På torsdagen begravdes Emerich Roth och Kerstin Blomberg tog farväl av en älskad vän.
Det var en liten skara som samlades i Almedalsbibliotekets foajé på torsdagsmorgonen för utdelningen av årets Emerichpris. Ett stearinljus brann intill porträttet av Emerich Roth, som avled i lördags vid 97 års ålder.
– Jag känner en stor sorg och saknad, men jag är också väldigt tacksam för de här 25 åren av vänskap, säger Kerstin Blomberg, märkbart rörd.
Det blev en snabb ceremoni innan Kerstin Blomberg var tvungen att skynda vidare till flyget och Emerich Roths begravning på Judiska kyrkogården senare under dagen.
– Hälsa så mycket till alla på Gotland sa Emerich med svag röst när jag pratade med honom förra onsdagen, säger Kerstin Blomberg.
Förintelsen minnesdag uppmärksammas den 27 januari varje år, samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. En minnesdag för att de fasansfulla brott som den judiska befolkningen och andra utsattes för under nazismen aldrig ska glömmas bort.
– Men det är också en dag att hedra alla som stod emot, säger Kerstin Blomberg och berättar om hur Emerich Roth var övertygad om att förintelsen hade kunnat stoppas om fler hade protesterat.
– Han uppmanade oss alla att inte vara passiva när människor gör varandra illa och att vi ska säga till i vår vardag när vi hör rasistiska åsikter.
Prispengarna på 3 000 kronor kommer att gå till terminsavgifter för Jeannine Tuyisabes fadderbarn i Burundi.
Det gotländska Emerichpriset har delats ut varje år sedan 2009, fjolåret undantaget, för att uppmärksamma och uppmuntra människor som arbetar för medmänsklighet i hans anda.
– För Emerich var det otroligt viktigt att vi skulle fortsätta dela ut priset, så när jag fyllde år i oktober satte han in 15 000 kronor från sitt privata konto på mitt konto, berättar Kerstin Blomberg.
Årets pris blir ändå lite speciellt.
– Det är sista gången som Emerich var med och beslöt om vem som ska få priset – han hann faktiskt skriva på diplomet, säger Kerstin Blomberg.
Årets dimplom blir det sista underskrivet av Emerich Roth.
Årets pristagare Jeannine Tuyisabe kom, som 23-åring, som flykting från Burundi till Gotland 2008. Priset får hon för sitt engagemang med att hjälpa och stötta andra som kommit som flyktingar till Gotland.
– Att få det här priset betyder att det finns fina människor som följer det man gör. Det varma och fina välkomnandet som jag fick försöker jag skicka vidare – allt jag fått vill jag ge tillbaka till andra, säger Jeannine Tuyisabe.
Hon lämnade ett sargat land.
– Man ska inte tänka på det man förlorat, man kan tänka att man börjar på nytt. Sverige är ett jättebra land, om man lyssnar och följer reglerna här så kan man nå sina mål, säger Jeannine Tuyisabe.
Jeannine Tuyisabe, årets gotländska Emerichpristagare, vill ge andra det varma välkomnande hon fick när hon kom till Gotlands som flykting.
I hemlandet arbetade hon som barnmorska, men att rakt av översätta examen fungerar inte. Jeannine Tuyisabe lärde sig svenska, började arbeta inom äldreomsorgen och utbildade sig till undersköterska. Men längtan efter sitt tidigare yrke var stark och när det dök upp en tjänst som undersköterska på BB på Visby lasarett, sökte Jeannine Tuyisabe jobbet – och fick det.
– Det är jättestor skillnad, kvinnor föder barn på samma sätt men det är en stor klinik med en massa utrustning som inte finns i fattiga länder, säger Jeannine Tuyisabe.
Med språkkunskaper ibland annat franska, kirundi och swahili har Jeannine Tuyisabe blivit en viktig länk mellan nyanlända och det svenska samhället, både på jobbet och privat.
– Det här priset uppmuntrar mig att fortsätta det jag gör och att göra ännu mer.