Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige hade en framträdande roll under förhandlingarna och var ett av de första länderna att förpliktiga sig att följa den. Konventionen trädde i kraft i Sverige den 2 september 1990.
Nu, 30 år senare, blir den alltså lag. Det är ett sätt att skapa en grund för ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet
Byggs ett nytt bostadsområde ska det även planeras för säkra övergångsställen och bilfria cykelbanor, myndigheter ska också exempelvis ha kunskap om hur barn kan bete sig vid brand och förklara vem som har tillgång till innehållet i en läkarjournal.
Vi stämmer träff med fyra elever i årskurs 6 på S:t Hansskolan i Visby för att höra deras tankar om det samhälle vi lever i: Siri Holsner, Vilda Perez Falke, Olle Tynelius Söderström och Harry Lindblad.
De pratar en del om politik i skolan, berättar de, särskilt på SO-lektionerna, förstås. Allra mest under förra hösten när det var val.
De har även pratat specifikt om FN:s barnkonvention, till och med gjort film och powerpoint-presentationer i ämnet.
– Vi fick göra grupparbete om varsin del och visa för resten av klassen, berättar Harry Lindblad.
De är alltså alla fyra medvetna om vad barnkonventionen innebär, att barns perspektiv ska beaktas vid i princip varje beslut.
Hur är det med det? Görs det i idag, tror ni?
– Ja, ibland, säger Siri Holsner. De lyssnar nog men så gör de ändå som de tänkte först.
Men hur ska de bära sig åt? Det går inte att fråga varje enskilt barn?
– Nej, men kanske klassvis, funderar Vilda Perez Falke. Det är ju viktigt att vi får säga vad vi tycker.
Det är uppenbart att miljön upptar en stor del av deras tankevärld, här går att ana en Greta-effekt. Och så säger de också, "Vi ska bli kända och bli Greta 2.0".
– Det är vår värld, och våra barns och barnbarns. Så det är jätteviktigt att man gör miljön bra, säger Vilda Perez Falke.
Så från ert perspektiv, hur kan man göra gott för miljön?
– Man kan cykla och inte åka bil överallt. Alla barn cyklar men nästan inga vuxna gör det, funderar Siri Holsner.
Att inte bygga så många vägar är ett annat alternativ, liksom att bygga nya hus närmre affärerna, då skulle bilåkandet kunna minska. Att inte åka så mycket flyg är en annan sak som skulle kunna göra miljön bättre, tror de.
De har också tankar kring närmiljön, som i nya bostadsområden likt det som för närvarande växer upp på A 7-fältet. Trädgårdar och parker är viktiga så att barn kan vara ute.
– Och så ska det inte vara så snabb hastighet på gatorna, säger Olla Tynelius Söderström.
Vid årsskiftet blir det alltså lag i Sverige att följa FN:s barnkonvention vad gäller bland annat politiska beslut.
Så här skriver regeringen under rubriken "Till dig som är barn: Barnkonventionen innehåller regler för barns rättigheter. Med den här lagen vill regeringen att det ska bli tydligare att barn har egna rättigheter. Det ska blir tydligare hur vuxna ska använda barnkonventionen om beslut som rör barn".
Och det är ju i praktiken praktiskt taget alla.
Frågan är om det blir någon märkbar skillnad. Eleverna i klass sex är tveksamma.
– Jag hoppas det, men vuxna fortsätter nog köpa plasttallrikar i alla fall, fast det inte är bra för miljön, menar de.
