Detta är andra delen i vår artikelserie om försvarets återkomst på Gotland, och de konflikter det lett till.
Nyligen lämnade Christine Westemar, 37, och hennes son fastlandet för en lägenhet i Visby. Det handlar om en tillfällig lösning. En bit av mammans tomt på Rövar Liljas väg vid Högklint har styckats av; förhoppningen är att Christine ska kunna uppföra ett litet hus på platsen, som varit i familjens ägo sedan 1950-talet. Men det är inte säkert att planen går i lås.
Christine Westemars plätt på jorden råkar nämligen ligga inom det två mil långa påverkansområde "för buller eller annan risk" som omger Tofta skjutfält.
– Jag trodde att det skulle vara helt kört att bygga där, men signalerna från regionen är att vi ska kunna få igenom detta. Det finns en detaljplan från 40-talet, och som jag förstår det kan Försvarsmakten därmed inte stoppa bygget, säger hon.
I praktiken råder det nästintill förbud mot nybyggnation inom påverkansområdet – åtminstone om det saknas antagen detaljplan. Christine Westemar inser att hon tar en risk genom att utmana Försvarsmakten, som motsatt sig en rad byggärenden sedan återetableringen på ön.
– Det känns förstås vanskligt. Hittills har jag bara styckat av och anlitat arkitekt. Men det har ändå kostat mig drygt 200 000 kronor, pengar som kan vara kastade i sjön om det inte blir något. Man hör ju historierna om planer som fått tummen upp av regionen och sedan stoppats av Försvarsmakten, och det gör mig orolig. Om signalerna från regionen är positiva måste man ju kunna lita på det, säger hon.
Hur är din syn på Försvarsmakten?
– Jag hade en väldigt positiv bild av den. Pappa var major, och under somrarna här på Högklint gick det inte att missa att skjutfältet var runt knuten. Men det har jag ingenting emot, lite buller är vardag för mig. Det blir ett problem först när Försvarsmakten säger att det är ett problem för mig. Och det är frustrerande. Nu känns det mest som att de försvårar livet för alla.
I Christine Westemars fall lever alltså ännu hoppet. För entreprenören Karsten Inde är sträckan mellan Tofta och Vibblerondellen snart ett avslutat kapitel. 2019 köpte han en gård vid Lunds allé i Västerhejde. Han såg framför sig en ny 'stadsdel' med äldreboende, 40 villor och en hästgård – men av detta blev intet, trots att regionen gav tummen upp. Försvarsmakten ansåg att bygget låg för nära Tofta skjutfält.
– Det var en oerhört tröttsam upplevelse. Samordningen mellan Region Gotland, Länsstyrelsen och Försvarsmakten lämnar en del övrigt att önska. Det blir omöjligt att planera något om man hejas på av den ene medan den andre drar i handbromsen. Om det inte går att genomföra ett projekt får man säga det. Nu har så mycket tid, energi och pengar gått till spillo, säger entreprenören.
Karsten Inde har drivit ett parallellt bygglovsärende som avser ett liknande projekt lite längre norrut i Västerhejde, intill bygdegården. Även det överklagades, trots att Försvarsmakten inte hade några invändningar. Det hade däremot länsstyrelsen, som hänvisade till påverkansområdet. Boverket gav nyligen Inde rätt och länsstyrelsen fel på denna punkt. Men det var för lite, för sent.
– Jag har hållit på med det här projektet i fem år. Det räcker nu, börjar jag känna. Lunds har vi redan sålt, och det finns en stor risk att vi gör samma sak med fastigheten vid bygdegården. Vi bygger gärna på landsbygden, men utifrån rådande läge framstår Hemse och Slite som betydligt mer attraktivt för oss, säger Karsten Inde.