Helgen innan fullmäktige röstade "ja" till ett nytt bibliotek hölls protester mot en flytt av länsbibioteket på Hästgatan.
Den 22 september 2001 invigdes biblioteket i Almedalen, i dag ett givet inslag intill "Sveriges mest välkända park”.
Men det var en minst sagt turbulent tid innan bygget kom till stånd och Visbys gamla stadsbibliotek i Borgen-huset på Hästgatan, vid tiden länsbibliotek och öppnat i maj 1960, lämnades bakom.
Medborgarna skrev protestlistor, det ordnades demonstrationer och röster för att en folkomröstning vore på sin plats.
Argumentet var i första hand att det låg för långt bort, för långt ner. Och skulle det inte vara en olycksrisk för barn att ta sig ända ner till Almedalen?
I slutänden var det dock endast politikerna i fullmäktige som röstade. Efter votering den 8 februari 1999 vann ja-sidan med 44-27.
Samtliga socialdemokrater och gottlandspartister sade ja, alla i vänstern och KD röstade nej, Moderaterna fyra ja- och nio nej-röster, Centern 13 ja och två nej samt Miljöpartiet en ja- och tre nej-röster.
Men det var inte bara själva den fysiska flytten som orsakade rabalder. Också det faktum att två skilda bibliotekskulturer skulle föras samman till en hade sina slitningar.
Sten Anttila, som alltjämt bor i Visby, är i dag på myndigheten Formas, ett statligt forskningsråd för hållbar utveckling med säte i Stockholm. Då flyttade han från Östersund till Gotland för att leda arbetet.
När vi nu ses på biblioteket för den här intervjun, drygt tjugo år senare, är minnena fortfarande tydliga.
– Det svåra var att det var två olika huvudmän, kommunen och högskolan, som skulle fusioneras, de hade också två olika regelverk vad gäller anställningsform och liknande, minns han.
Många var de stormar som behövde stillas. Och han hade läst på så gott det gick, innan han antog anställningen i slutet av 1999.
Han hade viktig erfarenhet genom att en tid ha lett Mitthögskolans biblioteksverksamhet och framför allt hade han forskat kring markkonflikter i samband med snöskoteråkning.
– Där fanns samma konfliktytor som här, olika kulturer, stad mot landsbygd, gotlänningar mot folk från annat håll, vilket högskolan mest bestod av. Den erfarenheten hade jag stor nytta av.
Sten Anttila besöker gärna Almedalsbiblioteket, men håller med om att läget är ett hinder för många medborgare.
När turbulensen var som värst valde Sten Anttila, i förebyggande syfte, att skaffa hemligt telefonnummer. Några nattliga samtal var han inte sugen på, så infekterad var stämningen vid tiden.
Till slut lyckades han tillsammans med personalen hitta ett sätt att arbeta så att motsättningarna till dels kunde överbryggas och Almedalsbiblioteket blev – snabbt marscherat här – till vad det är i dag.
Att arbetsmiljön varit tyngd av konflikter de senaste åren passerar vi dock i den här artikeln.
Sten Anttilas tjänst gick så småningom över i att bli verksamhetschef för biblioteket, en tjänst han bara stannade vid i knappa året.
– Det blev inte bra, mycket var oklart, det fanns ingen arbetsordning så jag valde att säga upp mig.
Sten Anttila sade den 4 december 2001 upp sig som verksamhetschef för det nya biblioteket. "Alltför mycket var oklart" säger han i dag, drygt 20 år senare.
Genom alla år har han dock varit en trogen besökare. Han pendlar till Stockholm och har på resorna ofta haft lånade ljudböcker som sällskap. Han tycker biblioteket är en viktig mötesplats.
I historien ljus, hur tänker du kring att biblioteket ligger där det ligger?
– Det har hjälpt till att sträcka ut staden, tycker jag nog. Tidigare var det ganska tomt häromkring. Och vad gäller lokalerna är det runda sagorummet och trappgradängen för barn jättefina inslag.
Och det negativa, fick belackarna rätt?
– Till viss del. För många äldre, som skulle ha tid att vara här, kan det kanske vara svårt att ta sig hit.
Musikern Hasse Tholin spelar ofta för barn och föräldrar i bibliotekets barnavdelning.
Musikern Hasse Tholin menar att bibblan är en viktig plats, ett sätt är lära inte minst små barn betydelsen av kultur. Emellanåt spelar han i barnavdelningen under namnet "Moffa Hasse".
– Jag älskar att hålla till där, där finns kultur för alla åldrar, säger han.
Magnus Lind, musiker och konstnär, är i själen en flitig bibblabesökare men det geografiska läget gör att det är glest mellan gångerna.
I dag går det sex bussturer per dag mellan busstationen och Almedalen. Han kallar det ”skandal av bibliska mått” att de inte går en gång per halvtimme.
– Även de som har svårt att röra sig ska ha nära till åretrunt-kulturen. De få bussar som går stannar dessutom 300 meter från bibliotekets entré. Skandal, tycker han.