År 1975 föddes Andreas Unger (M) i Sollentuna norr om Stockholm. När det var dags för förskoleklass, eller lekis som det hette på den tiden, flyttade familjen till Gotland.
– Pappa hade fått chansen att köpa in sig i Visby byggvaror, berättar han.
Men redan efter tre år var familjen på väg att flytta härifrån. "Treårssyndromet", som Andreas Unger kallar det.
– Drömmen om att driva något eget visade sig vara ganska slitig.
Men familjen blev kvar, något som Andreas Unger är tacksam över. För på Gotland hittade han både sitt stora intresse i livet och sin blivande fru.
Vi börjar med kärleken: Michaela. Nyårsnatten mellan 1994-1995 var det inte bara fyrverkerier som briserade i luften, utan det slog även gnistor om 19-årige Andreas och 18-åriga Michaela.
– Sedan dess har vi hängt ihop, konstaterar han.
Men långt innan Andreas fann kärleken i Michaela föddes kärleken till ledarskap. Under tiden på Solbergaskolan engagerade han sig i skolidrotten.
– Där väcktes mitt intresse, jag blev helt tagen.
Efter gymnasiet flyttade Andreas och Michaela till Stockholm. Planen var att utbilda sig till idrottslärare, men han insåg snart att det skulle ta bort mycket av glädjen till idrotten. När Michaela sedan ville flytta tillbaka till Gotland för att studera till lärare återvände de tillsammans.
Tillbaka på Gotland började Andreas arbeta för sin pappas företag Unger & co, som erbjuder inredning av kontor.
Senare blev han även ordförande i Företagarnas riksförbund Gotland. Och distriktsordförande i Round table. Samtidigt engagerade han sig i flera idrottsföreningar. Och kämpade på med sin egen träning. Och gjorde allt vad föräldraskapet innebär.
År 2008 brast det för Andreas.
– Jag trodde att jag hade drabbats av en hjärtinfarkt, men min fru sa åt mig att kolla upp symptomen för panikångest. När jag gjorde det kunde jag bocka av varenda ruta.
Efter ett halvår med kognitiv samtalsterapi kunde Andreas sakta men säkert ta sig tillbaka med en verktygslåda full av redskap för att kunna hantera framtida ångestattacker.
– Det låter klyschigt, men man lär sig så mycket om sig själv.
För att besegra panikångesten tvingades Andreas att avsluta flera engagemang. Att tio år senare tacka ja till att bli politiker på heltid var kanske inte terapeutens främsta tips. Men nu sitter han här.
– En sådan chans får man bara en gång i livet, säger Andreas.
Han är själv ganska förvånad över den väg livet tagit.
– Jag har alltid sett politiken som tjafsig. Men samtidigt har jag åsikter, och att sitta och gnälla är inte något för mig. Då får man engagera sig.
Andreas blev värvad till Moderaterna av vännen Håkan Onsjö. Tanken var att på sin höjd delta i offentliga arrangemang som marknader. Men en dag ringde valberedningen och frågade om han ville vara ersättare i byggnadsnämnden – efter att Håkan Onsjö hoppat av.
– Jag hoppas att det var ett sammanträffande, men jag har inte ställt frågan, säger Andreas och skrattar.
Till valet 2018 hamnade han på plats 20 på kommunlistan. Efter intern turbulens i partiet fick han frågan om han kunde tänka sig att bli politiker på heltid. Tidigare samma år hade han lämnat över uppdraget som ordförande i Företagarna.
I dag sitter han som regionråd och ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
– Jag gillar utmaningar, och det här är en utmaning om något.