Clara Klingenström under torsdagens repetitioner i Vida arena i Växjö.
du&jag
Det brinner i skallen. Det är så hon säger det, Clara. Så mycket information, så mycket att göra, så många tider att passa, allting är så stort, så...mycket.
Men också: Ett så stenhårt fokus på låten och framförandet. Små, små detaljer som kan skruvas på och göras bättre.
Perfektion, inget annat duger när hon kliver upp på Mello-scenen i Vida arena på lördagskvällen.
När vi träffas i för den här intervjun är det torsdagskväll. Mingel på artisthotellet Quality Royal Corner i Växjö centrum. Bubbel glasen, ballonger i taket och titta där är Cazzi Opeia, och där i hissen Gunilla Persson.
Clara Klingenström har kämpat hårt för att nå fram som artist. På lördagskvällen går hon in i sin andra Melodifestival, då med låten "Aldrig mer". Dagarna före "brinner det i huvudet" av allt ståhej. Vad svalkar då bättre än en glitterdusch.
...och så en massa journalister och fotografer: "Clara, titta hitåt", "Clara, får jag ta en bild". Ett helt annat ståhej än förra gången hon var med i Melodifestivalen. Det var 2021, pandemiåret. Annexet i Stockholm och ingen publik, inga samkväm.
– Det är så himla kul att vara här, i Mello "på riktigt". Men ibland känner man att det inte duger, då måste man steppa upp. Det är så många känslor, som en berg-och-dal-bana, säger hon.
Hela veckan har hon varit i Växjö för att förbereda sig för sina tre minuter, och allt som kommer därefter. Tack och lov har hon två assistenter, de heter Linn och Maria. De håller reda på det mesta.
– Det är tur att jag har dem. De tar mig dit där jag ska vara i rätt tid, skrattar hon.
Och i rätt tid kom hon, med ett halvårs marginal, då i en annan tid. Låt oss återvända dit, till de tunga tonåren, innan vi tar oss åter till nutid.
juni 2012
Juni 2012, skoltiden är över, högstadiet var ett helvete, aldrig kände hon att hon passade in. När hon lämnade Högsbyskolan i Hemse gjorde hon det med orden: ”Fuck you, jag kommer tillbaka när jag är känd”.
För så var det, så het brann lågan att lyckas men den musik som hon hämtat kraft i redan under barnaåren hemma i Garda.
– Jag mådde allmänt dåligt, hade brutit med min pappa när jag var 14 och längtade bara bort, säger Clara i dag.
Men det fanns betydelsefulla personer i skolan som höll henne på banan, som musiklärarna Elisabeth Franzén och Janne Ahlström, de såg hennes glöd.
Högbyskolan i Hemse fick ett "fuck you" av Clara Klingenström när hon slutade. Hon visste när hon ville återvända.
Och inte minst var busschauffören Lasse Bülow viktig, Lasse som också är jazzmusiker.
– Ibland var det tack vare honom jag alls tog mig till skolan, han körde mellan Garda och Hemse. Vi pratade musik och han lånade ut skivor till mig.
Har han fått veta det? Hur betydelsefull han var?
– Nej, jag tror aldrig jag sagt det. Inte så direkt, men så var det. Alla de tre var livsavgörande för mig, så var det.
Lars Bülow i När körde Clara Klingenström i sin skolbuss. Han var en viktig person under hennes uppväxt.
Så jag ringer förstås Lars Bülow i När. Och det visar sig att han bara har fina, ljusa minnen av Clara och hennes två syskon. Han tog alltid en extra runda med bussen för att hämta dem.
– Oj vad vi pratade mycket under resorna, säger han. Mycket musik, det märktes tidigt hur musikalisk hon var. Det var verklig lycka att få köra de ungdomarna.
Han har förstått, säger han, att han kom att betyda mycket för Clara under tonåren. Och de har haft en viss kontakt sedan dess.
– Vi var och fikade på Norrgatt någon gång sedan hon blivit vuxen, minns jag. Det är roligt att det gått så bra för henne. Nu håller jag tummarna på lördag.
Clara gav det tio år. Inom tio år skulle hon ha slagit igenom. Om hon klarade det? Jodå. Efter nio och ett halvt år sjöng hon ”Behöver inte dig idag” på Annexets scen inför miljoner tv-tittare. Fast det där om att komma tillbaka...nej, hon har faktiskt inte varit där.
Clara Klingenström i lilarandigt tillsammans med mamma Yvonne, storasyskonen Freja och Pontus. "Så tacksam att ha fått växa upp i naturen" säger Clara.
