År 2015 blev akutläkare, som det heter i kortare ordalag, ett eget specialiseringsområde i Sverige. Sedan dess har antalet specialister vuxit i rask takt. De större sjukhusen har gått i bräschen och först på senare år har de mindre börjat komma ifatt.
I drygt en månad har Ebba Sundberg kunnat kalla sig just akutsjukvårdsspecialist, det är hon först på Gotland att kunna. Men hon är inte bara specialist inom akutsjukvård. 2003 inledde hon läkarutbildning i Uppsala för att bli specialist inom internmedicin. Hon är en dubbelspecialist som drömmer om fler arbetsdagar på akuten.
– Min önskan är att få vara mer här och jobba med att utveckla de akuta frågorna, berättar hon.
I dag finns inga anställda läkare på akutmottagningen i Visby, utan varje läkare är anställd på respektive klinik, själv är hon anställd på medicinkliniken. Med planerna på en ny akutmottagning hoppas Ebba Sundberg att i framtiden få fokusera mer på akutsjukvården.
– Vi vill bygga för möjligheten till ett nytt arbetssätt. Vi som brinner för akuten vill utveckla teamarbetet, för att på så sätt förbättra flödet och akutmottagandet.
Varför ville du bli akutläkare?
– För att det är jätteroligt. Jag tycker till och med det är roligt att jobba jour, det är det inte alla som gör. Sedan är jag en människa som gillar att gå till jobbet och inte veta vad som väntar.
Kan du aldrig önska att du visste exakt vad som ska hända.
– Nej, faktiskt inte. Jag gillar inte bokade tider, jag gillar det fria. Regelbundenheten är jag glad att få slippa, säger Ebba Sundberg.
Ebba Sundberg och maken David, till yrket pilot, flyttade till Gotland 1999. Hon började på Visby lasarett som sjukgymnast. 20 år senare är hon dubbelspecialist på dagen, ledare inom gymnastik på kvällarna och mamma på heltid. Hur får hon egentligen tiden att gå ihop?
– Jag har en man som lagar mat, säger Ebba Sundberg och skrattar. Nej men jag springer fort. Klart att det ibland är svårt att få tiden att räcka till, att jag har en man som har ställt upp och stöttat är jätteviktigt.
Ebba Sundberg växte upp i Palestina. Föräldrarna jobbade som missionärer för Svenska kyrkan.
– Det är hela min uppväxt och bakgrund och stor del av min identitet. Ibland känner jag att folk kanske inte riktigt förstår sig på mig, att jag inte passar inte i en vanlig svensk kultur.
Hur ter det sig?
– Jag är ganska rak i kommunikationen, säger vad jag tycker. Vilket i sin tur hänger ihop med att våga ta svåra beslut.
Svåra och tuffa beslut var det ja. En vanlig dag på en akutmottagning innebär en hel del av den varan – och ibland handlar frågorna om liv och död.
– Väldigt många gånger gäller det att våga ta beslut, förklarar Ebba Sundberg.
För henne har det mycket att göra med att hon en gång valde läkaryrket.
– Jag har fått höra att jag är väldigt lugn i akuta situationer.
Darrar du aldrig? Kan det inte ibland kännas jobbigt på riktigt?
– Det är klart att det gör. Vi jobbar med livet och döden och allt däremellan varje dag, säger Ebba Sundberg.
Alla frågor har inte ett rätt eller fel, inte minst om de handlar om livet eller döden.
– Men man står aldrig ensam. Ofta diskuterar man besluten med flera kollegor och någonstans blir det alltid en känsla av att det här är rätt. Klart att det är svåra beslut att ta ibland, men man måste våga ta dem.