Ett svävande träd och en flicka med inglasat huvud.
Artificiell intelligens (AI) slog igenom på allvar i vintras och tillgången till tekniken kom närmare än vad man kanske hade kunnat tro. Instruktionerna som Helagotland skickade till AI-programmet var simpla – originalbilder på staden matades in med texten: "Futuristiskt med avancerad teknologi, 50 år framåt i tiden".
För en person som lever på 2020-talet är det svårt att tolka de teknologiska framstegen i Visbys innerstad år 2053 som Midjourney målar upp. Ett träd med stålbalkar och en glaskupa vid rötterna svävar över butikerna på Östercentrum där en flicka står och blickar tomt ut över Österväg.
Hon har på sig hörlurar med halsband och huvudet är inglasat. Kanske är hon högkänslig mot partiklarna i luften, eftersom de andra människorna på centrumgatan inte har något skydd. Det är oklart vad som försiggår när Midjourney får fantisera om Visbys framtid. Men det är tydligt att det högteknologiska samhället har trängt sig in i världsarvet och ritat om staden.
Är det en realistisk framtid eller en dystopi? Det beror på vem man frågar.
– Den (AI:n) vet inte att det är ett världsarv, den har inte tagit hänsyn till miljön och kulturen med tågen i innerstaden och de tekniska lösningarna, säger världsarvssamordnaren Louise Hoffman Borgö.
Hon har som uppgift att bland annat integrera världsarvet i besöksnäringen och bidra till ökande besök på Gotland.
– Ringmuren är delvis borta och i stället ser vi ett flygtorn, ser det ut som. Det är inte i samklang med synen på ett världsarv. Det blir någon form av "science fiction", säger Louise Hoffman Borgö.
En annan överblicksbild där staden ser någorlunda intakt ut bortsett från de torn som breder ut sig över innerstaden.
Drönare kretsar i luften ovanför innerstaden och höga torn i glas sträcker sig mot himlen, högt över de pittoreska trevåningshusen. Fasaden på det gamla regementshuset, där regionen nu huserar, har delvis bevarats men en metallkonstruktion och panoramafönster täcker de tre första våningarna. En glasbyggnad vilar i mitten av Stora torget, där den gamla välbekanta bebyggelsen annars känns igen när kontrasterna blir stora.
Midjourney verkar ha behållit kommunhuset i sin nuvarande form men ändå satt sin prägel på det gamla huset.
Region Gotland hade nyligen ett framtidsseminarium där det diskuterades hur de vill att Gotland ska se ut om 30 till 50 år. Louise Hoffman Borgö och hennes kollegor pekade ut tre utmaningar för ön: Klimatförändringarna, balansen mellan invånarna och turismen, och hur gotlänningarna ska känna sig delaktiga i världsarvet.
– Vart är vi som ö på väg? Hur kan vi få gotlänningar att fortsätta komma in till världsarvet och även behålla de permanenta boendena i innerstaden, säger Louise Hoffman Borgö.
Ja, vart är Gotland på väg? Visby blev antaget på Unescos världsarvslista 1995. Regionen är därmed förpliktigad att bevara kulturmiljön så som staden ser ut, i dess nuvarande skick. Kjell A. Nordström är sommarboende på Gotland och ekonomie doktor. Lokalt är han kanske mest känd för att ha kallat Gotland för skräpyta. En direktöversättning av begreppet "junk spaces", som används inom arkitektur för ytor som har potential men som inte används. Han är orolig över att hela Gotland om 30 år kommer att bli en sådan yta.
En annan vy från centrumsidan av Österport.
Kjell A. Nordstöm säger att framtidsscenariot som Midjourney har tagit fram är en form av "mind stretching", ett bra sätt för att visualisera bortom det vi redan känner till.
– Bilderna utmanar och expanderar vårt sätt att tänka: "Wow, en sån kan man lägga mellan en byggnad" och "kan man inte tänka såhär i stället". Det stannar annars till i utvecklingen när platser blir heliga. Titta på Gamla stan. Det enda som finns kvar där är glada turister med älgkepsar. Visby är på god väg dit, säger Kjell A. Nordström.
Han tror att det annars är lätt att hamna i trånga tankepassager.
– Fryser man ner platsen kommer den att dö. Men tokrenoverar man staden kommer det också att förstöra den. Det är som den trånga passagen i grekisk mytologi där en skeppsfarare hamnar med ett dåligt alternativ på vardera sida. Där har alla gamla städer samma utmaningar: Gamla stan, Visby, Rom och Dubrovnik, säger han.
Stora torget. Kontrasterna blir tydliga när en stor glasbyggnad möter de något autentiska tvåvåningshusen?
Den nuvarande hållningen har kritiserats och nya begrepp som "världsarvifiering" har vuxit fram. Begreppet myntades av Visbybon och etnologen Owe Ronström och inbegriper en kritik mot den ökade turismen som i sin tur leder till färre permanentboende. Ju mer turism desto färre boende. En segregation skapas genom att priserna ökar i staden. Begreppet tangerar den internationella idén om ett "Venedigsyndrom" – det urbana livet förtvinar och staden blir till slut obeboelig.
Österport, ingång från centrumsidan.
Kjell A. Nordström tycker att alltför stort fokus på att bara bevara missgynnar städerna och att Visby och gotlänningarna behöver vidga sitt synsätt.
Det låter nästan som att världsarvsstäderna blir depressiva när de fastnar i en inlåsning?
– Precis så! Man låser sig i tankebanor och ser ingen väg ut.
Något oklar futuristisk byggnad blickar ut mot Stora torget, i Visby.
Bevara eller inte bevara, frågan om Visby har blivit något polariserad. Och åsikterna om vilken väg Visby borde ta går isär. Jessica Svännel är stadsarkitekt på Region Gotland och säger att AI:n inte verkar ha tagit hänsyn till viktiga stadsbyggnadselement som gör Visby till Visby. Alltså, det världsarvsskyddade.
– I framtidsscenariot saknar jag framförallt både kulturmiljö, mer grönstruktur och annat. Fokus ligger väldigt mycket på trafik och infrastruktur i visualiseringen, tillsammans med några nya futuristiska byggnader. Varför måste allt vara i stål och glas i framtiden?, säger Jessica Svännel.
”Nästa: Stora torget”, kanske blir ett framtida utrop när kollektivtrafiken har letat sig in i Visbys innerstad. Putsade fasader omgärdar stationen Stora torget. Ett modernt tåg har stannat till för att plocka upp passagerarna som väntar på att få kliva på.
En överblicksbild över Stora torget, som kanske inte är helt lättigenkännligt.
– Jag tror och hoppas att framtiden inte behöver se ut som att vi har flyttat ut i rymden, utan att vi om 50 år har byggt ett samhälle som fokuserar på människans liv och skala med hänsyn till planetens gränser, säger Jessica Svännel.
Men när den artificiella intelligensen får fantisera syns betydande inslag av glas och stål, och kanske har Unesco plockat bort Hansestaden Visby från sin världsarvslista.
– Jag hoppas att vi kan anpassa det mer efter kulturmiljön i så fall. Kan de tekniska lösningarna se annorlunda ut och läggas någon annanstans? frågar sig Louise Hoffman Borgö.
Till skillnad från överbefolkade städer som Mexico City är himlen över det framtida Visby fortfarande blå. Kanske tack vare de svävande träden som sträcker sig över takåsarna vid Östercentrum.
En annan vy av Östercentrum med det svävande trädet.