På fastlandet har fenomenet huskurage spridit sig. Nu är bostadsrättsföreningen Vibble Tvinnaregården först ut på Gotland med att haka på den livsavgörande policyn som ger grannarna verktyg till att ingripa när de anar att någon utsätts för våld i hemmet. Johanna Hallin är ordförande för föreningen. Hon hörde om huskurage från en av hyresgästerna och hoppade genast på idén.
– Vi är 112 hushåll på tre gårdar med allt från pensionärer till barnfamiljer boendes här. Statistiken säger att var tionde barn upplever eller utsätts för våld i nära relationer, det händer alltid något någonstans. Vi grannar måste ta hand om varandra och våga ingripa när vi anar att någon far illa, säger hon.
Tanken med huskurage är att grannar ska våga ingripa genom att gå över och knacka på dörren när de befarar att någon utsätts för våld eller misär. Känns det olustigt att gå över själv kan man ta med en granne eller ringa polisen direkt.
– Om man knackar på kan man i bästa fall avbryta en misshandel, om inget annat kan offret uppleva att den blivit sedd om man som granne vågar fråga hur det egentligen står till. Vi svenskar är väldigt instängda och konflikträdda men vi måste försöka ta oss ut ur vår bekvämlighetszon, säger Johanna Hallin.
Beslutet om att införa riktlinjerna i föreningen togs den 19 juni. Än så länge har bostadsrättsföreningen inte fått in så mycket återkoppling från de boende men Johanna Hallin tror att grannarna ser positivt på saken. Att andra föreningar eller hyresvärdar inte redan infört huskurage eller tagit efter förvånar henne.
– Det känns som en självklarhet att man ska värna om sina grannar. Jag har själv fått ingripa när en granne blev utsatt för våld i nära relationer. Den gången ledde det till åtal, säger hon.
Johanna Hallin kan förstå att det kan vara svårt för grannarna att veta när man ska gå över och knacka på, eller när man ska ringa polisen. Men hon tror att de flesta ser mer än de kanske förstår och säger att man inte ska vara rädd för att ha överreagerat på något man sett.
– Vi har alla olika referensramar. Jag och min man sitter ofta och pratar om hur vi uppfattar saker och beteende olika, men hellre att man ringer en gång för mycket än en gång för lite, säger hon.