Stefan Hellström står i utkikstornet och pekar ut över sina marker. För några år sedan såg han en torrlagd myr där buskarna fått övertaget. Både djur och natur levde en tynande tillvaro.
– När jag var barn samlade vi ödlor och grodyngel här. Våra kor betade på myren.
Ibland gick det att åka skridskor på den frusna pölen. På höstarna var han med pappa Helge och jagade änder.
– Jag minns att vi såg en orrhöna här.
Idag är det ingen vanlig syn på Gotland men det kan bli ändring på det.
För tio år sedan tog Stefan Hellström över marken och började fundera på vad han skulle göra med den.
– Min far gjorde en fördämning här för 25 år sedan och skapade en mindre våtmark, men den har sinat och växt igen.
Att göra en ordentlig våtmark skulle kosta flera miljoner.
– Så mycket pengar hade inte jag.
Han tog kontakt med länsstyrelsen och så småningom fick han ett bidrag för att anlägga en större våtmark. Stöd för biologisk mångfald inom landsbygdsprogrammet ersatte 90 procent av kostnaden. Resten, samt en massa jobb, fick han stå för själv.
När han står och spanar på den ståtliga havsörnen som inte är särskilt lättskrämd, är det svårt att ångra det beslutet.
Planen var att utvidga den gamla myren till en större område där vattnet kunde uppehålla sig.
Förutsättningarna för att lyckas var bra. Ett dike passerar myren och rinner ut i Östersjön. Och sommaren 2018 var marken torrlagd så det gick att köra med maskiner där.
En sjö har byggts upp genom att schakta jorden till en vall, som fungerar som en fördämning. Vattnet kommer rinnande från skogen längs de naturliga vattenvägarna, rinner ut i fördämningen och stannar kvar tills vattnet står så högt att det flödar över genom ett bräddavlopp. Där vattnet är som djupast, är det då två och en halv meter. Flödet är kraftigast på våren.
– Jag vet inte hur mycket vatten som sjunker ner i grundvattnet men det ser ut som om det mesta blir stående kvar under sommaren.
Våtmarkerna på Gotland har under flera hundra år dränerats på vatten för att skapa odlingsbar mark.
70 procent har försvunnit sedan 1700-talet. Före utdikningen av myrmarkerna var 16 procent av Gotlands yta våtmark och idag har de krympt till 7 procent.
Utdikningen gjordes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dränerades myrarna. Det var när jordbruket var i stort behov av att moderniseras för att ge mer mat. Exploateringen genom utdikningen skapade 15 000 hektar åkermark.
Människans ingrepp var kanske nödvändig en gång i tiden men nu behöver vi värna våra arter och samla vatten igen. Grundvattenbildningen ökar genom våtmarker.
– Det gäller att behålla vattnet så länge som möjligt på land, säger Anna-Lena Fritz, chef för länsstyrelsens naturvårdsenhet.
Det bidrar till att fylla på grundvattendepåerna och alla metoder är värda att testa. Det kan vara att göra om ett dike så att det slingrar sig som en serpentin genom markerna eller att dämma upp så att vattnet stannar kvar på en yta lite längre tid.
Resultatet av Stefan Hellströms arbete blev ett våtmarksområde på cirka 11 hektar. En liten ö höjer sig över vattennivån i mitten. Några enebuskar står för blött och har tappat färgen. Andra växter trivs utmärkt liksom sjöfåglar, kräldjur och insekter.
Våtmarken har formats som en oregelbundet formad liten långsträckt sjö, kantad av buskar och träd. Vallen runt om har bearbetats för att täckas med växter.
– Jag har sått 80 kilo frö här. Det är en blandning av flera olika växter som jag fått av en kompis, säger Stefan och pekar på de tydliga såraderna längs vallen. Olika gräs och örter samsas ihop med kärringtandens gula blommor.
I höstas blev Stefan Hellströms våtmark klar efter över tre års möda.
Det är biologisk mångfald i all sin prakt. De olika arterna bidrar med sina egenheter och alla har en roll. En liten dopping, en trollslända och en hästigel i blötan finns där för att vara en del i kretsloppet.
Högst upp i näringskedjan sitter havsörnen, spanande efter ett skrovmål. Den mäktiga fågeln brer ut sina vingar, flaxar och sätter sig tillrätta.
– Jag hoppas att en flock skränmåsar ska etablera sig här. Då blir det lite jobbigare för örnen att ha det här som ett skafferi.
Det är bra med lite balans.
Stefan lyfter kikaren och spanar in havsörnen som ännu sitter kvar.
Nyttan av våtmarker har gjort att både naturvården och landsbygdsprogrammet satsar pengar för att öka intresset. I sakta mak försöker nu myndigheter uppmuntra markägare att skapa nya våtmarker, inte alltid på samma ställen där de låg en gång eftersom odlingarna också behövs.
– Vi har 13,5 miljoner kronor att dela ut under en femårsperiod. Det finns lite pengar kvar men de räcker bara till små projekt, säger Gösta Cedergren som jobbar på länsstyrelsens landsbygdsenhet.
Han berättar att det finns ett intresse för att skapa nya våtmarker på Gotland.
– Det är jättestort och många hör av sig för att ta reda på vad som gäller och vill fundera lite till
Om nu naturen tjänar på mångfalden finns det även vinster för Stefan Hellström. Hur det yppar sig för den enskilda markägaren som får satsa en del egna medel, beror på vad man värderar. Fiskevatten kan vara en nytta. Vad som finns i våtmarken vid Boters myr av den varan är ännu lite oklart.
– Det kommer en massa saker när det finns vatten, men jag vet inte vad som finns där än, säger Stefan Hellström.
– Kanske kan jag ha en naturlig stam av flodkräftor här, funderar Stefan.
Jakt är en annan behållning.
– Jag kan jaga änder på hösten.
Vattnet ligger spegelblankt och flera sjöfåglar visar sig. Miljön gör det möjligt för nya arter att etablera sig. Mycket är klart men det finns mer att göra.
– Jag ska sätta upp fler fågelholkar, ger Stefan Hellström som exempel.
Glädjen över naturen vill han förmedla till andra och ett utsiktstorn ingår i satsningen. I en låda ligger en gästbok. Där berättar besökarna vad de sett och upplevt. I slutet av juni räknar en kvinna upp 23 fågelarter som noggrant präntats ner.
– Bättre midsommar får man leta efter, säger Stefan Hellström och lägger tillbaka gästboken i lådan.
Fågelskådare, familjer och andra besökare har noterat sina upplevelser och tackar.
– Det är en fantastisk tillfredställelse att se vad som händer här, hur fåglarna hittat hit med en gång, säger Stefan Hellström och sveper med kikaren längs vattnet och upp över talltopparna.
En falk landar i en trädtopp och fångas i kikarens förstorande lins.