Välklippta gräsmattor kan vara inbjudande för människor, men en öken för insekter och växter. I år har många av Visbys gräsmattor förvandlats till blomstrande ängsmarker, så även stora grönytor i Hemse och andra gotländska samhällen.
Redan i fjol inleddes projektet på försök, då flera gräsmattor inte klipptes som de av hävd tidigare gjort.
– Då såg vi att det finns en fröbank i marken som är unik, säger stadsträdgårdsmästare Pernilla Johansson och tittar ut över en av ängarna.
På ett grässtrå mitt i stadsmiljön sitter en skimrande liten fjäril, en art av blåvinge, och torkar i daggen. Mängder av spindelnät, harkrankar och nattfjärilar är andra tecken på den ökade biologiska mångfalden.
De oklippta gräsmattorna är ett samarbete med länsstyrelsen, som också har tagit fram underlag till informationsskyltar som berättar om projektet. Men alla är inte lika entusiastiska och Pernilla Johansson berättar att det kommit in samtal från de som klagat på att gräsmattorna inte klipps.
– En del tycker att det är fult, men jag tycker att det är vackert med rufsigheten och att allt inte är perfekt, säger hon medan naturintresserade Torsten Rundby stannar till med sin cykel.
– Jag gillar fjärilar och insekter och jag tycker att det här är jättefint, säger han.
Att inte klippa alla gräsmattor kan också spara en del pengar för Region Gotland. Men det ska utredas om man får den kostnaden ändå, om ängsmiljöerna ska slås med slåttermaskin och inte bara mejas ner med slaghacka. Båda varianterna ska testas för att utvärdera effekterna på markerna.
– Ängsmark blir inte ängsmark på bara en säsong, säger Pernilla Johansson och berättar att grönytor där mycket folk brukar vistas fortfarande klipps med gräsklippare.
Tankar finns också på fler insatser för att öka mångfalden av växter, insekter och djurliv i stadsmiljöer, bland annat med högar av grenar och gamla träd.
– Då bildas en depå där insekter lever och växter trivs, säger Pernilla Johansson.
Hon berättar att hon också skulle vilja prova att bereda marken med grävmaskin på något ställe, för att få fram och låta de frön gro som naturligt finns i den gotländska jorden.
– Gör man det på fastlandet växer det inte upp blåeld och här har vi en unik fauna och flora. Jag hoppas att man kan känna sig lite stolt i jakten på den biologiska mångfalden och att vi tar hand om vår värld, säger hon.