Sanna Göthman i sin lanthandel som har öppet för tredje sommaren och under hösten även på lov och kring storhelger.
Bland emaljskyltar och gamla kakburkar, stråhattar och pastiller välkomnar Sanna Göthman kunder och besökare till affären. Den här sommaren blir hennes tredje med Westergarns lanthandel, den första i socknen sedan 1974 och nästan lika mycket ett museum och butik, som en resa bakåt i tiden. Bakåt är knappast det håll lanthandelns föreståndarinna trivs med – hon beskriver sig själv som en rastlös själ med mod att våga kasta loss mot det okända.
– Folk tyckte att jag var modig när jag flyttade till Gotland. På min sista Kristallengala, då vi vann Kristallen för "Jills veranda", sa alla sa att de ville göra som jag, bara lämna branschen, bo på landsbygden och driva ett pensionat, säger Sanna Göthman och berättar hur Västergarn har varit en trygg punkt i hennes brokiga 50-åriga liv och en karriär i tv- och hotellbranschen.
Föräldrarna Ulf och Elisabeth Göthman hade ett sommartorp utan vare sig el eller avlopp i Mästerby, men när Sanna var tio år köpte de gården mitt emot lanthandeln i Västergarn där hon och hennes två syskon sedan tillbringade sina sommarlov. Resten av året bodde familjen i Järna i Sörmland.
– Mamma och pappa flyttade hit permanent när jag var 18 år. Då gick jag dåtidens mediagymnasium och började sedan direkt på TV4, säger hon och berättar om den dramatiska starten som scripta och studioman.
Morgonen när Estonia gick under skulle Sanna för första gången jobba som ensam ansvarig studioman, och som vanligt gick hon upp klockan 03, men därefter blev inget som vanligt.
– Vi ställde in varenda gäst utom statsminister Carl Bildt som redan var bokad. Vi hade plötsligt ytbärgare i studion istället och folk hade väl aldrig hört talas om ordet bogvisir förut, säger hon och berättar om minnet hon aldrig kommer att kunna skaka av sig – när "Maydayanropet" från Estonias kapten till Silja Europa kom till redaktionen:
– Vi samlades alla i kontrollrummet. Vi försökte fortfarande ta in allt som hade hänt på natten. Först kommer det ett allmänt anrop från Estonia och ingen svarar. Seden ropar han Mayday och när Silja Europa svarar så frågar han direkt om någon pratar finska. Det går rysningar genom oss alla för även om vi inte förstod finska hörde vi paniken i kaptenens röst. Och det var som att vi alla förstod. Det vi vet sen är att han ju förklarade att skeppet hade svår slagsida att det är var riktigt illa.
Lust att utveckla driver Sanna Göthman, lusthuset på tomten i Västergarn är ett mysigt krypin för barnkalas och fester.
I fyra år blev Sanna Göthman kvar på TV4 med nyhetsmorgon, nyheter och sport men hon längtade efter underhållning och fick en tjänst som projektledare på Meter film och television.
– Vi var banbrytande med ”Real World” och "Big Brother" i Sverige. Jag gjorde också de första säsongerna av "Idol" innan jag blev produktionschef och satt i ledningsgruppen på Mastiff och gjorde "Så mycket bättre" och "Let´s dance", säger hon och berättar att det sedan blev en handfull år på bolagen Baluba och Warner och innan hon drog i handbromsen.
Rusningstrafik i Stockholm, med två små barn och varsin karriär, det var en ekvation som var svår att få att gå ihop för Sanna och hennes dåvarande man Arild.
– Vi hade funderat mycket på vad vi skulle göra. Så satt vi en morgon i en varsin bil i kö, en på E18 och en på E4 från norra Stockholm på väg in mot stan. Då ringde Arild och sa men det är nu vi flyttar till Gotland, säger hon och berättar att dom dessförinnan varje år i augusti, när sommarsemestern på Gotland var över, i panik brukade fråga sig vad hon skulle hitta på för att kunna stanna året runt.
Sanna när hon tog över som vd på Wisby hotell.
På Gotland hade Sanna erfarenhet från servicebranschen och sommarjobb på Burmeister, Strand hotell, Masters och Toftagården. Med planen att växla ner från hetsen i Stockholm gick flytten. Det blev precis tvärtom. Arild fick jobb som marknadschef på Gotlandshem och Sanna blev vd på Wisby hotell.
– Ett Idol-team var också på 120 personer, så att just det var inte främmande för mig att få 24 anställda och runt 120 sommarjobbare i personalen, säger hon och berättar att första arbetsdagen var mitt under rykande Almedalsvecka.
