Det tog tre år efter pensionen innan Ulf Hammarlund helt varvat ner. Nu lever den tidigare redaktionschefen ett gott liv; ”jag önskar att alla kunde få sina fina pensionist-år”.
Du&jag
Under tio år var Ulf min chef på Gotlands Tidningar. Ordning och reda, pengar på fredag. Statistik på allt och många katastrofer. Massiv kunskap efter ett helt yrkesliv i mediebranschen.
2007 kom han åter till sin barndoms- och uppväxtstad för att ta över som redaktionschef för GT.
Han ville tillbaka till ursprunget. Även om en återflytt inte var helt given efter 33 år på fastlandet och dessutom relativt nyinflyttad i en drömlägenhet på Ringvägen i Stockholm.
Där skulle de ju bo till döds dagar, han och hustrun Birgitta, med ursprung i Halla.
…men så blev tjänsten på GT ledig, Ulf fick jobbet, tog en sista minuten till Cypern och gjorde en plus-minus-lista…
– …där plus vann överlägset. Och nu…jag har inte ångrat en sekund att jag återvände. Här finns allt och det är nära till allt, säger han.
Vi ska återkomma dit, till vad som lockade honom, hur det blivit och är och vad som är det värsta han faktiskt varit med om. Vänta får du se.
Tranhusgatan i Visby på 60-talet, mor, far och lillbrorsan Per. Tennis i Botairlunden och The Beatles på grammofonen.
Som för de flesta i den generationen fick världen en knuff när han första gången hörde The Fab Four i transistorn, ”She loves you, yeah, yeah, yeah”.
Musikintresset har hållit i sig i alla år; Pugh och Di Sma är svenska favoriter men även Eric Palmqwist och David Ritschard, en tid tävlade Ulf och jag i samma Popgiss-lag, på en fråga svarade han ”Edwin Starr” när det skulle vara ”Jimmy Ruffin”. Noll poäng. Alla har vi våra luckor.
Men då: Barndom, skoltid, han gick på Norrbacka, trots att det är över 60 år sedan rör det honom på djupet varje gång han passerar den tegelröda skolan i norra Visby.
Då är han där igen, i tanken; i början, med allting som hänt sedan dess ännu framför sig.
– Min fröken från fjärde klass, Elin Nilsson, var gift med Arthur Nilsson som då var chef på GA, det gjorde att jag fick komma dit, jag fascinerades av redaktionen och redan när jag var tolv visste jag att jag ville bli journalist.
60 år, Uffe! Tiden går!
– Ja…det är inte klokt. Nu är barnbarnen som jag var då…jag tror de är trötta på att höra mig berätta att jag gått där varje gång vi passerar, säger han.
Men ändå, tänk så det kan bli, hur vissa möten kan ändra riktningen på hela liv.
Ulf Hammarlund lever gott som pensionist efter ett helt yrkesliv i mediebranschen.
Det är alltid speciellt att intervjua människor man känner, vänner, arbetskamrater. Vi sitter i gamla rättarbostaden på Stenstugu gård i Västerhejde, här finns hans paradis.
Det är dottern Sara med familj som köpte gården för åtta år sedan då även de bestämt sig för att lämna Stockholm för Gotland.
Därefter har för övrigt även sonen med familj bosatt sig på ön, i Vall.
– Alltså, det kan inte bli bättre. Vi trodde nog de skulle bli kvar i Stockholm, men nu har vi alla barn och barnbarn alldeles nära. Härligt.
Det är här han masar runt i morgonrock till lunch, läser böcker, säkert 60 om året, läser de enda papperstidningar han prenumererar på – Horisont, Offside och Rock’n’Roll – och fyra dagstidningar som e-tidningar, alltid GT först.
The Beatles, Hammarlunds husgudar.
Han gick i pension vid 61 och ett halvt år, det hade han planerat för sedan han var 25. Först gjorde han inte handtag på tre år, det tog tid att nå ytan efter 20 år av omorganisationer i en föränderlig bransch.
Sedan tog han tag i sina lediga dagar, han har engagerat sig politiskt för Centerpartiet, spelar mycket golf och känner av det pappa Åke en gång sade, han som blev 93:
– Jag frågade ”blir det inte långsamt?” och han sade ”nej, tiden gör bara fortare och fortare”. Precis så känner jag. Hur ska man hinna allt?
Men du verkar trivas gott?
– Det här är toppen. Jag önskar att alla fick möjlighet att leva pensionistliv några år. Pensionist, förresten, det är danska. Ett fantastiskt ord, mer positivt än vårt pensionär.
Ett radarpar i Södertälje i slutet av 70-talet. 24-årige Ulf Hammarlund, sportreporter på Länstidningen, och 22-årige världsstjärnan i tennis Björn Borg.
