”Jag trivs, det händer alltid någonting kul”, säger Alice Engström om jobbet som bilmekaniker
Med en pappa som varit traktormekaniker och en storebror som också är mekaniker, är det kanske inte så konstigt att Alice Engström bestämde sig för att bli bilmekaniker. Men själv säger hon att det inte var ett självklart val.
– När jag skulle välja till gymnasiet visste jag inte vad jag ville göra med mitt liv. Alla sa: ”Välj en samhällslinje”, men jag tyckte det var tråkigt. Jag ville göra något praktiskt och tyckte redan innan att det var lite kul med bilar. Inte för att jag kunde något, men så valde jag det. Och det är jag jäkligt glad att jag gjorde, annars tror jag att jag hade haft ett tråkigt jobb, säger Alice Engström när vi träffar henne i verkstaden på Bilcity i Visby.
Här gjorde hon praktik under gymnasiet och det är här hon jobbar sedan en liten tid tillbaka. Faktum är att hon blev headhuntad till jobbet, inte bara en utan två gånger. Först inför förra sommaren men då var hon tvungen att tacka nej eftersom hon redan hade skrivit kontrakt för ett jobb i en matbutik. I våras hörde bilfirman av sig ytterligare en gång.
– Så ringde de igen i mars eller maj och frågade om jag ville vara här. Så nu har jag en provanställning i sex månader. Men jag hoppas ju att jag får vara kvar, säger Alice Engström.
Bland det bästa med att vara bilmekaniker är att jobbet är omväxlande, tycker 19-åriga Alice Engström. Hon gillar dessutom jargongen på jobbet.
Hon tycker att jobbet är jättekul, framför allt för att det är så varierat.
– Ibland är det vanliga bilar, det kan vara hybrider, ibland någon äldre eller någon jätteny med en massa coola funktioner. Och att man får jobba praktiskt och så arbetsmiljön. Jag trivs, det händer alltid någonting kul, säger Alice Engström.
1967 föddes Alices mamma och hon gillar solen. Året innan föddes hennes pappa. Nyckeln symboliserar att han är mekaniker, precis som sin dotter.
På hennes arbetsplats är de flesta kollegorna män. Att hon är en av, än så länge, ganska få kvinnliga bilmekaniker på ön ser hon inte som något problem. Hon lärde sig hantera det redan under gymnasiet.
– Man ska stå på sig och inte visa sig svag, för då kommer folk att köra över dig. Det gäller att ha skinn på näsan för det är en viss jargong. Men jag tycker den är kul och jag trivs med det, säger Alice Engström och tillägger att hon alltid kommer att sakna gymnasietiden.
– Jag tror det var den här jargongen, att bara gå med grabbar, det är så lätt att prata med dom och de gör alltid något kul och det är skämt. I början var jag jättenervös för att jag skulle bli överkörd av alla grabbar, men det var jag som var klassens morsa.
Det är i den här miljön som Alice Engström tillbringar sina dagar. Hon har en sex månaders provanställning men tror att hon kommer att få vara kvar.
Alice Engström säger själv att hon inte hade något större bilintresse innan gymnasiet. Hon hade visserligen hjälpt sin pappa med att byta däck och de hade byggt om en bil till en EPA-traktor tillsammans. Men hon har lärt sig mycket på utbildningen och tycker att fler tjejer borde söka sig till fordons- och transportprogrammet.
– Absolut. Man ska inte tveka. Gör det bara. Jag kom in i klassen efter bara någon månad och hade jättemycket killkompisar, säger hon.
Fritiden tillbringar Alice Engström tillsammans med sina kompisar.
– Vi är ute och festar ibland. Och så blir det väldigt mycket roadtrips. Vi brukar bara köra, vi struntar i gps:en och så kommer vi någonstans och säger bara: ”Jaha, är vi här”.
Alice Engström säger att hon inte kunde så mycket om bilar innan hon började gymnasiet. Nu har hon lärt sig mycket, framför allt under praktikperioderna.
Alice Engström trivs som sagt med sitt jobb och tror att hon kommer att stanna i branschen.
– Just nu trivs jag bra med det och det känns som att jag skulle kunna jobba länge med det. Det händer ju nya saker hela tiden.