Palissaderna är en vackert året om, och en av de första platserns om Visby planteringsgille tog sig an efter starten 1859.
Ska man göra avtryck som består långt in i framtiden är trädplantering en lämplig sysselsättning. Träd kan bli mer än 400 år gamla. Visby planteringsgille verkade 1859–1934, och trots att det har gått mer än hundra år sedan de första träden planterades står många av dem kvar än i dag. Lindarna vid S:ta Karins ruin på Stora torget är ett exempel. De planterades 1886 efter att planteringsgillet fått ett antal vackra lindar som donation.
Lindarna längs Cramérgatan är ett annat exempel där gillets verksamhet ännu kan beskådas. Ytterligare ett är valnötsträdet utanför Systembolaget i Östercentrum.
– Det är sannolikt planterat 1861. Gillet anlade en allé med varannan päron och valnöt. Det utanför Systembolaget ingick i allén, och det gjorde även päronträdet utanför McDonalds, säger Johan Arvidsson som är landskapsingenjör vid Region Gotland.
Johan Arvidsson har under två års tid kartlagt Visbys träd på allmän platsmark. 4 524 träd, varav en hel del är sådana som Planteringsgillet fick i jorden under de 75 år gillet verkade.
– Träd stod högre upp på dagordningen förr, och man var kunnigare. Gillets insats för Visby var jättebra, säger han och nämner allén utanför Kruttornet som ytterligare ett exempel.
Nordergravar är den bra publikplats där många kan sitta i backen och följa händelserna. Som här när Trix har eldshow under Medeltidsveckan.
Planteringsgillet bildades 1859, då landshövding Gillis Bildt kallade bland andra Pehr Arvid Säve och O A Westöö till första sammanträdet. Säve är känd som samlare av sägner och fornminnen, och var den som bildade Gotlands fornvänner och startade Fornsalen. Men han var även en föregångare inom miljövården.
Pastor Oscar Anian Westöö var så botaniskt intresserad att han 1853 fick i uppdrag av Kungliga Vetenskapssociteten i Uppsala att undersöka Gotlands vegetation.
Säve och Westöö tog sig an sitt nya uppdrag med stor entusiasm. Redan vid första sammanträdet presenterades en plan för åtgärder för stranden vid Kruttornet. Kort därefter lades planer fram för det som i dag är Slottsparken.
Planteringsgillet planterade flera träd vid Strandpromenaden, där man i dag kan spänna upp hängmattan och njuta av livet.
Längs ringmuren löper ett grönt stråk från Palissaderna via Södergravar och Östergravar vidare till Nordergravar och Strandgärdet, och därifrån vidare norrut längs Strandpromenaden. Det är ett grönområde som skapats tack vare Planteringsgillet, och där man bland annat kan hitta oxel, skogslönn, ask, parkolvon, hägg, lind, björk, äpple, lönn, och päron.
1863 motionerade Säve i stadsfullmäktige om att en helhetsplan borde tas fram för Visbys planteringar och att man borde ”sträfva till att sammanbinda de planteringar och lustplatser, som redan finnas, till ett stort och skönt helt”. Men redan innan dess, 1861, hade gillet börjar arbetet med Palissaderna. Grusade gångar och en spång anlades. Änkedrottningen Josefina skänkte 1 000 riksdaler till verksamheten, och parken kom att bli en hyllning åt henne. Josefina besökte ön samma år som parken anlades och förklarade sig som planteringarnas beskyddarinna.
För att boende i innerstan lättare skulle kunna ta sig till den nyanlagda parken öppnades 1863 Palissadporten i ringmuren vid Skeppargatan.
Vid Nordergravar kan man fotografera solnedgång bakom ringmurens torn.
Säve fick gehör för sin motion och med start under 1870-talet förvandlades vallgravarna till ett rekreationsområde. Planteringen av ett stort antal träd och buskar pågick ända in på 1900-talet. Strandgärdet anlades som park 1903 efter det att lasarettet byggts.
Norr om Visby är Planteringsgillets verksamhet påtaglig. 1876 framfördes planer på att anlägga planteringar runt trojaborg, idéer som sedan utvecklades till att ett "förslag till Wildpark å Wisby stadsjordar norr om staden" togs fram 1903. När förslaget presenterades hade gillet redan planterat björk, lönn, balsampoppel, lärk, körsbär, alm, silvergran, tall, bergtall, rönn, oxel, bok samt diverse lövträd i området.
Gillet ansåg även att det norr om Visby behövdes ett promenadstråk längs klintkanten vid Galgberget, vilket i dag är Kärleksstigen.
Planteringsgillet samarbetade nära med DBW, som anlade sin botaniska trädgård 1855. Vägen längs stranden mot Snäck är ett av resultaten. Den började anläggas 1888 och längs den planterades en mängd buskar och träd, bland annat en så lång rad av oxlar i en sådan mängd att det i dag är det vanligaste trädslaget i Visby.
Tallunden är ytterligare ett exempel på ett grönområde som skapades under planteringsgillets tid. Där fanns tidigare ett grustag, som omvandlades till park under 1930-talet. Den populära pulkabacken avslöjar lite av den tidigare formen som grustag.
Allén mot Snäck började anläggas 1888. Många av oxlarna står kvar än i dag.
Daniel Hofling, i dag byggnads- och trädgårdsantikvarie vid Stadsmuseet i Stockholm, gjorde ett examensarbete om Visbys vallgravar när han studerade kulturmiljövård vid Campus Gotland. Uppsatsen handlar till stor del om det som planteringsgillet uträttade i Visby.
– Planteringsgillen fanns i flera städer. Det fanns en stor iver att plantera och anlägga grönområden då, kanske främst hos några starkt intresserade herrar, säger Daniel och påpekar att om ser statistiskt så är inte Visby en mer grönare än andra tätorter.
Daniel Hofling tycker dock att Visbys grönområden visar en stor artrikedom.
1903 upprättade Axel Olsson den här kartan som visar en "Wildpark" över området norr om Visby. På kartan kan man bland annat se hur trojaborgen blir en central plats där flera promenadvägar möts.
Visby planteringsgille höll sitt sista sammanträde den 23 mars 1934. Verksamheten hade under de senare åren mest handlat om att röja och sköta de områden som anlagts. I stället tog stadsfullmäktige över ansvaret för parker och träd, och anställde en stadsträdgårdsmästare. Under stadens försorg färdigställdes Almedalen som park 1955.
Daniel Hofling tycker att tätorternas grönområden värderades lite lägre under andra halvan av 1900-talet. Att Region Gotland nu inventerat alla träd på allmän platsmark och tagit fram en plan för kommande planteringar är ett tecken på att värdet stigit igen.
– Det är bra om intresset för parker och grönområden ökar. Det är inte bara husen som berättar städernas historia, en avspeglas även i grönområdena, säger han.
Det allra senaste tillskottet av grönområden i Visby är Honnörsparken, som anlades på gamla A 7-området 2020. Ett 60-tal träd planterades.