Den 1 augusti 1978 började Ulf på Länstidningen i Södertälje, lärde känna Björn Borg och blev kvar tills han återvände till Gotland.
Han hade då vikarierat på GA under några år, helgjobbat, skrivit basketreferat och han minns hur han och fotografen Håkan Lindgren, senare bildchef på DN, bevakade Kungen och Silvias första gemensamma besök på Gotland, det var 1977.
Det rådde vänstervindar, fackligt anslutna journalister hade via sitt avtal rätt att neka förnedrande uppdrag så därför fanns ingen ordinarie murvel att tillgå.
– Jag hade ljusblå kostym och kom alldeles intill, så nära skulle aldrig vara möjligt i dag. Nästa gång jag hade kostymen sket Age Frankings apa på den så den aldrig blev ren igen.
Age Franking, legendarisk sportmurvel på GT, borta sedan länge. Han hade verkligen en apa som husdjur.
Att verka som sportreporter i Södertälje i skiftet 70-80-tal innebar att följa Björn Borg, Sveriges främsta tennisspelare genom tiderna.
När Ulf började stod Borg på toppen av karriären och snabbt fick de en god relation. Första tennisjobbet som reporter var en Davis Cup-match mot Ungern i Båstad.
Han minns de där åren ända hit, hur Borg alltid ställde upp för Länstidningen.
– Under en tid när han var i konflikt med all svensk media var LT enda tidningen han pratade med. Han var inte lätt att få tag i, men han ställde alltid upp för oss, det var fint.
Genom åren, även efter Borg avslutat karriären, har de stött ihop till och från. Småpratat i Scaniarinken där de båda följt sitt favoritlag i ishockey, Södertälje SK.
En hälsning från Borg till Hammarlund vid ett Visby-besök för några år sedan.
Dock hade deras vägar korsats redan tidigare, vid ett skol-SM i tennis 1969. Ulf och Anders Sjöstrand (som verkat såväl på GT som sedan DN) mötte Borg och Per Hansson i dubbel SALK-hallen.
– Det var en person på läktaren, Björn Borgs morfar. Vi förlorade.
När Björn Borg för bara några år sedan var på besök i Visby för att se sonen Leo i en ungdomsturnering, gjorde jag en intervju med honom, ett samtal om grått hår och åldrande.
Jag hade då med mig den svartvita bild som är publicerad till det här reportaget och bad Borg skriva en hälsning till sin gamla bekant.
Det gjorde han så gärna, mindes de där åren, intervjuerna, snicksnacket vid rinken. Oklart dock om Borg mindes boken ”SSK, Go, Go, Go”, den som Hammarlund skrev 1984. Kostar 400 spänn på Tradera nu. Men det var en parentes.
DU&JAG, Ulf Hammarlund.
Fram till 1997 verkade Ulf som sportreporter. Mycket ishockey, bland annat åtta bevakade VM-turneringar för den nu nedlagda nyhetsbyrån FLT, Förenade landsortstidningar.
Peaken var VM i Wien 1987, Tre Kronors första guld på år och dag, Håkan Loob högst involverad. Högt vatten sedan på klubben Queen Anne där journalister och spelare festade tillsammans in i gryningen.
En annan ynnest var att följa SSK:s hockeylag. 1985 vann laget SM-guld, flera decennier senare var Ulf den ende ickespelare som bjöds in till lagets nostalgifester.
– Det är det som varit absolut roligast med tidningsjobbet, man har ingen aning om vad som väntar och man träffar och lär känna folk överallt.
Saknar du yrkesåren?
Han funderar ett tag, har värmt bullar och skurit upp rulltårta, säger:
– Nej, det kan jag inte säga. Det var roliga år på sporten, mycket resande. Men från 97 och framåt…ständiga omorganisationer som tog hårt. Den tiden saknar jag inte, verkligen inte, det var tufft och så är det väl än på redaktionerna, har jag förstått.
Gotländska medialegendarer; Jöran Svahnström, Lasseman Larsson och Ulf Hammarlund. Fotot taget...för länge sedan.
Okej, vi bryter av lite här, några glimtar från GT-redaktionen sedan Hammarlund tagit över:
• Plötsligt rusar han ut från redaktionen; ”Ernie Englund är död!”. Englund, trumpetaren, ”Gotländsk sommarnatt”. Jo, det visste vi ju, han dog 2001. Det var ett minnesprogram i P4 Gotland som stått på.
• En elcykel inköpt till redaktionen, då krävs utbildning. Ulf samlar alla medarbetare, förklarar vrålåkets egenskaper och låter var och en provcykla var sin runda runt gamla kaserngården på Visborg, där redaktionen låg då.
