Vid månadsskiftet slutar Peter Molin som länsråd på länsstyrelsen och blir pensionist på heltid. Ett yrkesliv är över, framför honom finns en ocean av icke inrutad tid.
Så tänker han det, att alla möjligheter är öppna.
Han är ju ännu ung, sextifyra och ett halvt.
– Jag har praoat som heltidsledig ända sedan april, då tog jag ut kvarvarande semester. Och vet du, jag har fått smak på det här livet!
Men det finns ändå ett allvar i botten. Vi kommer till det.
Västergarn i juni, stranden fylld av badande.
Det här är Molins plats i världen. Han må ha sitt ursprung i Norrköping men det är Gotland, där han hamnade 1980, och särskilt Västergarn han gjort till sitt.
– Vi byggde huset här 2014, Cathrine och jag. Det är det bästa vi gjort, att lämna Södervärnsgatan och flytta hit.
I bilen har han badbyxor, efter intervjun ska han i plurret. Snygg-Tofta tillhör det förflutna, där flashade han bringan i en annan tid, nu är det lilla sammanhanget gott nog.
Det är en särdeles yrkeskarriär han har bakom sig, bland annat som chef på P 18, som skoldirektör och alltså sedan 2011 som länsråd.
Under tio av sina 25 år inom det militära var han en av kungens tolv adjutanter. En månad om året bodde han på Drottningholm och följde dagligen konungen i hälarna.
Från åren i grönt minns han gärna tiden som regementschef, kungaåren men också sin masterexamen i ledarskap, nådd på distans hos US Army War College.
Kärleken gjorde att han vek av från det militära. Försvarsmakten ville ha honom till högkvarteret i Stockholm, det var 2005 och han hade just träffat redan nämnda Cathrine.
– Och i det läget sätter man sig inte och pendlar, eller hur?
Nej, då satsar man på love!
– Precis. Och just då dök tjänsten som skoldirektör på Gotland upp. Bland annat kom jag att leda utredningen ”Skola Gotland 2008”. Det var samma turbulens då som det varit nu.
Men de senaste tio åren har han alltså verkat som länsråd, ett förordnande tillsatt av regeringen. En bred palett av frågor har han varit involverad i.
– Det är det som gjort det så spännande. Vatten, kalkindustri, naturvård, försvarssatsningen, lantbruksstöd, djurskydd, jämställdhet, kris- och beredskap…så oerhört mycket. Jag känner att jag fått hjälpa till att bygga Gotland.
Vi går inte in i detalj mer än så…men det har varit långa dagar, många möten och mycket slips.
Den slipper han nu. Slipsen. Egentligen har han inte använt den på ett helt år. Pandemin kom emellan, på ont men faktiskt ett litet uns gott.
För det fick Peter Molin – den dag vi ses klädd till "Molin Rouge" – att fundera. Mycket.
– Tidigare reste jag mycket till Stockholm, sedan coronan kom har det endast varit Skype-möten hemifrån. Jag vande mig vid att inte befinna mig i myrstacken på Länsstyrelsen…vilket ledde fram till att det är slutjobbat nu.
Men det finns alltså även allvar i botten. Hustrun har överlevt bröstcancer och tillsammans kände de att det är nu de ska ta chansen till ett annat liv.
– Hon är drygt tio år yngre än jag, men bestämde sig även hon att sluta jobba. Så här är vi nu. Jag kan inte tänka mig något bättre.
Han får två typer av kommentarer, säger han. De yngre frågar ”Vad ska du göra nu?” medan de äldre säger ”Det var inte en dag för tidigt!”.
Men om jag nu låtsas tillhöra de yngre: Vad ska du göra?
– Just nu byter jag panel från en gammal 30-talslada, jag spelar golf, det är viktigt, och livet vid Medelhavet är allt bedrägligt skönt.
Han kommer inte att sakna kostymen, säger han.
– Jag hade den i mars när Kjell Norman avtackades, då hade jag inte haft den på ett år. Sedan får jag väl ha den när jag själv avtackas i september, men sedan…
Ja?
– Sedan hänger jag nog in den i garderoben för gott.