1979 öppnade ”Halla” Byssan på Gråbo torg, hans första egna restaurang.
Tidigare i veckan utsattes Byssans take away för ett inbrott när en ruta krossades och man blev av med växelkassan på 1 500 kronor. En tråkig händelse i en 50-årig kärlekshistoria till pizzan.
Allt började med att Halla var skoltrött på högstadiet och fick erbjudande om ett jobb som bagare på Norgatt i Visby. Han tog jobbet och hoppade snart av skolan och blev bagare på heltid. När Roger Svensson några år senare skulle öppna den numera klassiska restaurangen Jacob Dubbe på Strandgatan, fick ”Halla” lära sig om pizzans ädla konst. Året var 1973.
– Bagaren Franco, eller Francesco hette han väl, hade bakat pizzor i 16 år. Han var rutinerad. Vi var tre killar som började samtidigt och lärde oss från den bäste, säger Carl-Harry Halla Lindell.
Var den första pizzans serverades på Gotland tvista de lärda om. Någon säger i Havdhem. Andra säger Visby. Klart är att Emidio Ponti på restaurang Faventia hade pizza på sin meny redan i slutet på 60-talet, men att den på riktigt slog igenom på bred front på Jacob Dubbe.
– Det var för tidigt på Faventia. Ingen visste ens vad pizza var på den tiden. Franco sa till oss på Jacob Dubbe att: ”Ni är en fabrik”, för det gick åt så mycket pizzor, direkt. Vi öppnade elva och stängde elva eller tolv på kvällen, varenda dag i princip.
Vad var det viktigaste du lärde dig av Franco?
– Vi fick ju lära oss allt från början. Koka tomatsås, vara med och göra degen och sen handrulla varenda bulle. Det viktigaste var kanske att han lärde oss att se när pizzan var färdig. Känna på den så den var krispig. Och såklart vikten av en bra deg.
När det kommer till degen så är det ändå pizzans heliga graal. Halla menar att de flesta recepten på pizzadeg är i princip likadana. Det är bagaren som måste lära sig att känna på degen med fingrarna om den är klar.
– Jag har inte ändrat någonting. Det är samma än i dag när det kommer till degen.
Tre generationer. Från vänster: Daniel Lindell, Josefina Lindell Ljungholm och ”Halla” Lindell.
Strandgatan på mitten av 70-talet var hetast i stan. Och Jacob Dubbe blev omåttligt populärt. Inte minst för sitt ikoniska saltvattenakvarium med sjöhästar och en jättelång muräna som bodde i sanden. Roger Svensson ägde både Jacob Dubbe och Rogers in, på gården, som gick under namnet ”Grishyllan”.
– På gården var det väl lite mer supa och röj. Roger var Lill-Babs kusin och hon var faktiskt med på premiären av Jacob Dubbe 1973. Det ska finnas någon bild på, tror jag, säger Halla.
Pizzan blev inte svårsåld hos gotlänningarna. Snabbt kom den italienska klassikern att bli ett populärt inslag i gotlänningarnas kost och plötsligt hade Halla jobbat som pizzabagare i fem och ett halvt år. Då bytte han Gotland mot Östersund, som 22-åring var det skönt med miljöombyte. Men efter ett och ett halvt år bar det hem till Gotland igen. Då, med en ny affärspartner, Janne ”Kryddan” Karlsson. Tillsammans startade de pizzeria Byssan, på Gråbo torg.
– LP hamburgeri var till salu på Gråbo torg och vi slog till. Folk tyckte ju vi var galna som öppnade där och inte inne i stan. Men det tog väl bara en vecka innan ordet om pizza hade spritt sig bland gotlänningarna igen.
”Kryddan” hade varit på sjön och jobbat i kabyssen och på Gråbo fanns redan det marina temat med kvarteren Stäven, Kölen och Bogen. Byssan blev det naturliga namnet för restaurangen.
En Margherita för 13 kronor. Det andra priser på för pizza på 80-talet, minst sagt.
Var du orolig att ni öppnade på fel ställe?
– Nej, jag visste ju vad jag kunde. Jag var trygg i de och det fanns ingen konkurrens att prata om. Möjligen på sommaren, men det var bara att köra.
Som öppningserbjudande erbjöd Pizzeria Byssan alla hämtpizzor för tolv kronor styck. Året var då 1979. Ett år senare, 1980, var det kö ut från Byssan, runt huset till parkeringen, redan vid öppning. En av storsäljarna ”Sish kebab” eller bara ”Sish”, hann man inte ens med att göra som take away utan rätten kunde tillslut bara beställas på plats. Väntetiden för avhämtning på pizza kunde vara upp till två timmar.
