"Den (o)äkta flickan" hade premiär på Teater Reflex i Kärrtorp, i maj. På fredag och lördag ges föreställningen i Vårdklockan i Visby.
– Det känns väldigt roligt – och läskigt, eftersom den handlar om mig. Det slog mig på genrepet, att det är ju mig det handlar om. Innan hade det varit ett jobb, men sen när texten landade blev jag väldigt skakad, berättar Steph Molin.
Föreställningen, som regisserats av Angelica Rubertsson Axelsson, berättar historien om Steph Molins liv, från det att hon adopterades från Bulgarien som treåring, till 18-årsdagen. En livsberättelse om att vara transperson, men också om sexuella övergrepp.
– Jag hade en sorts energi inom mig som behövde komma ut, som jag behövde skrika ut. Själva titeln handlar dels om att jag är en transperson, dels om vad som är äkta, vad är det att vara en äkta människa.
Med sig på scenen i den avskalade föreställningen, har Steph Molin nioåriga Manah Vileika.
– Hon spelar mig som barn, mitt inre jag. Det blir så oskuldsfullt när det är ett barn med på scenen.
Alexandra Södergren står för mask och kostymdesign och Nandi Vileika för musikarr och röstcoah.
Att Steph Molin valde teatern som form för sin berättelse ingen slump. Redan som barn i Bulgarien, stod hon gärna på scenen.
– Det var en sån tur att min mamma Eva, som adopterade mig, var regissör, så jag har vuxit upp i den fantastiska men också hårda värld, som teatern är.
"Den (o)äkta flickan" är hennes tredje och mest personliga föreställning.
– Det handlar om mina innersta tankar som transperson. Jag tror att alla människor har minst en sak de kämpar med inom sig, en osäkerhet och vilja. Jag vill visa att du är inte ensam, våga berätta, säger Steph Molin.
Hon hoppas kunna ingjuta mod i publiken och verkar också ha lyckats.
– Det har hört av sig så sjukt många transpersoner till mig efter att de sett min föreställning. En person har berättat att hon vågade komma ut efter att ha sett premiären, det är jättehäftigt.
Nu har turen kommit till den gotländska publiken och att föreställningen spelas på Gotland känns naturligt för Steph Molin.
– Min mormor är därifrån så jag har mycket släkt på Gotland och har alltid varit där både på somrarna och vintrarna. Jag relaterar min barndom till Gotland och vill återkoppla till det.
Att det blir under den lokala Prideveckan är bara bonus.
– Det var inte min tanke egentligen, men det blir jättebra, säger Steph Molin.
