Känslorna har svallat, antingen har man gillat eller inte gillat det som Visby energi byggde för tio år sedan.
Leif Pettersson, i dag en av delägarna, kontaktade då konstnären Åsa Ardin Kedja som fick i uppdrag att skapa ett annorlunda konstprojekt och färgsätta värmeverket.
Tanken var naturliga ljusa kulörer, som skulle åldras med värdighet. Men någonting gick snett. I Polen där gjutningen av betongblocken skedde hände något. När järn- och kopparvitruolen skulle blandas blev det inte alls så som Åsa Ardin Kedja hade tänkt.
- Det blev i stället en märklig skapelse, säger hon i dag.
Vid gjutningen glömdes spik och skruv kvar i gjutformarna. Under tio år har dessa skapat rostgenomslag i fasadens färgsättning. I höstas var Leif Pettersson tvungen att göra något. Han bestämde sig för att måla fastigheten vit.
Omväxling
- Vi har genom åren fått höra två sidor, de som tyckt det varit fantastiskt, och de som tyckt det varit fruktansvärt. Så nu tänkte vi köra på den andra sidan. Lite omväxling förnöjer kanske.
Leif Pettersson tycker att det är positivt att folk bryr sig så mycket som man gjort.
Värmeverket har uppmärksammats och figurerat i vanVeeteren-filmerna, kommit tvåa i tävlingen om Gotlands fulaste hus och varit omslagsbild på en bok om betong.
Bygglov
Sommaren år 2000 krävdes bygglov för att resa de färgade betongblocken. I höst har en ny byggnadsnämnd fattat beslut om ja till vitmålning av fasaden.
- Det är inte samma handläggare nu som för tio år sedan, säger Leif Pettersson som efter ommålningen fått höra omdömen som "Vad synd" och "Äntligen".
Åsa Ardin Kedja menar att bygget påmint om en gammal rysk industri. Hon sörjer inte så mycket, bygget blev ändå inte som hon hade tänkt sig.