Ett färgglatt ”Make gardens not war” står skrivet i graffiti på ett lastbilssläp intill Toftavägen vid det ekologiska kollektivet Suderbyn. Bakom ladugårdsbyggnaderna och växtligheten som avgränsar området har fruktträden börjat blomma bland gårdens dammar och odlingar. Gångar strödda med flis leder till byns udda byggnader och utrymmen.
På andra sidan vägen ligger Gotlands regemente som de senaste åren expanderat både vad gäller personal och byggnader. Nyligen blev det klart att försvaret också köper herrgården Suderbys, ekobyns närmsta grannar.
Enligt ett pressmeddelande från Försvarsmakten är köpet av fastigheten till för att på kort sikt kunna utbilda fler värnpliktiga. Till 2024 ska även en ny kasern, matsal och utbildningslokaler byggas på regementsområdet. På längre sikt är användningen av herrgården oklar och Försvarsmakten tittar närmare på vilken potential området har.
Ingrid Gustafsson som grundade ekobyn tillsammans med sin familj 2008 oroas av den ovissa utvecklingen och vilka aktiviteter militären kommer att använda platsen till.
– Jag är rädd att vi ska bli omringade och att området kommer att användas till något som skadar miljön. Vi ska först kontakta nuvarande ägarna och säga att vi vill fortsätta trädgårdssamarbetet, som hittills varit jättebra, med militären och ha en öppen dialog. Men det är svårt när vi inte vet vad de kommer att göra, säger hon.
I kollektivet längs Toftavägen i Västerhejde bor idag 18 personer från länder som Braslien, Spanien, Rumänien och Ukraina. Ekobyn lagar vegansk kost och de är självförsörjande på färsk mat från juni till december. Ingrid Gustafssons vision är att tillsammans med andra människor hjälpas åt att leva så hållbart som möjligt och visa människor hur man kan leva ett liv utan att påverka naturen för mycket. Portugisiskan Ines Pinto, trädgårdsansvarig, har bott i byn i drygt två år. Hon instämmer med Ingrids farhågor när hon fick höra om försvarets fastighetsköp.
– Jag kände mig ledsen och osäker på framtiden, man får känslan av att de tar över mer mark och jag vet inte vad de står för. Hittills har vi tagit hand om Suderbys löv, kaffesump och skadade frukter från träden, saker som annars anses vara avfall utnyttjas. Vi har även hjälpt dem med trädgårdsarbete som ett tillskott till ekonomin.
När Gotlands regemente nu bygger ut, är de boende i ekobyn oroliga för att giftet PFAS, som tidigare hittats på Tofta skjutfält, frigörs från jorden. Kemikalien kommer från skum som använts i brandövningar på området. De upplever inte att miljöfrågorna kommer särskilt högt upp på försvarets agenda. Försvarsmakten har visserligen enligt överenskommelser med ekobyn kontrollerat halterna på platsen.
– Det är bra att testerna görs men om de inte renar marken nu innan de börjar bygga nytt så kan det spridas och hamna i grundvattnet, säger Ingrid.
Spår av giftet har hittats i byns vatten och ännu större mängder på Suderbys.
– Nu köper försvaret en fastighet som drabbats av deras agerande och vi förlorar en allierad att kunna kämpa mot giftet, säger Ines.
Det bästa scenariot för framtiden vore enligt Ingrid om kriget slutade och att hotet som ligger i luften försvinner.
–Då skulle vi kunna demilitarisera igen men fram till dess skulle det vara bra med mer dialog. Speciellt nu när vi blir så nära grannar. Förhoppningsvis kan vi fortsätta att samarbeta, säger hon.
Ines hoppas kunna förhandla med militären och fortsätta att ta hand om deras restavfall.
– Jag är kanske naiv men det skulle kunna öppna en dörr mellan oss och ändra deras perspektiv. Att de inte bara ser oss som några hippies i ett kollektiv. Det vore jättebra att låta oss få bygga nya hus så att ekobyn kan fortsätta utvecklas. Vi vill ta emot människor som vill uppleva det här sättet att leva, säger hon.
När ekobyn etablerade sig i Västerhejde var aktiviteten på skjutfältet mittemot inte lika påtaglig. Enstaka skjutövningar förekom och mestadels användes platsen av hemvärnet. Ingrid berättar att det förr gick att promenera i det öppna området men med Försvarsmaktens nyetablering har platsen fått stora förändringar.
– Vi har tänkt tanken att flytta på ekobyn men så mycket tid och energi har lagts ner på platsen. Alla träd, buskar och dammar vi planterat och byggt. Hade vi vetat att utvecklingen skulle bli såhär hade vi valt en annan plats. Men vi märker inte av militären dagligen. Oftast är det under skjutövningarna och när de kör i kolonner. Det som märks mest är den dagliga trafiken, säger Ingrid Gustafsson.