Gunna Olofsson, 84, håller humöret upp. Ingen mening med att klaga, tycker hon. En bit in i januari hoppas hon åter få flytta in i sin lägenhet.
Onsdagsmorgonen den 23 november startade branden på trygghetsboendets fjärde våning, den våning där Gunna Olofsson har sin lägenhet.
En person omkom i branden, resten av de boende evakuerades. De med lägenheter på de tre översta planen – fyra, fem och sex – inkvarterades på hotell Kokoloko i Visby medan de på våning ett, två och tre fick flytta hem samma kväll.
Dessa tvingades dock senare med kort varsel flytta ut på grund av saneringsarbetet.
Gunna Olofsson, en av de 33 som evakuerats från huset, är nu inne på sjätte hotellveckan.
Hon tar det med ro, säger hon. Ingen mening med att klaga. Men hon saknar förstås sin egen bostad.
– Ja, alla mina saker, mitt hem, helt enkelt. Det är inte samma sak att bo här, även om vi blivit väldigt väl mottagna.
Så länge har du aldrig bott på hotell förut?
– Nej, du, skrattar hon. Och aldrig mer vill jag göra det heller.
Onsdagsmorgonen den 23 november kom larmet om branden på trygghetsboendet på A7-området.
Hon är, säger hon, tacksam för att det trots allt är som det är. Hon har någonstans att ta vägen och hon fick inga fysiska men av branden.
Kläder har lånats av bekanta och även Röda korset har stöttat dem som vill. Dessutom har hon en snabb rollator, en ”Torpedo” som hon fått låna av hjälpmedelscentralen sedan hennes egen blev kvar i huset. Den går som tusan. Den dag den här intervjun görs ska hon ut med ett barnbarn och göra Visby osäkert.
– Och jag firade jul med barn, barnbarn och barnbarnsbarn på Själsö, det var precis vad som behövdes. Att komma ifrån lite, umgås med mina nära, det var så trevligt.
Lite julstämning fick hon förstås också på kuppen, det är inte mycket med den varan på hotellrummet. En amaryllis hon fått av en vän och några batteriljus, det är allt.
För närvarande saneras och renoveras trygghetsboendet på A7-området.
Hon och övriga på Kokoloko kommer att bli kvar där även över årsskiftet. Ett nytt informationsmöte är planerat till 3 januari, då får hon kanske veta lite mer om framtiden.
Men redan nu finns en liten ljusning. Trots att hissen ännu inte är igång och trapphusen ännu ska målas har de som vill erbjudits att flytta hem en bit in i januari.
– Och jag har skrivit upp mig på listan. Det är många jag träffar som undrar hur det går för oss, men läser de det du skriver får de veta att jag i alla fall tänker prova.
För närvarande saneras och renoveras trygghetsboendet på A7-området.
Fjärde våningen, rollator och ingen hiss! Du är en tuffing!
– Men jag har hemtjänst, det ska nog gå. Jag hoppas på det, som sagt, jag håller hoppet och humöret uppe.