• Personalfest på gräset utanför jobbet. Kylskåpet i köket laddat med öl, ”ingen rör något före 17.00!”, på jäkelskap pös jag upp en burk fem minuter före, ”nej, nej, för fan, katastrof, ut härifrån, det här går inte”.
• Kort om folk, Ulf får ge sig ut på stan och göra ”Dagens fråga”; Namn, ålder, yrke. Det gick sådär; ”HR-konsult” blev i chefens tolkning i bladet ”hårkonsuIent”.
Hammarlund lyckades få ”HR-konsult” till ”hårkonsulent” när han ställde frågan ”Vad är du allergisk mot?”.
Nåväl. Nog trodde han skulle förbli i Stockholm, den där lägenheten på Ringvägen var ju en dröm. Men så lockade Gotland och i efterhand kan han känna hur axlarna sjunkit och pulsen gått ner.
All stress där; pendlandet till Södertälje, timmar i bilkö, letande efter p-plats, chansning och 1500 spänn i böter, högt blodtryck.
Så vad var det som drog här på ön?
– Som jag ser det nu…närheten till allt, allt är så enkelt. Jag har en kvart till Kronholmen, en kvart till Gotska, jag cyklar till stan på elcykel på 10, 15 minuter. Det är ett enklare liv, helt enkelt.
Men jag tänker att det är en annan plats än den du lämnade?
– Så är det, men det är en bättre plats. Fler restauranger och butiker, det har utvecklats i en rasande takt. Och dessutom har jag många vänner kvar från förr.
Ulf Hammarlund bland odlingarna på Stenstugu gård i Västerhejde i tidig juni. Vad som finns i landen? Han har knappast någon aning, intresset är svalt.
Vänner, ja. Gamla gubbar. Några spelar han golf med, flera ses ett par gånger i veckan och fikar på något av stadens etablissemang. Då kan de sitta i timmar.
Många sjukdomar blir det som avhandlas, alltid är det någon som har en ny skavank att förtälja.
Åldrandet är påtagligt, men vänskapen från förr är en god trygghet. Grabbar som känt varandra sedan ungdomen, som vet var de kommer från…att återknyta de banden är att komma hem, på riktigt.
Och också: Att se barnbarnen växa upp, skicka generationerna in i framtiden, så går dagarna, månaderna, åren.
Så vad är då det värsta Hammarlund varit med om? Katastrof! Ja, många katastrofer har det varit. Ibland var pappret slut i kopieringsapparaten, någon gång var vi kort om notiser.
De blev hans signum, de där orden, det mesta var katastrof och det värsta han varit med om.
– Det har alltid varit lite på kul, man kan nog säga att jag har överanvänt det där genom åren, som du märkt.
Så vad är då det värsta du varit med om?
Han skrattar ofta och gärna, men blir här allvarlig, ödmjuk inför livet och dess obönhörliga gång.
– Det var när mamma diagnostiserades med ALS när hon var 84. Hon levde med sjukdom i två år tills hon gick bort 2015…att se henne tyna bort…det var hemskt.
Ulf Hammarlund var redaktionschef på Gotlands Tidningar mellan 2007 och 2016. För tidningen var det ingen större katastrof.
Gamla mamma, Ulla-Britt, en gång lärarinna, sprudlande genom livet, på slutet oförmögen till allt, sängliggande i hemmet som ett kolli.
Det är ovanligt att kvinnor i den åldern får sjukdomen, den som blivit brett känd sedan ishockeyspelaren Börje Salming avled i ALS i november i fjol.
Ulf berättar om mammas sista dagar:
– När läkaren sade att hon nått vägs ände, han sade just så, minns jag att jag såg ett litet leende hon mamma. När jag gick och sade ”vi ses i morgon”, pekade hon med ett finger upp mot himlen, det var hennes sätt att säga att hon var klar. Vi sågs aldrig mer, hon dog den natten.
Tänker du ofta på den stunden?
– Jag har det med mig, att hon fick en så plågsam sista tid. Hon var aldrig sjuk och så slutade det så. Det är tungt.
Vi går ut efter intervjun, han visar mig runt bland odlingarna; här är dill, sparris, potatis…”jag är inte så intresserad, men Birgitta och min dotter lägger ner ett jättejobb”…det han gör är att klippa gräset runt rättarbostaden och betala hyran.
Det är ett gott liv, han har ett hyggligt handicap på golfbanan men slår sällan rakt.
Telefonen ringer inte lika ilsket och ofta som förr, mejlen håller sig lugnare, axlarna är sänkta, morgontofflorna sköna och faktum är att det nog är det bästa han varit med om.