Bävrar, apor och en papegoja flockas runt Christian Bjering medan han målar ännu en figur till Kneippbyns nya bäverdamm. Allt är fejk i frigolit, skapat med säker hand av mannen som för mer än 40 år sedan formade hela Sommarland.
– Det är kul att vara tillbaka, jag kommer direkt från Irak, säger Christian Bjering och berättar om det enorma bygge han formgett i arablandet, med resort, kasino och inomhusvattenland, villor runt omkring och en hel stadsdel.
Som ung gick Christian Bjering lärling hos kända konstnärer, innan han 1979 kom till Gotland och blev lantbrevbärare i Tofta.
– Det är ett av de bästa jobb jag haft. Sedan öppnade jag butik Rainbow på Adelsgatan. Vi köpte bara in vita kläder, som vi färgade och målade själva, säger han och berättar att den gotländska konstnären Palten då var hans elev.
Något år in på 1980-talet kontaktades Christian Bjering av Lars-Gunnar Werkelin på Kneippbyn, som sett hans skapande och hade köpt Villa Villekulla efter filminspelningarna.
– Jag ritade skeppet Hoppetossa, och jag fick göra i ordning i filmhuset – så att det såg ut lite som på tv. Interiörscenerna hade de byggt upp och filmat i studio, säger han.
Efter en studieresa till Bert Karlsson i Skara, bland de första i landet att bygga nöjesfält, ritade Christian Bjering sedan den park som fortfarande finns på Kneippbyn. I Tofta var Christian Bjering också med och byggde vikingabyn.
Sporrad av framgångarna gick några gotländska entreprenörer samman för att bygga en stor attraktion i Stockholm.
– Toyland, som kungen och drottningen var med och invigde. Men det gick i konken efter ett halvår. Synd, för det var mycket jobb nerlagt, säger han.
Dit kom emellertid självaste Bert, och anlitade Christian Bjering, för att bygga Skara sommarland. Hela 1990-talet tillbringade sedan Christian Bjering i Danmark, för att rita och skapa danska nöjesparker.
Han hade skickat in ett tävlingsbidrag till en arkitekttävling i Tunisien. Sex år senare ringde de.
– Jag hade vunnit. Jag är inte arkitekt, men ritade Tunisiens första äventyrspark åt president Ben Ali. Han stack sedan med en guldskatt i revolutionen, säger Christian Bjering och berättar att han själv då bott totalt tre och ett halvt år i Tunisien.
Afrikas diktatorer kände varandra, och följde vad de andra byggde.
– Khadaffi i Libyen ville ha en relax för sina 250 000 soldater nere i Saharaöknen. Jag trodde att jag bara skulle vara där en dag. Snuset tog slut och det var ett helvete. Jag fick snusa cigaretter istället, säger Christian Bjering om tiden där.
Efter det följde andra och liknande uppdrag i Elfenbenskusten och Egypten. Under flera år bodde han också i Frankrike och försörjde sig som konstnär.
Sedan 2016 bor Christian Bjering på Cypern, där han har sin kreativa bas och jobbar ihop med sonen Carl.
– Lars-Gunnar Werkelin är 91 år i dag och nyckeln till hela skiten! Det är helt underbart, säger han och berättar att det nu var självklart att komma tillbaka för att hjälpa sonen Bobbo Werkelin, som tagit över, att ta fram sommarens nya attraktioner.
Vid 68 års ålder har Christian Bjering absolut inga planer på att gå i pension. Tvärtom.
– Det går inte, en sån som jag skulle dö! Jag har reumatism, vaknar varje morgon och det tar en timme innan jag kan gå. Sedan kör jag på i tolv timmar, säger han.
Planen är att snart åka tillbaka till Irak, dit ett gigantiskt 30 meter långt skepp har fraktats från verkstaden på Cypern.
– Transporten kostade 300 000. Skeppet står i en pool med vatten, i ett ljussken på kvällarna, säger Christian Bjering.
En resort i Ghana väntar också på honom, liksom fler uppdrag i andra länder.
– Det roliga är att få se olika platser och att träffa människor. I arabländer är det spänningen. Där har jag livvakter och byter hotell två gånger – för att det är så mycket kidnappningar.
Christian Bjering menar att själva skapandet, och att få se det färdiga resultatet, ger honom drivkraft att fortsätta jobba.
– Till jag torvar av. Absolut. Min grabb har blivit väldigt duktig men jag handleder honom, säger han och visar några av de skapelser de gjort.
En flera meter hög kopia av en Rolexklocka, och två Formel 1-bilar i Irak, de består alla av frigolit som sedan målats.
– Jag har gjort jävligt många människor rika. Själv lever jag för dagen. Det är inte pengarna som är grejen. Nu är jag tillbaka på Gotland efter 40 år – det känns obeskrivligt och stort, säger han.