Gotlands sjukhem är ytterligare en verksamhet som drabbas av coronapandemin. Det 150 år gamla äldreboendet har 42 platser men tio av dem står tomma eftersom regionen prioriterar att fylla platserna i sina egna boenden före de privata alternativen.
– Det är ett enormt stort inkomstbortfall, säger Kerstin Ahlqvist.
Hur länge kan ni klara er?
– Det är svårt att säga. Men om det inte vänder så kommer vi inte att klara det.
Gotlands sjukhem är en fristående stiftelse som inte har några andra inkomster än de från regionen och hyran från de boende. All eventuell vinst investeras tillbaka i verksamheten. Och trots att man i budgeten har räknat med att alla platser inte kan vara fyllda hela tiden hade man inte räknat med en pandemi.
– Vi har tagit höjd för ett visst antal tomma platser, men vi har inte tagit höjd för pandemin, säger Kerstin Ahlqvist.
Hon har full förståelse för att regionens socialförvaltning måste fylla sina egna boenden och de man har entreprenadavtal med. Men hon tycker samtidigt att det är de äldre som hamnar i kläm. Hon har fått många samtal från äldre som vill komma till sjukhemmet men som har blivit placerade på andra boenden, ibland långt från sitt gamla område.
– Rent humant är det hemskt att de gamla inte får välja var de vill bo sin sista tid. Det slår hårt, säger Kerstin Ahlqvist som också berättar om anhöriga som hör av sig och vill ha in någon närstående på sjukhemmet men där regionen säger nej.
För att klara ekonomin försöker sjukhemmet vända och vrida på kostnaderna. De anpassar bemanningen, tar inte in timvikarier vid sjukfrånvaro och hittills har de inte behövt varsla om uppsägningar.
– Vårt stora fokus är att försöka hålla i tills det vänder, säger Kerstin Ahlqvist.
Men om situationen med många tomma platser fortsätter en längre tid kan Gotlands sjukhem tvingas att stänga.
– Då får regionen se konsekvenserna av prioriteringsordningen, de har ansvaret för dem som bor här på sjukhemmet, säger Kerstin Ahlqvist.
Både de boende på sjukhemmet och personalen påverkas av att allt fler rum står tomma.
– De äldre saknar sällskapet och undrar om det inte ska komma nya. Det blir en extra oro och det påverkar dem jättemycket, säger Kerstin Ahlqvist. Hon fortsätter:
– Personalen är oroliga över vad som händer med jobben. Det är sorglig stämning, men vi tänker fixa det här.