Ingela Penje och de andra tar emot utnämningen i hembygdsgården.
Uppvaktningskommittén kom i yrvädret en decembermorgon, med blommor och jättecheck.
– Äntligen, säger Ingela Penje, ordförande i Västergarns hembygdsförening, som tog emot utnämningen i socknens hembygdsgård under måndagen.
Juryn hade haft Västergarn på lut ett tag och nu var det dags, meddelade Hela Sverige ska leva vid tillkännagivandet. Ingela Penje håller uppenbarligen med om det.
– Vi gör ju så himla mycket här, trots att vi inte är så många till antalet. Vi försöker utveckla socknen och skapa gemenskap på alla möjliga vis. Då betyder det jättemycket att få uppskattning för allt det arbetet. Fantastiskt roligt är det faktiskt, säger hon.
Västergarn är en socken med växande befolkning. I SCB:s senaste mätning räknade man till 203 själar, en ökning på 10 procent jämfört med föregående mättillfälle.
My Wrethagen, som driver Hotel Stelor i Västergarn, är numera hemmastad i socknen. Men det har inte gått mer än sex år sedan hon satte ner bopålarna där.
"Efter hand har jag insett vilken fantastisk plats jag flyttade till", säger My Wrethagen.
– När vi tog över Stelor hade jag ingen anknytning alls till Västergarn. Det var något man åkte förbi mest. Efter hand har jag insett vilken fantastisk plats jag flyttade till. Vi har nära till stan, samtidigt som vi har en otroligt bra sammanhållning, så där som bara kan ha på landet. Det är något slags bygemenskap kan man säga. Helt perfekt för småbarnsfamiljer, säger hon.
Juryn motiverade bland annat sitt val med att Västergarn har ett starkt näringsliv. Utöver Stelor finns Westergarns lanthandel, Ammor gårdsbutik och GAD Outlet – för att nämna några av verksamheterna.
– Den där näringslivsutvecklingen är något vi sett framför allt på senare år. När jag flyttade hit fanns det inte lika mycket, så det har skett oerhört många etableringar på kort tid. Till viss del kan det bero på pandemin. Fler har fått in vanan att stanna längre i sina sommarstugor, och det har skapat ett behov av mötesplatser, säger My Wrethagen.
Hur det kom sig att Smaklösa-museet hamnade i Västergarn, trots att inga av medlemmarna har direkta kopplingar dit? En tillfällighet, visar det sig.
En annan sak som juryn valt att trycka är föreningslivet. Träibatn – som seglar, bygger och sprider kunskap om de gamla allmogebåtarna – har exempelvis sin hemmahamn just här.
– Hamnen där är mycket lämplig för den verksamhet vi bedriver. Som förening gläds vi så klart oerhört över att Västergarn blir årets socken och att vi kanske kan ha bidragit litegrann till det, säger Peter Björkegren, vice ordförande i Träibatn.
Kulturen då? Många utbölingar förknippar nog socknen med Smaklösa-museet, ofta kallat Sveriges minsta museum. Men hur kom det sig att just Västergarn kom att bli kultbandets skyltfönster?
Bandets basist Roland "Rolle" Löfqvist Sommestad reder ut:
– Jag bodde i Sanda på den tiden och Stefan Ene hade ett sommarställe i Klinte. Så den gamla Essomacken körde vi ofta förbi. Under en konferens kom vi på att vi borde ha ett museum. Ene föreslog gamla macken. På den vägen är det, säger han.
Det blev samling i hembygdsgården när tillkännagivandet äntligen kom. På bilden: Håkan Nordenberger, Lasse Sandström, Ingela Penje och Per Widing från hembygdsföreningen. Birgitta Nordling, Ola Eriksson och Anders Thomasson från juryn, samt Grace Carlberg.
Åter till Ingela Penje i hembygdsgården, blommorna och jättechecken.
Vad ska ni göra för att uppmärksamma och fira detta under det kommande året?
– Vi får samla oss nu och försöka komma överens om det. Vi har ju så mycket evenemang som det är, säger hon.
Har ni nu koll på var skyltarna ska stå? Det där med var sockengränserna går – exakt – är ju ett ämne som brukar debatteras flitigt i stugorna.
– Haha, ja. Söder- och norrut är lätt i Västergarn. Men inåt land ... Där får vi se!