Det var nära att Göran och Margareta Hoas på Lilla Bjers i Västerhejde inte ville ställa upp på en intervju om sparrisen. Anledningen är att läsare – när media rapporterar om frostnätter i början av maj – tror att skörden är förstörd. För resten av säsongen. Det resulterar i att folk inte kommer och köper. Men någon sparrisbrist är det inte, för de små liven kommer nämligen upp när de känner för det, och tål mer än man tror.
– Jag tror många tänker att sparris är något man sätter tidigt på våren och skördar på sommaren och sen är det slut. Men det är för att man stora delar av året inte ser den, för att den är under jord. På sommaren å andra sidan ser det ut som att man har en julgransodling, när det i själva verket är sparris som man slutat plocka. Men det vet folk inte om, säger han.
Nu för tiden odlar många i tunnlar, vilket gör att man kan skydda sparrisen från de värsta frostnätterna. Men att ha allt under tunnel är både kostsamt och kräver mycket arbete, så därför är det inte ovanligt att skörden delas upp på friland och under tunnel. Men att en del av skörden varje år försvinner är något man får räkna med, menar Göran Hoas.
– Visst får man passa upp på järnnätterna där runt fullmånen i början på maj. Odlar du på friland får du räkna med att någon liten del fryser ned. Men det är ju aldrig så att sparrisen försvinner. Det handlar om några stycken som fryser bort.
Han förklarar att den fryser i nivå med marken. Men han skulle lika gärna kunna gå ut med kniv och kapa sparrisen längs marken. Det är samma resultat. Men i morgon tittar den lilla liraren upp igen och så behöver den bara växa till fullhöjd.
– Plantan sitter 20 centimeter djupt. Den klarar vinter och tjäle också. I år har vi nästan inga skador alls, säger Göran.
Fullt så lyckligt lottad är inte Peter Falk vid Vägume Kvarn. Han blev av med närmare 80 procent av det första som tittade upp.
– Jag vet inte vad jag ska säga. Det blev som det brukar bli. Jag bor i ett köldhål men har samma system med tunnlar som de andra. Det blev inte lika illa som i fjol iallafall, säger han.
Men det är sparrisen som bestämmer. Den planteras som en tvååring, och sen beroende på hur plantan mår kan man skörda samma planta i tio år. Och den blir bara större och större. Efter sista plockningen runt midsommar får plantan tid på sig att fylla upp skafferiet till nästa år. I år är det skafferiet från i fjol som de skördar, och man räknar med att det går att plocka sex till åtta veckor på en säsong.
Just nu är tunnlarna av. Men skulle temperaturen börja krypa ner under nollan mitt i natten så får man snällt gå ut och sätta upp tunnlarna igen.
– När det är varmt ligger tunneln av till kvällen annars växer den för jävla mycket. Den kan ju växa 10-15 centimeter om dagen. Risken om plasten är på är att knoppen öppnar sig. Det är mest en estetisk sak, men många verkar tro att sparrisen är dålig då. Det gör ingen skillnad på smaken, säger Göran Hoas.