Varje sommar sedan 2004 har Svenska Kyrkans tält funnits i Visby.
- Behovet att prata är mycket stort. Många tycker att det är skönt att träffa någon av oss och det kan verkligen handla om allt möjligt, säger Inger Hägg.
Hur ser den typiske besökaren ut i Visbynatten?
- Det går inte att säga, det är verkligen alla möjliga sorters människor som kommer till oss. Ofta beror det på hur mycket någon har druckit, men det kan vara allt från lättsamma samtal till mycket tunga. När folk har druckit lite händer det att de vill prata om sin egen tro och kanske utmana oss i vår lite grann. Ibland kan det vara någon som är på resande fot och kanske får ett tråkigt besked på telefonen. Då kan det vara skönt att ha någon som kan lyssna.
Vem ska fånga upp de som behöver prata när tältet är borta?
- Vi har gjort bedömningen att behovet för tältet är som allra störst under sommaren, sedan stänger restaurangerna igen och då blir det mindre folk som rör sig i innerstaden. Om behovet att prata med någon av oss fortfarande finns kvar när tältet är borta hoppas jag att man tar kontakt med sin församling.
Har ni funderat på uppsökande verksamhet på krogarna?
- Ja, men det har inte funnits resurser till det.
Vilka finns i tältet?
- Vi ser alltid till att det finns en präst eller diakon. Men det kan också vara någon av våra ungdomsledare. Folk blir väl omhändertagna och vi får väldigt mycket glada tillrop. Det känns fantastiskt och piggar upp en, man står ju ändå i tältet i sex timmar på natten.
Har du något särskilt minne från de år du varit med?
- Det är så många minnen, men jag minns en yngre man som fått reda på att någon av hans mor- eller farföräldrar gått bort. Han fick tända ett ljus i tältet och bara vara ensam med sin sorg en stund. Det kändes fint och jag tror att det hjälpte honom där och då.