Fyraårige Tyra, till höger, tycker att det är kul att umgås med gänget på Violen. "Det är bra, de är bra", säger hon. Kompisen Anna håller med.
Violen är en dagverksamhet för personer med demenssjukdom. Varje dag utgår gruppen från lokalen på Terra Nova i Visby, för att gå en ordentlig promenad.
– De som vill och orkar, och man tar det i sin takt. Men det är jättebra och annars blir man ju bara sittandes hemma.
Orden kommer från Göran Karlsson, en av Violens gäster – som deltagarna i dagverksamheten kallas. Den här onsdagen är det en speciell dag, då Violens promenad har ett lite annat upplägg än normalt. I skogsområdet intill Bogen 2 väntar kompisarna från förskolan Änget, som gruppen från Violen träffar en förmiddag varannan vecka.
Stillsamma stunder vid brasan är kul – en stund. Ängets förskoleelever Theo och Tyra bränner av lite krut inför korvgrillningen.
När de anländer har förskolebarnen och deras pedagoger tänt en eld. Barnen leker utspridda i skogen men så snart Violen är där kommer de springandes till samlingsplatsen.
Träffarna mellan dagverksamheten och förskolan sattes i verket redan tidigt i våras, och de har hunnit ses flera gånger. Nu när höstterminen satt igång är det många av barnen som har slutat på Änget för att börja förskoleklass. Därför är det en hel del nya ansikten att bekanta sig med och lära känna. Men det brukar gå av bara farten.
Göran Karlsson och Björn Ewald, gäster på Violens dagverksamhet, i samspråk med Camilla Lindahl, Silviasyster på Violen.
Göran Karlsson har varit gäst vid dagverksamheten länge. Sedan projektet och samarbetet mellan Violen och förskolan Änget startade, har dagarna blivit roligare.
– Vi har ju lärt känna varandra, så vi brukar se dem när vi är ute på våra promenader. Det är så kul för de känner alltid igen oss, "Där kommer Violerna", säger barnen och kommer fram direkt, säger han.
Projektet startades tack vare en idé bland några i personalen på Violen, berättar Camilla Lindahl som arbetar på dagverksamheten.
– Tanken slog oss efter att en kollega en dag hade med sitt barn på jobbet. Det gick så himla bra med gruppen och var uppskattat. Så nu frågar vi oss varför vi inte kom på det här tidigare, säger hon.
Fyraårige Elias visar den kvittrande mjukisfågeln för Björn Ewald.
Utvärderingar har gjorts efter varje träff med förskolan, och gensvaret från gästerna på Violen har talat sitt tydliga språk.
– Gästerna uppskattar det, barnen uppskattar det. Projektet är över och nu fortsätter vi med det här. Det ger så himla mycket och man ser verkligen hur våra gäster växer i samspelet med barnen, säger Camilla Lindahl.
Aktiviteterna sker oftast hos Violen, och verksamheten ligger nästgårds till den fristående förskolan Änget. Här spelar de spel, bygger med lego, pysslar – eller har naturbingo.
Temat för skogsäventyret är fåglar, deras bon och läten.
Det sistnämnda är särskilt uppskattat av både barnen och gästerna på Violen, berättar Camilla Lindahl.
– Gästerna kollar på brickan och läser vad det står där, sen sticker barnen ut i skogen och hämtar saken – en kotte från skogen, eller vad det nu är. Naturbingon är ett bra exempel på hur de får varandra att växa, när de ses.
Men kanske spelar det inte så stor roll vad de gör, när de ses. Björn Ewald kan på grund av sin sjukdom inte uttrycka i ord, allt som mötena med barnen innebär, men det syns i hans uttryck.
För Björn Ewald på dagverksamheten Violen, är träffarna med fyraåringarna från Änget en höjdpunkt i vardagen.
– Jag är så glad. Och stolt, över dem, säger Björn Ewald.
En av de andra "violerna", Birgitta Österberg, har ett arbetsliv bakom sig inom barnomsorgen då hon jobbade på det som hette lekparker och som fanns på flera håll i Visby.
– Vi var ofta ute i naturen. Det var lite som det här vi gör i dag, att bara umgås och upptäcka skogen. Det behöver inte vara så storslaget när man ska hitta på aktiviteter med barn. De har kul ändå. Det här är jätteroligt för jag saknar verkligen den tiden, det här har varit mitt liv, säger Birgitta Österberg.