Aldrig tidigare har man hos distriktsveterinärerna i Roma behövt konstatera cannabisförgiftning hos sällskapsdjur på Gotland. Men nyligen kom jaktcockerspanieln Bettys prover tillbaka, som visade förgiftning av just cannabis. Hundägaren Anna Karin Holmberg berättar om de obehagliga händelserna.
– Första gången tänkte jag bara på att jag ville att hunden skulle bli frisk. Och att en gång är ingen gång, säger hon.
Men det skulle bli fler tillfällen. Två av hennes tre hundar skulle komma att bli förgiftade två gånger vardera inom loppet av lite mer än ett år. Första gången var i september 2021 då Anna Karins unghund blev sjuk.
– Efter en promenad i närområdet hemma såg jag att huvudet liksom gungade på ett märkligt sätt. Det såg ut som något neurologiskt. Vi körde direkt till veterinären. Hon blev kvar över natten och man trodde då att den mest tänkbara förklaringen var mögeltoxin, säger Anna Karin.
Mögeltoxin är gifter som bildas av mögelsvampar i, till exempel, en trädgårdskompost. Det fick Anna Karin och hennes man att vidta åtgärder för att hundarna inte skulle komma i kontakt med avfall i trädgården. Intet ont anande om att det var cannabis som låg bakom förgiftningen.
Ulrika Sjösten, veterinär vid distriktsveterinärerna i Roma, var den som först misstänkte cannabisförgiftning. Hon förklarar att symtomen är snarlika de som går att se hos människor som är påverkade.
– De blir vingliga och påverkade. De får inte med sig kroppen. Hundarna får stora pupiller, något som är typiskt för en sådan här reaktion. De kan må illa, dregla, kräkas och kissa på sig. Även oro i form av ylningar och osäkerhet, säger Ulrika Sjösten.
Hon förklarar också att hundar har fler receptorer i hjärnan som påverkas av cannabis. Vilket gör hundar känsligare än människor för drogen.
I november förra året såg Anna Karin att hundarna åt någonting när de var ute på promenad. Strax därefter insjuknade båda hundarna och fick köras till veterinär. Den gången klarade sig hundarna med bland annat dropp och observation över natten. En månad senare var det dags igen. Denna gång togs blodprov på hunden Betty.
– Vi skickade till rättsmedicinalverket och fick bekräftat att hunden hade THC i blodet (den aktiva substansen i cannabis), säger Ulrika Sjösten.
Nu bestämde sig ägarna för att göra en polisanmälan och informerade även länsveterinär.
Är du arg på personen eller personerna som är skyldiga till det här?
– Nej, jag är inte arg på personer som slänger fimpar av någon sort. Men detta som hänt våra hundar har gjort mig både orolig och ledsen. Hundarna är vårt stora fritidsintresse och det är sorgligt att inte kunna gå på en vanlig hundpromenad i vårt kvarter, utan att känna oro för att hundarna återigen ska bli förgiftade. Jag tror att personerna som slänger cannabis-fimparna helt enkelt inte känner till vilka allvarliga konsekvenser det får för de djur som får i sig fimparna.
Veterinären Ulrika Sjösten är orolig för den utvecklingen som man nu ser.
– Jag kan känna mig orolig över att det här händer i Visby. Att det går att se som en ökning av droganvändandet. Som förälder med tonårsbarn kan jag känna att det inte känns något bra.
Cannabisförgiftning i små mängder är inte dödligt, varken för hundar eller människor. Däremot är effekterna trots allt allvarliga, menar veterinären Ulrika Sjösten.
– Hundar kan få ett stort obehag av cannabis med stora ångestsymtom. Sen kan såklart cannabis i kombination med ett svagt hjärta få konsekvenser, säger hon.
Anna Karin Holmberg beskriver att det har varit jobbigt att ta ut hundarna på promenad i kvarteret där hon bor. Hon beskriver en sorts maktlöshet över situationen. I ett försök att informera har Anna Karin skrivit inlägg på Facebook med kartor över var hundarna blivit rastade strax innan förgiftningsfallen kom. Hon har också skrivit stora färgglada skyltar med varningstext som hon ställde utanför sitt hus innan jul.
– Vi ser ofta folk som stannar till och läser. Kanske kan informationen bidra med något positivt, säger hon.
Anna Karin Holmberg beskriver en känsla av att Visby gått från småstad till storstad inom loppet av några månader för henne. Kanske kan hennes skyltar och intervjun skydda fler fyrfota vänner på Visbys gator framöver. Det är vad hon hoppas och tror.