Tommy Nygård får hjälp av sonen Joar när det krisar. Även han är glad att kunna hjälpa till när det behövs – men volontärbristen är ett faktum.
Birkagården är Gotlands enda härbärge. Det senaste året har varit kantat av ekonomiska problem, volontärbrist och oro för nedläggning. Med en ny föreståndare som tillträdde i maj var det i början av sommaren dags för nya tag.
GT träffar Tommy Nygård och hans son Joar utanför härbärget på Birkagatan 1a i Visby. Här erbjuds en sängplats, ett varmt mål mat och någon att prata med – en sista utväg för de som annars skulle sova på gatan.
När det är brist på volontärer har Joar hjälpt till och tagit kvällspass med sin pappa.
– Alla har fullt upp med sitt eget, säger Tommy Nygård.
Den senaste tiden har det varit svårt att få ihop tillräckligt med folk som vill jobba ideellt.
– Kvällar och nätter är extra svårt, fortsätter han.
Hur får ni ihop det?
– Det funkar inte... Jag har varit tvungen att hyra in personal. Det har blivit många extra timmar för mig här.
I nuläget bedrivs ingen dagverksamhet på Birkagården. Det finns helt enkelt inte resurser nog för det. Även om Tommy var medveten om verksamhetens stora utmaningar innan han började har han fått upp ögonen för mycket nytt.
– Man ser hur deras dagar ser ut. Det är en ständig kamp från morgon till kväll. Dag ut och dag in. Det vore nyttigt och lärorikt för många att göra ett besök här, prova på det här jobbet, för man får en annan syn på saker och ting.
Många av de som sover på Birkagården kommer till Tommy och ber om att få sysselsätta sig under dagarna. Han kan inte ge dem särskilt mycket att göra men de tar ofta egna initiativ till att plocka skräp och hålla rent på området.
– Det känns bra att de visar engagemang och vill bidra med något, säger Tommy.
Under dagarna är det många som knackar på och frågar om det finns något kaffe kvar eller om de får ladda mobilen. Då finns Tommy där och bjuder in dem.
Birkagården kan ta emot 16 personer per natt och sängplatserna är oftast fulla. Tommy berättar att det är många som blivit kvar på Birkagården i flera månader. Så ska det egentligen inte vara, och han tycker det är problematiskt att det är det enda alternativet för vissa.
– Man måste ha en fast punkt, en trygghet, för att man ska kunna ta sig vidare.
Tanken med ett härbärge är att det ska vara en tillfällig plats att sova på, i väntan på en mer långvarig bostad. I brist på annat har Birkagården istället kommit att fungera som många människors enda fasta punkt.
– Här inne är stämningen lugn, alla kan slappna av och vara sig själva utan att behöva vara på sin vakt.
Verksamheten bygger på ömsesidig respekt. Några andra lågtröskelboenden finns inte på Gotland.
– Det enda kravet vi har är att man måste vara tillräckligt klar i huvudet för att kunna ta hand om sig själv. Om man är för onykter eller aggressiv får man inte komma in.
Man måste alltid kunna vara flexibel, men samtidigt sätta tydliga gränser. Det kan vara svårt att hitta den balansen, säger Tommy:
– Det är inte roligt att inte kunna släppa in någon en kall kväll.
Här serveras nattens gäster frukost innan de måste lämna Birkagården för dagen. Den större delen av maten doneras från olika livsmedelsaffärer.
Att alla ska ha möjligheten att gå på toaletten, tvätta sina kläder och sova i en säng kan kännas som en självklarhet. Men när det inte finns volontärer eller pengar är det svårt att erbjuda Gotlands hemlösa den möjligheten.
Har det hänt att ni behöver hålla stängt?
– Målet är att den dagen aldrig ska komma.
Tommy berättar om hur han varit på utflykt med familjen en helg men tvingas vända bilen och åka hem för att kunna hålla Birkagården öppet. Arbetet är slitsamt, men med fler volontärer, god vilja och medkänsla så går det.
– Det finns alltid hopp, avslutar Tommy.