Ing-Marie Wieselgren mördades vid Donners plats i Visby under pågående Almedalsvecka år 2022. Bilden på henne är tagen 2021.
Årets Almedalsvecka kommer att bli den mest intensiva på länge, med fler (drygt 2 000) evenemang än i fjol fast på färre dagar. Under måndagen, med förberedelser och uppbyggnad av torg och mötesplatser, kunde man ana vad som komma skall de närmaste fyra dagarna.
Men vid en alldeles speciell mötesplats rådde ett lugn och en känsla av att tiden stannade upp, om så bara för en stund. På måndagskvällen avtäcktes Almedalens nya konstverk Lyssnandet, en skulptur i brons till minne av Ing-Marie Wieselgren som mördades under Almedalsveckan 2022.
På plats i Almedalen fanns i år en stor del av Ing-Marie Wieselgrens familj, släkt och vänner, som tillsammans med Stefan Hollmark, regiondirektör på Gotland, lade blommor vid skulpturen. Samtidigt, från andra delen av Almedalen, talade hennes dotter Sara Maxe till alla som kommit till Almedalens scen denna kväll.
På ett lite finurligt, men också gripande, sätt lyckades hon väva in vad det är som "Lyssnandet" symboliserar och hur skulpturen kan ses som en förlängning av Ing-Marie Wieselgrens liv och det hon stod för.
– Jag älskar det här konstverket, för att det är så obekvämt. Det är lite snett. Mamma var lite sned i ryggen – och hon var obekväm, inledde Sara Maxe med.
Blommor vid skulpturen Lyssnandet i Almedalen.
Beslutet att uppföra skulpturen i Almedalen har kommit från Region Gotland, för att, enligt regionen, skapa en plats i Almedalen som uppmuntrar till möten och samtal. I oktober i fjol stod det klart att den Luleå-baserade konstnärsgruppen Rat & Dragon, som består av Anja och Tomas Örn, skulle få förverkliga sitt förslag på konstverk till mötesplatsen.
Det färdigställda verket som nu är på sin plats, föreställer en björk som tyngts ner av snö och fastnat med grenarna mot marken. På stammen finns ristningar med citat från Ing-Marie Wieselgren.
Blommor vid skulpturen Lyssnandet i Almedalen.
I sitt tal delade Sara Maxe ett minne av sin mamma, att hon under tidig vår enträget hackade upp isen på en del av sin uteplats, där solen låg på som mest, för att liksom skynda på den kommande årstiden.
En slags liknelse för hur Ing-Marie Wieselgren var i många andra sammanhang också, i arbetet för psykisk hälsa.
– Jag önskar att vi kan ta med oss den otåligheten. Att vi inte nöjer oss, utan vill att saker ska gå lite fortare än det gör – för att göra någonting lite bättre. Att orka vara obekväma, uppmanade Sara Maxe.