Genom ett öppet fönster i Suderbyn ekoby hörs en melodi som ljuder matlagning. Det slamrar i kastruller, skåpdörrar öppnas och stängs och lättsamma skratt avlöser varandra. Det är middagen som är i full färd med att tillagas av ekobyns boende och volontärer. Varje dag är det några av dem som bär ansvaret för maten och oftast äter de alla tillsammans.
– Man blir glad av att någon har lagat mat åt dig och gett av sin kärlek till andra, säger fransmannen Antoine Arquié medan han visar oss runt i huvudhuset.
Antoine är en av de tolv personer som bor permanent i ekobyn. Om man räknar med volontärerna som kommer och går är de sammanlagt mellan femton och tjugo personer i kollektivet. Alla bor däremot inte i samma hus utan på gården i Västerhejde står också mindre stugor, bungalows och husvagnar.
Inne i det "sociala rummet" sitter volontärerna Sophie Gerig och Katharina Küper från Tyskland. De båda hittade ekobyn över nätet och föll för den respons de fick över mejl.
– De skrev så trevligt, säger Sophie och får medhåll från sin nyfunna vän.
Sedan fortsätter hon:
– Jag är från Berlin och har vuxit upp i en stadsmiljö men jag har alltid känt mig mer avslappnad i naturen. Nu ville jag uppleva hur det är att bo i ett kollektiv och jag ville till Sverige. När jag hittade Suderbyn och såg deras bilder så tilltalade de verkligen mig.
Den ekonomiska föreningen Suderbyn ekoby grundades för mer än tio år sedan av Ingrid Gustafsson och Robert Hall. I dag har föreningen femton medlemmar och ingår i ett internationellt nätverk. Förutom själva kooperativet, som går under namnet Suderbyn People-Care Cooperative, driver man även en NGO Relearn. Det är en icke-statlig organisation med syfte att utbilda inom bland annat hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Året om arrangerar de både kortare kurser och längre utbildningar.
En annan viktig del av ekobyns stomme är självförsörjning. I ekobyn odlar de sin egen mat, och försöker så långt det går att klara sig på det de själva kan producera. Antoine berättar också att de återanvänder nästintill allt material, och att ambitionen är att en sak ska ha flera användningsområden. Att delvis vara självförsörjande och leva tillsammans gör att de som bor i ekobyn klarar sig på en mindre ekonomi än vad de flesta andra av oss gör. Men allt som kommer utifrån kostar såklart pengar, och alla som bor i byn betalar för hyra och mat till kollektivet. Några jobbar därför med olika jobb på Gotland, åker iväg på intensiva arbetsperioder någon annan stans eller lever på sparade pengar eller stipendier. Flera av de som bor permanent i byn idag kom hit med hjälp av stipendier för några år sedan, men har senare valt att stanna kvar och skaffat deltidsjobb för att försörja sig.
Rundturen har fortsatt utomhus och vi står nu mitt mellan trädgården och den damm de byggde i somras. Katten Tussebul rullar nöjt på marken. Bakom oss reser sig en stor sten- och grushög, som många förmodligen skulle tas för skräp men i de boendes ögon är det en tillgång.
– De här stenarna är resterna av det vi grävde bort när vi gjorde dammen. Nu kan vi använda dem till att bygga något. Det är som jag sa tidigare att en sak kan ha flera funktioner, säger Antoine.
Vi går vidare genom trädgården och får sällskap av rumänskan Laura Vass. Innan hon flyttade hit för tre år sedan hade hon ingen tidigare erfarenhet av att bo i en ekoby. Precis som många andra som också kommer till gården.
– I Rumänien jobbade jag på personalavdelningen på ett stort företag. Det kändes inte meningsfullt och jag ville göra en förändring. När jag kom hit blev det ett helt nytt liv, berättar hon.
I dag arbetar hon deltid som personlig assistent i Visby och resten av tiden befinner hon sig i ekobyns trädgård.
– Jag ser det som en form av aktivism att odla sin egen mat. Vi vill inspirera andra till att göra samma sak, säger Laura medan vi går in i en stor kupol som för tankarna till en gigantisk igloo.
Över ingången sitter två små men tydliga varningslappar: "Ingen eld", "Biogas". Sedan några år tillbaka har ekobyn sin egen biogasanläggning. Varje kväll fyller de tanken med matrester som sedan blir till biogas samt ett slam. Gasen använder de bland annat när de lagar mat och tanken med slammet är att det längre fram ska användas för att odla växter.
Idéer kring hur ekobyn kan utvecklas verkar det finnas gott om, men de boende vill inte bara fokusera på det som händer på gården. De vill även nå ut till gotlänningarna och sina grannar. Därför har de tidigare arrangerat flera öppna hus och på lördag den 21 september klockan 13 är det dags igen.
– Vi vill inte bara vara i en bubbla utan vi vill vara en del av det lokala nätverket. Vi har haft ett bra samarbete med regionen. De ser att det här är en seriös plats där det händer grejer och inte ett hippieställe, säger Antoine.