Våren 2021
Våren 2021. Clara har under flera år varit på god väg att ta en permanent plats på scenerna. Hon har skrivit och sjungit och rest och tagit alla kontakter hon kunnat ta.
Det har så småningom givit ett skivkontrakt med Freebird Records och en massa låtskrivande tillsammans med andra, som David Lindgren Zacharias och Mello-veteranen Bobby Ljunggren.
Den mynnade ut i låten ”Behöver inte dig i dag" och debut i Melodifestivalen. Den ballong som indie-Clara sagt att hon aldrig skulle befatta sig med. Glad är hon att hon bet huvudet av skam – för vilket genombrott hon fick.
Låten har nu streamats över 20 miljoner gånger på Spotify, Clara är därmed den mest streamade artisten i den gotländska musikhistorien, har P4 Gotland räknat fram.
Ljuset och scenografin var inte som hon tänkt sig när hon 2021 sjöng sin genombrottslåt "Behöver inte dig i dag". Men det var inte fler än Clara som visste.
Sedan den där Mello-våren är inte mycket sig likt. Hon har köpt en egen lägenhet i Stockholm och behöver inte längre låna pengar till nudlar.
– Det är en helt otrolig förändring. Det känns fortfarande märkligt att jag kan leva på musiken, säger hon.
Och den där låten?
– Ibland är jag så trött på den! När vi repar med bandet brukar jag gå ut, skrattar hon. Men jag har den att tacka för så mycket, det är ju det man drömmer om. Att få en hit.
För du har aldrig slutat drömma?
– Nej, jag höll drömmen vid liv hela uppväxten. Och visst, jag drömmer än. Jag lever min dröm, så är det.
Årsskiftet 22-23
Årsskiftet 2022-23. Clara skriver massor av musik, en del hemma i lägenheten eller var helst hon är. Men under den här perioden även i många sessions med andra låtmakare, hon testar sig fram, låter kreativiteten flöda i samklang med andra.
Årets bidrag, uptempo-låten ”Aldrig mer”, är tillkommet tillsammans med samma team som senast, Bobby Ljunggren och David Lindgren Zacharias.
– De brukar skicka mig demos med fyra, fem låtideér. Jag gillade den här och så började vi arbeta med den. Först sitter vi mest och snackar och ser i vilken stämning vi hamnar innan vi går vidare.
Instruktioner på scen inför torsdagens kamarerepetitioner.
Sedan blev det inspelning med ”slasksång”, därefter en riktigt text… och en hel massa olika produktioner innan de tillsammans valde ut den låt som skickades in och som sedan fick grönt Mello-ljus.
”Aldrig mer”, Clara? Vad då, aldrig mer?
– Det väl ungefär samma tema som förra låten, en sång till mig själv, på ett sätt. Att jag är trött på att självkänslan vacklar, att jag inte tar chansen att må bra.
Årsskiftet 23-24
Årsskiftet 2023-24. En månads ledighet över julhelgen från den musikkarriär som pågår dagligen. Ibland får hon frågan vad hon egentligen gör, men dagarna i Stockholm är fullproppade med det jobb det innebär att vara artist. Studiosessions, möten, planering, strategier.
– Hemma på Gotland har jag stängt av mobilen och bara varit med familjen, det har varit så himla skönt. Bara kunna varva ner.
Men kroppen har hon skött länge, allt med fokus på tre minuter i Melodifestivalen – och det som kommer därefter, vad det nu är. Turnéer, tänker hon sig. Mer jobb.
Alkohol och tobak är borta, köttet också...men desto mer kaffe blir det för Clara.
Hon tränar på gym, har tagit hand om sin röst hos en logoped och är noggrann med kosten: vegetarisk mat – morotsbiffar, quornlasagne, linsgryta – och bort med socker och vitt mjöl. Alkoholen är kölhalad sedan länge, nu även snuset.
– Men å andra sidan dricker jag massor av kaffe, det är kanske inte bra, det heller, skrattar hon.
Men ändå: stenhårt fokus för Mello?
– Ja, jag ska vara helt redo för de tre minuterna. Ibland faller jag igenom, tänker att det är inte creddigt att vara med. Det finns ju så många som har åsikter. Men jag orkar inte gå och bry mig om allt. Nu är det fullt fokus.
Du vill in och njuta!
– Precis. Att få göra det här, full produktion med ljud och ljus, en helt fylld ishall, massor av tv-tittare, hur många får göra det? Det är ju det jag strävat mot med allt slit genom åren.