Den som kan sitt Byssan, minns kanske också Hallas motorcykel som ofta stod parkerad utanför restaurangen. En Honda Goldwing Aspencade– med dragkrok. Den gav namn åt pizzan Aspencade med skinka, ananas och färsk kiwi.
Pizzan Nizze härstammar även den från Byssans tid på Gråbo torg. Det var efter att Signalen börjat med hämtpizza och döpt om Bussolan till Göran, efter pizzabagaren där som namnet kom upp.
– Jag tänkte Göran, det kan man ju inte kalla en pizza. Så vi började kalla Bussolan för Nizze, med två z istället.
Enligt Halla kommer också namn som Indiana, med banan och curry och Diablo med köttfärs ursprungligen från Byssan. På menyn fanns också GT- specialen. Alltså inte som i gindrinken utan Gotlands tidningars egen pizza.
– Det var med kryddstark köttfärs, annans och feferoni. Prenumeranter fick rabatterat pris. Än i dag frågar några gamla kunderna efter en ”GT”.
”Halla” Lindell kastar en pizzadeg i luften.
Byssans logotype har en alldeles egen historia. Vid en första anblick ser det bara ut som en glad pizzabagare som snurrar en pizza på fingret, men den som tittar noga ser en signatur under – Nitka. Det är den fransk-svenska konstnären Louis Nitka som ligger bakom den. Gubben återfinns på fler ställen. Bland annat ska den ha figurerat i herrtidningen Fib- aktuellt, ”Fibban”. Janne Karlssons syster hade kopplingarna och ställde frågan till konstnären som i utbyte mot en pizza gjorde logotypen. Pizzan har han än i dag inte inkasserat.
Efter 25 år sålde Halla tillslut Byssan på Gråbo torg. Året därpå dök en lokal som lämpade sig för avhämtning upp på Humlegårdsvägen och Halla slog till.
– Då tänkte jag att det får bli några år till tänkte jag då. Men nu har det redan gått 18 år här.
Innan restaurangen på Gråbo torg såldes pågick en längre rättslig process mellan Halla och Skatteverket som menade att restaurangen inte betalat tillräckligt med skatt. Skatteverket hävdade bland annat att mängden inköpt mjöl inte överenstämde med antalet sålda pizzor. Halla stod på sig och menade att han bakade gotländska pizzor som innehåller mer mjöl och överklagade i flera instanser. Det blev en riksnyhet, bland annat gjorde Kalla fakta ett program om fallet. Halla friades tillslut, men fick betala alla advokatkostnader.
– Då tappade jag liksom det roliga med att ha restaurang. Jag ledsnade totalt och startade Byssans take away i januari 2004. Med avhämtning så behövde jag inte fundera på så mycket annat utan bara baka, ner i kartong och i väg.
Menyerna hos Byssan var länge målade för hand.
Numera huserar Byssan på Humlegårdsvägen i samma lokal som butiken ”Violen” förr låg. I och med den enorma inflyttningen till det nya området på gamla A7-området har man fått mängder med nya kunder. Hans son, Daniel, arbetar som pizzabagare, så även Daniels dotter Josefina. Tre generationer i samma pizzeria, med andra ord.
– Det känns såklart roligt och det vore jättebra om han kunde ta över. Jag hade gått i pension i morgon om jag kunde men det är brist på pizzabagare, så jag krigar på, säger Halla.
Receptet på degen är densamma i dag som 1973: Mjöl, vatten, olja och jäst. Degen får bara sättas av två personer. Halla själv och hans son Daniel. Degen är som tidigare nämnt, det allra viktigaste.
Halla Lindell tillhör de verkliga veteranerna bland pizzabagarna i Sverige. Antalet pizzor som han snurrat på sig finger går såklart inte ens att räkna till, men han har inte hunnit bli mallig för det.
– Jo visst är det lite roligt. Mest tänker man på det för att kroppen är slut. Axlarna har gett upp båda två av att skicka in pizzor i ugnen. Höften börjar ge upp den med. Men det är klart. Det är nog rätt unikt ändå att ha arbetat så länge.
Kommer du fira 50 år som pizzabagare?
– Nej, det är inget att fira att man blir gammal. En kompis har sagt att vi ska äta en calzone på stan någon dag, så det blir väl det.
Gotlands egen pizzapionjär, Halla 67 år, fortsätter knåda på.