Visby Ladies spelade under Visby AIK:s flagg tre finaler.
1988–1989 förlorade man den femte och avgörande finalen med en enda poäng: 54–55. Redan då var Susanne Rosengren så trött på silvermedaljer att hon efter den bittra förlusten kastade silvermedaljen i en värmländsk snödriva. 1992 blev Visby AIK till Visby Ladies och förlorade två raka finaler (Nerike 1995/1996 och Solna (1996/1997). Susanne Rosengren var klubbens galjonsfigur och många kunde känna med henne och förstå hennes tårar.
I augusti 2004 förbereder hon sig inför den 27:e säsongen i damligan. Visby Ladies har skaffat sig ett skapligt lag.
Vi ställer in tidsmaskinen igen: 2005.
Naturkatastroferna avlöste varandra. Flodvågskatastrofen i Thailand på annandag jul 2004 påverkade oss alla och två veckor senare, lördagen den 8 januari, svepte stormen Gudrun in över Sverige och även om gotlänningar är vana vid staräurar så var Gudrun något utöver det vanliga. Hon lamslog södra Sverige i januari och fällde tre hundra miljoner träd på 36 timmar. Under våren lanseras en videosajt där vem som helst kan ladda upp videoklipp. Den får namnet Youtube.
På radion spelas Kent, Green Day och Elena Paparizous ”My number one”. På försommaren känner sig rökarna diskriminerade efter att rökförbud införs på krogen. Endre IF går som nykomling i elitserien till slutspel, men avfärdas bryskt av Falun i två raka matcher.
Men så var det en ju samtidigt den där historiska säsongen för Visby Ladies. Den 9 mars bryter man den första barriären när man för första gången vinner grundserien i damligan.
– Jag har inte vunnit serien på mina 20 år, i något lag, så visst är det skönt, säger 40-åriga Marie Söderberg efter 69–60 mot Solna Vikings.
Visby Ladies är en väloljad lagmaskin och oerhört svårstoppad trots att den saknar landslagsspelare. Brahe slås tillbaka i kvartsfinalen och i semifinalen avfärdas Norrköping.
Visby har för sjätte gången tagit sig till SM-final. På andra sidan: finaldebutanten Luleå.
Rutinerade Visby Ladies mot uppstickaren Luleå. I vågskålen för Luleå ligger två segrar från grundserien. Alla är överens om en sak iallafall. Det som väntar är ett utdraget basketdrama mellan säsongens två främsta hemmalag, men med fördel Visby Ladies vid en eventuell femte och avgörande final.
Luleå visar sig inte vara någon blyg finalist utan redan i första matchen bryter norrbottniskorna Visby Ladies hemmaplansfördel genom att vinna med 71–69 inför 1065 chockade åskådare i Södervärnshallen.
Efteråt levererar Thomas Nordgren en salva i riktning den egna spelartruppen.
– Vi står stilla och har ingen rörelse i anfallen. Ingen vågar attackera och vi tar skott i fel lägen.
Visby Ladies ledde i tredje perioden med tio poäng, men kan ändå inte stänga matchen.
– Ingen stoppar Christy Bacon när hon går på sina drives. Vi spelar för jävla snällt, säger Nordgren besviket efter underläge 0–1 i matcher.
Finalspöket hade slagit till igen, men när klubbarna några dagar senare drabbar samman i Luleå inför 2000 åskådare utjämnar Visby Ladies matchserien genom att vinna med 61–58.
Christy Bacon neutraliseras och Mikaela Braf äger Katarina Andersson under korgarna i Pontushallen.
– Jag älskar när det är slutspel. Det finns inget bättre än att spela inför så här mycket folk. Man blir så himla peppad, säger Mikaela Braf.
Luleå och Visby befinner sig i basketpsykos under de här veckorna.
Att båda lag vunnit bortamatcherna är en snackis och så fortsätter det. I Visby onsdagen den 13 april vinner Luleå på nytt. Luleåstjärnan Maria Näsström visar kyla när hon sätter två straffkast med tio sekunder kvar att spela.
– Jag har spelat några år och då får man klara sånt här, säger Maria Näsström efter 65–61-segern.
1–2 i matcher till Luleå och Visby Ladies är än en gång på väg att tappa SM-guldet.
Men inte nu, inte en gång till. På Gotland hålls alla tummar som finns inför den fjärde finalen. I Luleå dukar man för guldfest. Champagnen ligger på kylning, guldtröjor är tryckta, men tiden är kommen för att jaga bort det där finalspöket. Med kniven mot strupen tystar Visby Ladies på nytt Pontushallen genom att vinna med 66–62 och nu ska allt avgöras i Visby. Johanna Ericsson fick agera spökjägare och hennes effektiva skytte fällde avgörandet den här gången.
Med Ericssons gryende form växer självförtroendet i Visby Ladies.
– Jag har spelat många säsonger i Visby, men aldrig förlorat ett guld så..., säger Johanna Ericsson, inte det minsta rädd för något finalspöke.
Tisdagen den 19 april är det dags. En hel ö pratar, andas och lever sig med i det pågående basketäventyret. Gotland känner guldvittring.
– Jag känner att vi kommer att vinna och jag tror alla i laget känner likadant. Vi har det rätta självförtroendet, säger Sonia Ortega som Visby Ladies hittade i mexikanska Chihuahua.