Clara Klingenström har starnummer två i Melodifestivalens tredje deltävling.
Du bryr dig inte om alla som sågar Mello?
– Nej. Jag gör det för att jag vill, för att jag tagit mig hit. Och jag gör det bästa av det.
Känner du att du riskerar något, det blev ju succé förra gången?
– Nej, jag tänker inte så. Det är det här jag gör nu, jag arbetar som artist och här har jag chansen att visa upp mig. Det kommer mer framöver efter de här tre minuterna.
En final, menar du!
– Ja, det hoppas jag. Jag vill verkligen, VERKLIGEN, till final. Men med den här tävlingen vet man aldrig, Gunilla Persson (en av "Hollywood-fruarna") kanske är jättepopulär!
februari 2023
Februari 2023. I måndags anlände Clara och hennes team till Växjö och checkade in på artisthotellet i centrum.
Hon är en stjärna nu. Självklar i salongerna, samtidigt som hon lyckats behålla sin ”vanlighet”. Hennes fasa är att hon ska uppfattas som diva.
Än så länge är hon inte ens i närheten, det är min absoluta bedömning, jag som följt henne i fyra, fem år nu. Och under minglet introducerar hon mig med orden "det här är Gotland" bland allt bolagsfolk vi möter.
…och hon har själv börjat vänja sig vid att tillhöra den etablerade skaran av artister. Men vid sin första Grammis-gala, när hon delade bord med bland andra Victor Leksell, Miriam Bryant och Markus Krunegård var det så hon fick nypa sig i armen.
Men nu är det, som sagt, vardag. Igenkänd, omtyckt, många hjärtan i sociala medier och inte särskilt mycket hat, även om det lilla som kommer gör ont.
I medias fokus på artisthotellet.
Annars började hon ju med en rivstart, inte bara för att låten blev en hit utan för att hon på presskonferensen berättade om sitt tidigare dåliga mående, den såriga relationen med sin far, hur de slöt fred på hans dödsbädd men även sitt missbruk.
Det blev stora rubriker i kvällspressen, det tog närmast fokus från musiken. Hon var ovan vid de större medierna då:
Kommer du ihåg att jag på förhand varnade dig och bad dig tänka dig för vad du berättade för media?
– Jadå, men det bara kom ur mig, det var som att det behövde släppas ut. Men jag tycker ändå det blev förhållandevis bra, även om rubrikerna var lite hårda ibland. Jag har inget emot att prata om psykisk ohälsa, det gör jag gärna…
Inför ett stort mediauppbåd berättade Clara Klingenström i samband med Mello 2021 plötsligt om sitt dåliga mående och tidigare missbruk. Det var inte planerat, det bara blev så, det behövde komma ut.
Men?
– …ibland har det blivit lite för mycket. Jag är ju mer än det! Men det är viktigt och att jag hjälpt människor att må bättre...det är så stort så det inte riktigt går att ta in.
Hur mår du själv i dag?
– Nu är jag inne i bubblan, nu är det bra. Även om det känns olika beroende på när på dagen du frågar! Annars har jag bra och dåliga dagar. Att jag slagit igenom innebär inte per automatik att allt är bra alltid, man har sin ryggsäck med sig. Men ändå: Mycket bättre än förut.
Clara Klingenström gjorde sin första repetition inför lördagens tävling på söndagen. Hon intog den stora scenen i Vida arena alldeles självklart och lyste som en stjärna. Scenkläderna får vänta tills lördagskvällen.
Första repet
På torsdagen var det dags för hennes första repetition i Vida arena, där Växjö Lakers SHL-lag i ishockey normalt spelar sina matcher. Nu var innerplanen belamrad med stolar och framför allt televisionens teknik.
Kameramän sprang som vesslor, en kranarm svepte över de tomma stolsraderna, ljuskäglor spelade. Relativt ödsligt så långt, långt från den puls det kommer att vara på lördagskvällen.
Clara gick in med ett leende och en blå gitarr, den förkylning som oroade i början av veckan var borta, hon soundcheckade och sjöng sedan med en självklarhet som om hon sällan gjort något annat.
Att hon tappade en sändare...ja, den får väl fästas bättre på kläderna framöver.
– Det finns en del att slipa på, men jag har lite tid på mig, säger hon, där bland mingelglittret och ballongerna.
Hon har levt med den här låten länge nu, nu är det dags.
Tre minuter. Tre minuters glöd, nej, eld.
DU&JAG på Mello, Clara Klingenström.