Under hennes tid som chef ökade omsättningen rejält.
– Den gick från 60 till 90 miljoner kronor om året, jag byggde en paviljong, byggde om baren i vinterträdgården, flyttade receptionen och helrenoverade ett spa. Jag är driftig och väldigt rastlös, och efter fyra år sa jag upp mig, säger Sanna Göthman och berättar att det var hennes mamma Elisabeth som ofta brukade ringa, medan de ännu bodde i Stockholm, och tjata om att de borde komma ner och till exempel borde ta över pensionat Warfsholm som blivit så nedgånget.
Sanna när hon och dåvarande maken Arild hade tagit över Warfsholm.
När pensionatet så blev till salu var det för många nollor på prislappen för att Sanna och Arild själva skulle ha råd. Lösningen blev att bilda ett fastighetsbolag, tillsammans med en Klinteföretagare och en investerare från Stockholm.
– Arild och jag startade ett driftbolag och ägde samtidigt en tredjedel i fastigheten. Vi renoverade alla hotellrum och byggde badrum, köpte vintagemöbler och tapetserade om med tidsenliga tapeter. I parken renoverade vi 20 rum i pensionatlängorna och vi gjorde fyra lägenheter av det gamla logementet. Av den insats som vi gjorde finns mycket ännu kvar och det är jag väldigt glad för, säger Sanna Göthman och berättar att drömmen slutade med konkurs sedan deras andra sommar inte gått som tänkt.
Av de stora konserterna var det bara Takida som gick med vinst. Carola, Plura, Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco sålde inte tillräckligt.
– Jag planerade Warfsholms 125-årsjubileum men två dagar innan var vi tvungna att fatta beslutet. Jag hade verkligen försökt att hitta olika lösningar men det gick inte längre. Det kändes fruktansvärt. Jag hade satsat för mycket och för fort, det är det korta svaret, säger Sanna Göthman och berättar att hon själv släppte bomben om konkursen i sitt tal vid middagen.
Anrika Warfsholm gjorde konkurs sedan satsningarna varit för stora och för lite pengar kommit in i driftbolaget.
Bara några månader tidigare hade Sanna och Arild gått skilda vägar i en skilsmässa.
– Sedan kom pandemin. Det var tufft. Hur man orkar? Svaret är att det gör man inte, säger Sanna Göthman och berättar hur råden från Petter Stordalen, ägare till koncernen bakom Wisby hotell, då kom till henne: "Sälj de jordgubbar du har – för det är de enda du har".
I Sannas fall var jordgubbarna och det hon hade hemmet i Västergarn mitt emot föräldrarnas gård.
– Jag hade redan alla gamla plåtburkar som jag samlat på. Jag fick respit från fyra-fem leverantörer att betala fakturorna efter sommaren, säger hon och berättar hur Westergarns lanthandel kunde öppna i fastigheten.
Sedan dottern Amelia haft en av huvudrollerna i Gotlands musikalkompanis stora uppsättning av "Den osynliga tråden" och kommit in på Södra latins teaterlinje i Stockholm gjorde rastlösheten i Sannas ben återigen sig påmind. Hon flyttade tillbaka till huvudstaden, och ett jobb som produktionschef på en reklambyrå.
– Jag tyckte inte att Amelia skulle bo själv i Stockholm, det är så få år kvar innan de flyger ut och jag vill vara nära dem, säger hon och berättar att även dottern Wilma till hösten flyttar med. Lanthandeln i Västergarn kommer att hålla öppet som vanligt, i sommar, och på lov och storhelger med hjälp av anställd butikspersonal.
Föräldrarna Elisabeth och Ulf, och hunden Ludde, är självklara delar av Sanna Göthmans liv och vardag när hon är hemma i Västergarn från Stockholm, där hon sedan i höstas bor igen.
Kompisen Lise lovade för tre år sedan Sanna en golfdate i födelsedagspresent. Rundan på Kronholmen slutade i succé.
– Jag vet inte vad det är med mig och norska män, Arild, Stordalen och så Brakstad, säger Sanna Göthman och berättar hur golfaren Jonny med det norskklingande efternamnet numera är sambo i bostadsrätten i Nacka.
Hon tackar sin rastlöshet för mycket i livet och menar att Jonny inte bara står ut med den, utan också gillar den.
– Nu känns allt jättebra! Var sak har sin tid och jag har lärt mig mycket om mig själv, vad jag ska akta mig för, och att jag ska finnas till för mina tonåringar. Just nu behöver dom en mamma som har en trygg anställning och inte jobbar livet ur sig som entreprenör. Men jag blir nog heltid på Gotland igen en vacker dag. När det känns rätt igen.