Lagkaptenen Susanne Rosengren, 42, väntar fortfarande på det första guldet. För första gången på länge har hon fått gå skadefri och när hon kommer till jobbet som lärare på matchdagen vill elever, lärarkollegor, ja alla vill prata basket.
Sussi tycker att det blir för mycket och väljer att gå hem tidigare den dagen.
Hon vet att det här kan vara hennes sista guldchans. Hon vet hur surt det är att förlora en avgörande finalmatch, men hon vet fortfarande inte hur ett guld smakar.
En timme före uppkast, stänger Visby Ladies portarna till Södervärnshallen. 1600 personer har passerat biljettluckan. Utsålt med råge eftersom publikkapaciteten är 1370.
Alla vill vara med när idrottshistoria skrivs.
– Vi hade fem meter kvar, då stängde de kassan, säger fyra sorkar från Hemse.
– De borde ha byggt Globen här istället, muttrar en besviken pappa som fick vända hem
500 personer fick vända vid ingången den här dagen.
Inne i Södervärnshallen är det hett, nervöst och det luktar svett. På ståplatsläktaren har flera supportrar tagit med sig hemmagjorda skyltar, trummor och trumpeter. Visby Ladies öppnar starkt och tyskan Susanne Kernl agerar vägvisare med sex raka poäng.
Visby är hungrigt och när Visby tidigt i andra perioden gör 10–0 på Luleå i andra förstår alla åt vilket håll det lutar.
Mycket skulle handla om straffkast den här magiska kvällen i Södervärnshallen. Visby Ladies är överjävligt och sätter under matchen 23 av 27 straffkast. Värst av dem alla är Katja Lefwerth som före slutspelet övertalades till comeback. I tredje perioden dallrar nerverna hos hemmalaget. Luleå kastar sig över Visby Ladies som kollapsar. Maria Näsström tar sista skottet i tredje perioden och med det skjuter hon 55–54 till Luleå.
Festen är på väg att komma av sig. Publiken grubblar och i omklädningsrummet undrar spelarna: Vad fan var det som hände?
Visby Ladies knyter än en gång näven och ser till att hålla matchen vid liv i fjärde perioden. Ljudnivån är öronbedövande och slutet makalöst. Radio Gotlands Owe Järlö är i extas på ett sätt som bara han kan.
– Jag är så nervös så jag vet inte vad jag säger! Egentligen kan ni slå av radioapparaten! Sluta lyssna på mig för det här är för nervöst, utbrister han i direktsändning.
Luleå drar på sig en lagfoul med ställningen 65–65. Katja Lefwerth är iskall från strafflinjen och ger på egen hand Visby ledningen med 69–65. Katarina Andersson ger Luleå nytt hopp med en tvåa till 67–69 och Visbys boll med 22 sekunder kvar.
Luleåcoachen Lasse Johansson tar timeout. Planen är glasklar:
– Who ever gets the ball in her hands, you foul! They will shoot freethrows but we get the ball back. Okey?
Spelarna nickar.
Maria Näsström foular Lefwerth direkt. På bänken knyter Sussie Rosengren händerna när Katja Lefwerth stegar fram och sätter båda straffar. Iskall.
Näsström gör en snabb tvåa 67–71 och när Visby Ladies sätter igång spelet kör Christy Bacon över Lefwerth.
– Det där är till och med mord! Det är nästan mord, det Bacon slänger sig in och sliter ner Katja Lefwerth, skriker Owe Järlö från sin plats på pressläktaren.
Katja Lefwerth gör 72–67, men missar det andra. Luleå har tio sekunder på sig att sätta en trea och tvinga fram en förlängning, men Maria Näsström halkar till och missar skottet.
När slutsignalen går klockan 20.45 lyfter taket i Södervärnshallen. Förbannelsen är bruten. 72–69 lyser på resultattavlan och när statistikerna räknar ihop finalseriens poäng skiljer fyra (!) poäng mellan lagen (329–325).
Champagnekorkar flyger i luften, guldhattarna på och ärevarv på ärevarv. Mitt i högen av segerrusiga spelare och supportrar: lagmorsan Susanne Rosengren. Alla gläds med henne och alla vill intervjua henne.
– Det är för det här jag fortsatt spela i alla år, säger hon med glädjetårarna rullande ner för kunderna.
27 ligasäsonger tog det innan hon fick kyssa bucklan inför sin hemmapublik. 16 år efter den snöpliga förlusten i Arvika.
Konstrasterna finns där. På en stol sitter Maria Näsström med en handduk över huvudet.
– Det går inte att sätta ord på det här, man blir bara helt tom. Allt man har kämpat för i ett helt år och så var det så jävla nära...
Tårarna går inte att hålla tillbaka.
Guldfirandet forsätter på Hamnplan 5 och det är där Anders ”Leo” Pettersson upptäcker segerbucklan saknas. Han frågar runt, men ingen har sett den. Den står kvar i omklädningsrummet i Södervärnshallen, men är snart med på guldfesten.
– Den följer med mig hem nu. Sussi skulle ta den, men lyckades glömma pokalen i hallen. Hon har glömt mycket i sina dar med detta tar priset, säger Anders Pettersson samtidigt som han klappar bucklan.
Susanne Kernl passerar i vimlet.
– Nu blir det fest, sen blir det kanske efterfest och efter det en fest till.
Visby Ladies hyllas dagen efter på Gutavallen. Visby Ladies körs in på brandbilar och 500 personer har kommit för att hylla hjältinnorna.
Äntligen!