Intill förarsätet på utsidan av den penselmålade karossen sitter de silverputsade spakarna som används för att bromsa och växla med. Länsbokstaven I på registreringsskylten visar det gotländska ursprunget, vilket går långt tillbaka i tiden.
Bilens första ägare var källmästare Hugo Ragnér som arrenderade Paviljongen och Snäck och som 1910 använde bilen som taxi för restauranggästerna. Varje heltimme avgick bilen från Kruttornet. Det var dock inte alla som uppskattade något så modernt som en taxibil.
– Bönderna såg med förakt på nymodigheten som skrämde hästarna. Vid ett tillfälle hade någon placerat ut en stock på vägen så att bilen höll på att välta, säger veteranbilsentusiasten och museiägaren Jan Janthe.
Efter Hugo Ragnér togs ägarskapet över av en av bilens chaufförer, Hjalmar Johansson från Bläse. Bilen kom att genomgå ytterligare två ägarbyten innan den 1923 ställdes av. Tjugo år senare budades den hem på auktion för 275 kronor av bröderna Mattson från Sanda, som körde hem den med häst.
Jan Janthe hade haft ett öga på bilen under lång tid men en stulen kylare försenade köpet. Det var först när en restaurangägare frågade om han var intresserad av att köpa som han slog till, trots att kylaren fortfarande var på vift. En tid senare kom ett oväntat telefonsamtal.
– En vän hittade en kylare av rätt slag på ett privat museum. Den kostade mig 50 000 kronor men det fick den vara värd, säger Jan Janthe.
Restaureringen påbörjades 2013 och blev möjlig genom bidrag från Museifonden och Riksantikvarieämbetet. Medan Jan Janthe och hans fru Beatrix höll i trådarna var det den pensionerade bilmekanikern Sture Hallgren som skötte restaureringen. Arbetet var krävande och målet var att bevara så många av originaldelarna som möjligt.
– Bara ratten kom i 18 delar, säger Jan Jante.
Hål och bubblor på karossens utsida fick vara kvar. Mycket tid lades på att hitta tyg i rätt färg till suflettställningen och den grå gummimattan fick beställas från Tyskland. Men några delar av inredningen fanns lättillgängliga.
– Skinnklädseln kommer faktiskt från min gamla soffa, säger Jan Janthe.
Tekniken är avancerad för att vara från tidigt 1900-tal. För att starta motorn måste några droppar bensin tas från en behållare och droppas ner i "snapskranarna".
– Motorn är som ett riktigt hjärta med kammare och en kroppspulsåder, säger Beatrix Janthe.