet av ett barn, då skulle hon kunna få syndernas förlåtelse innan hon blev avrättad. Ett tag funderade hon på att ta livet av sin mor, men det skulle innebära att man högg av hennes högra hand innan avrättningen, och det ville hon inte vara med om. De här mörka tankarna växlade om med klarare stunder då hon förtvivlat försökte kämpa mot dem.
Men det var inte bara tankarna som plågade henne, utan snart började även Satan förfölja henne och han uppmanade henne att döda någon. Så nu måste Maria Magdalena även kämpa mot den rösten, men till slut gick det inte längre. På morgonen den 4 november, innan hon gick iväg med kon, slipade hon sin fällkniv och tänkte att den förste bäste jag möter, ska dö. Under rättegången berättade hon att när hon utförde mordet, var det som om det stod en svart man bredvid henne och att det var Satan som hånfullt såg på.
Själv hade hon i alla fall uppnått det hon önskade. Nära ett år senare, den 15 januari 1746 halshöggs hon på Endre backe och brändes sedan på bål. Pojken Lars föräldrar förlät henne helt.
Källa: Gotlands norra häradsrätt (-1899) (I) A1A:64 (1745)