Guld och brons, bland annat i form av halslänkar och armringar, har hittats på åkern och nedgrävda inne i en av trädgårdarna.
Privatpersoner med metalldetektor förknippas på Gotland ofta med skattjägare och olaglig jakt efter vikingarnas gömda silverskatter.
– Jag tänker att vi ska hjälpas åt så att det inte blir så. För arkeologin ger det här faktiskt möjlighet att ha kontroll över vad som sker, säger Per Widerström, arkeolog vid Gotlands museum.
I ett för ön unikt projekt ska medlemmar i en förening hjälpa till att hitta föremål i guld och brons. Länsstyrelsen har redan beviljat en ansökan och gett sitt tillstånd. Bakom projektet finns Gotlands museum, arkeologen och forskaren Martin Rundkvist senast verksam vid ett universitet i Polen, och Sveriges metallsökarförening, SMF.
– Man måste vara medlem i SMF för att få vara med och göra det här, säger Per Widerström.
Platsen som ska undersökas är i det närmaste unik på ön.
– Den är legendarisk. Även på det extrema Gotland är det här en speciell plats, säger Per Widerström och blickar ut över gårdarna vid Tune och den åker på 45 hektar som nu ska genomsökas.
En stor mängd föremål, i både brons och guld, har redan hittats, bland annat nedgrävda i trädgården bakom en av mangårdsbyggnaderna.
– Visst är det intressant. Vi har gjort kopior av den guldring med en kärleksknut som hittats här, säger Anders Thunegard.
Han bor med sin fru Karin och sin pappa i gårdarna, där släkten sedan åtminstone en bit in på 1600-talet funnits, precis på gränsen mellan Väte och Viklau.
Anders Thunegard berättar för arkeolog Per Widerström om de fynd som ännu finns bevarade, bland annat slipskåror i en berghäll i dagen, mellan gårdarna i Väte.
För att projektet tillsammans med metallsökarföreningen ska kunna bli verklighet har markägarna gett sitt tillstånd. Under tre dagar i april kommer åkern bakom gårdarna att delas upp i kvadrater på 50 gånger 50 meter och genomsökas.
– Det kommer att pipa, säger Per Widerström om de förväntningar han har från metalldetektorerna.
Kapsyler och skrot ger ofta just sådana utslag. Betydligt mer spännande är föremål i brons och guld som man kan förvänta sig att hitta. Sedan mitten på 1800-talet har 429 bronsföremål och 38 guldföremål plockats upp. Alla från perioden innan vikingatiden, år 100 till år 700 efter Kristus. Bakom en av gårdarna hittade en fröken Astrid Karlsson år 1938 flera föremål i brons – i trädgårdslandet.
– Vi vill försöka utreda den här platsens historia och betydelse. Det känns angeläget att ta upp de föremål som finns, säger Per Widerström och berättar att museet sökt och fått beviljat omkring 100 000 kronor från olika fonder för konservering av det som kommer fram i sökandet med metalldetektorer.
Av de pengarna kommer en stor summa, 40 000 kronor, från DBW.
Som arkeolog ser Per Widerström fram mot att tack vare privatpersoner i en förening få rejäl hjälp i sökandet av det stora området på åkern.
Teorierna om de mäktiga gårdarna på gränsen mellan Väte och Viklau har varit flera. Tidiga slutsatser var en möjlig offerplats, på höjden till det som en gång hette Vätö, en ö omgiven av vatten. Under senare år menar arkeologerna att namnet Tune snarare pekar på mäktiga storgårdar, som upprätthållit dåtida samhällsfunktioner och kan ha haft en religiös roll.
– I Sverige finns omkring 120 kända ”Tunagårdar”. Som Sigtuna, och flest i Mälardalen, säger Per Widerström och berättar att en sådan mäktig gård kan ha legat i Visby, där utgrävningar på A7 visar att namnet Törnekvior kan bygga på en felskrivning av ursprungliga Tunakvior.
Att nu för första gången ta hjälp av privatpersoner, via föreningen för metallsökarentusiaster, gör att ett större område kan genomsökas, på kortare tid och till betydligt rimligare kostnad.
– Vi arkeologer som går med metallsökare ett par gånger om året blir inte alls lika duktiga som föreningens medlemmar som är tränade, säger han och menar att flera av dem har varit i Danmark och sökt, eller deltagit i andra projekt på det svenska fastlandet.
Arkeolog Per Widerström menar att gårdarna vid Tune i Väte är unika, även på extrema Gotland. Nu ser han fram emot att få hjälp med att söka av området med metalldetektor efter fler fynd.
Slipskåror är omtvistade, vid Tune i Väte finns flera väl bevarade i stenar och en berghäll.
För Gotlands museum är det första gången man tar hjälp i ett sådant samarbete.
– Det känns viktigt att ett sånt här projekt, som skulle kunna komma i skottgluggen, gör rätt – och mer än rätt. Nu känns det spännande och roligt. Men det finns också en viss tvehågsenhet, eftersom man vet att många kan ha synpunkter, säger Per Widerström.
Förhoppningen är framtida liknande projekt tillsammans med historiskt intresserade privatpersoner, organiserade i föreningen. För att på så sätt få hjälp i sökandet med metalldetektor, men också motverka den illegala brottslighet som handlat med gotlänningarnas tidiga historia och rika fornfynd.
– I kontrollerade styrda projekt hoppas jag att vi ska kunna dra nytta av varandra, säger Per Widerström.