Domprost Anna Lundgren växte upp i När och var kompis med syskonen Nilsson på Alvare gård. På fredagen lämnar hon över Marie Nilsson Lind till den sista vilan. För henne var det givet att tacka ja på familjens förfrågan.
Efter musikern och artisten Marie Nilsson Linds död den 4 januari bredde en närmast kollektiv sorg ut sig över Gotland och till dels också över fastlandet.
För Anna Lundgren, sedan två år domprost i Visby domkyrkoförsamling, var sorgen och hyllningarna knappast någon överraskning.
– Vi vet ju hur omtyckta de var, hela Ainbusk. Vi är stolta över varandra här på Gotland. Och många kände henne, även om man inte kände henne personligen så fanns hon här mitt bland oss.
Musikern, artisten och författaren Marie Nilsson Lind avled den 4 januari i en ålder av 62 år.
För Anna Lundgren var Marie Nilsson Lind mer än bara ett namn, hon var storasyster till hennes bästis under uppväxt och tidiga tonår: Josefin Nilsson, som avled 2016.
Anna sprang som barn i dörr hos Nilssons på Alvare gård, Marie bredde mackor och lärde henne spela lite piano.
– Jag är ju uppvuxen med allt det där, Närrevyn, kvällarna vid Kapellet där det sjöngs sånger, jag har så många fina minnen av barndomen där.
När Anna gick i åttan flyttade familjen till Roslagen, inte förrän för tre år sedan återvände hon till hemön.
Visby Sankta Maria domkyrka är platsen för begravningsgudstjänsten för Marie Nilsson Lind på fredagen.
Fredagens gudstjänst skiljer sig för Lundgrens vidkommande inte från övriga begravningar, kontexten med fullsatt kyrka – vilket det också var vid återföreningen med Ainbusk X3 i sena november – är däremot annorlunda. Men, som hon säger:
– Om det är fem eller 500 personer som tar avsked…det viktiga är att kunna dela stunden och att de närmaste får ta ett fint farväl.
Vad var det med Marie som gjorde henne så omtyckt, som du ser det?
– Hon lyckades sätta ord på tankar vi alla delar. Hemlängtan, att finna sig själv, älska sig själv, hon tvekade aldrig för det svåra, var närmast filterlös men gjorde också mörkret tillgängligt.
Anna Lundgren har noterat hur Maries ord används i glädje och sorg, som ”Älska mig” som spelas på såväl dop som bröllop och begravning. Nu tas farväl i ett kyrkorum Marie tyckte om och som hon ofta besökte för att tända ett ljus.
Marie Nilsson Lind tyckte mycket om Visby Sankta Maria domkyrka. Det var också där Ainbusk X3 höll sina första och sista konserter i november i fjol.
För Anna Lundgrens del gäller det också, säger hon, att förmedla ett hopp, trots allmänt oroliga tider.
– Det som Marie också skrivit mycket om, att fortsätta, tro, längta och älska.
Att hålla gudstjänst över någon du kände, hur tänker du kring det?
– Det är speciellt, förstås. Men samtidigt väldigt fint att överlämna henne i Guds händer, som att sluta en cirkel. Jag växte upp med Marie och bär bilderna inom mig. Det känns både fint och naturligt.
Anna Lundgren flyttade med familjen från Gotland till Roslagen när hon var 14. Efter 38 år flyttade hon för tre år sedan åter till Gotland