Totalt var det drygt 90 kaniner anmälda till lördagens utställning fördelat på 12 raser och 18 utställare. Under ett antal timmar skulle samtliga kaniner vägas, mätas och bedömas av domare innan segrarna kunder koras.
Domare för dagen var Maria Ottosson från Stockholm, och hon hade ett digert arbete framför sig. Alla raser har sina egenskaper som ska bedömas, och till sin hjälp har hon en pärm över vad som ska kontrolleras för varje ras.
– Man tittar på hur kaninen ser ut enligt rasstandarden, och kondition och vård, att de är välskötta och så. De ska vara i toppskick när man ställer ut dem, säger Maria Ottosson.
Som max kan kaninerna få 100 poäng av domaren, men allt över 94-95 är mycket bra betyg. Och väl framme för bedömning är allt upp till kaninen. Ägarna är inte med och kan påverka när de väl lämnat ifrån sig sitt djur. Maria börjar bedöma de största djuren först, och arbetar sig sedan nedåt i storlek. Halvvägs igenom dagens arbete kan hon konstatera att de stora kaninerna håller god kvalitet på Gotland.
– Det har varit fin kvalitet på djuren. Speciellt har det ställts ut stora raser. Fransk vädur tillhör de tre största raserna i Sverige och där har vi väldigt bra kvalitet idag, säger Maria Ottosson.
Utställningen arrangerades av Gotlands Läns kaninavelsförening där Matilda Åkesson är ordförande. Hon själv ställer ut flera kaniner i utställningen, men poängterar att det inte är viktigast vem som vinner.
– Det roligaste är att umgås, inte att vinna. Man har vinnarinstinkt som uppfödare, men det är ändå inte det som är det viktigaste.
Föreningen på Gotland sticker ut något mot de fastländska på flera sätt. Dels har man i förhållande till antalet medlemmar väldigt många olika sorters raser, och framförallt stora kaninraser. Men också själva medlemsbasen utmärker sig.
– Vi har inte så mycket gubbar i föreningen. Många tycker att det är tjejer som håller på med kaniner, men på fastlandet är det övervägande äldre herrar som ställer ut. Vi är bland de tjejigaste föreningarna, säger Matilda Åkesson.
Matilda Åkesson har hållit på med kaninuppfödning i 18 år och för henne är det genetiken som är det intressantaste.
– Det är så lätt med kaniner. Man kan ju få tre generationer på ett år, så man kommer snabbt fram i genetiken och ser vad som händer. Kaniner är för den som inte har så mycket tålamod, men ändå vill hålla på med avel. Man kan experimentera mycket på kort tid.
