Hans namn är Wirén. Kaj Wirén. Mitt i natten fick han ett telefonsamtal. Från rymdforskningsstationen på Svalbard. Uppdraget - lokalisera en sond från rymden innehållande högteknologisk utrustning och skicka tillbaka den till forskarna.
Svalbard
- Jag skrev ut koordinaterna jag fick på Google och åkte nästa morgon. En kilometer från Bara ödekyrka ute på ett kalhygge hittade jag fallskärmen och sonden, säger Kaj Wirén, mycket nöjd efter utfört uppdrag.
Det var i fredags kväll som italienska och amerikanska rymdforskare skickade upp två enorma ballonger från en forskningsstation i Longyearbyen på Svalbard.
Den ena ballongen landade som planerat på en glaciär efter avslutat uppdrag i stratosfären. Men den andra försvann. Via en batteridriven GPS i sonden kunde dock forskarna följa dess snabba bana söderut.
Sköts loss
I över 80 kilometer i timmen kastades ballongen med sonden fram genom stratosfären. In över Norge passerade den vidare över Sverige på diagonalen.
Efter 28 timmar och 230 mils färd bestämde sig forskaren Steven Peterzén för att skjuta loss sonden från huvudballongen.
Steven hade en plan, som lyckades fullt ut. Med en fallskärm dinglade den för forskarna ovärderliga sju kilo tunga sonden ner mot Gotland och pensionerade P 18-officeren och orienteraren Kaj Wirén, perfekt utsedd för uppdraget.
- Steven Peterzén är svenskättling och bor i Colorado i USA, han är släkt med min hustru Marie-Louise, säger Kaj Wirén.
Forskarnas förklaring till den oväntade resan söderut är att det vid uppskjutningen var mycket kallt, minus 68 grader, och kraftiga polarnattsvindar på Svalbard.
Oskadd
Tolv timmar efter samtalet från Svalbard kunde Kaj Wirén meddela forskarna att rymdsonden landat totalt oskadd.
I går eftermiddag packade han sonden och fallskärmen i ett stort paket och åkte till posten.
Mottagare är avdelningen för rymdforskning på universitetet i Rom.
På grund av att sonden innehåller den i rymden vanligt förekommande metallen iridium måste paketet skickas som farligt gods.
Overkligt
- Lite overkligt är det ju att den skulle landa just här på Gotland, den kunde lika gärna ha ramlat ner i Baltikum eller i Östersjön, säger Kaj Wirén, som betecknar händelsen som en trevlig övning.
I Italien väntar nu forskarna nyfiket på att kunna analysera alla data från den högteknologiska utrustningen.
Steven Peterzén arbetar för det amerikanska ISTAR-projektet och planen är att tack vare bland annat dessa mätningar nästa vinter kunna skicka upp betydligt tyngre utrustning vid ett 15-tal tillfällen från Longyearbyen på Svalbard.