Cristina Ion går in genom dörrarna på Röda korset i Visby. Hon får syn på Emilia Lokrantz, projektsamordnare för Vinternatt, som välkomnar henne med en kram. De har känt varandra i två år, och det upplevs som att de står varandra nära. Kanske för att de har delat både svåra och fina stunder.
33-åriga Cristina Ion kom till Sverige för fem år sedan. Anledningen var att hon behöver tjäna pengar för att ta hand om sin familj. Hennes man är sjuk och kan inte utföra tyngre arbeten, och därför är hon den enda som kan jobba. Cristinas förhoppning var att hon skulle hitta arbete i Sverige men majoriteten av tiden har hon behövt tigga.
Till en början sov hon i skogen men nu bor Cristina, precis som många andra utsatta EU-medborgare, på Vinternatts härbärge.
– När jag sov i skogen kunde jag inte duscha och det var kallt. Jag har inte ord för att beskriva hur mycket Vinternatt har hjälpt mig, säger Cristina.
Det är hon nog inte ensam om att tycka. Sedan Vinternatt startades år 2014 har projektet hjälpt ett stort antal personer. De har exempelvis fått en sängplats, någonstans att laga mat och stöd i kontakt med myndigheter. Samtidigt framhäver Emilia Lokrantz att härbärget inte är en slutgiltig lösning.
– Fokus ligger på att stärka individerna i projektet och öka deras självständighet i det svenska och gotländska samhället. Arbetet som sker här syftar också till att stärka individen så att denna kan ha möjlighet att bygga en framtid tillsammans med sin familj i sitt hemland, säger hon.
Röda korset är huvudman för projektet, men det bedrivs i samverkan med bland annat Visby stadsmission, Visby stift, Rädda barnen och nätverket Solidaritet Gotland. Även Region Gotland är engagerad och sedan 2015 får Vinternatt ett årligt bidrag på 300 000 kronor av regionen för samordnarinsatsen. Det bidraget kommer man även att få år 2020.
När Emilia Lokrantz blickar mot framtiden ser hon att det fortfarande finns ett stort behov av Vinternatt på Gotland.
– Fattigdom kvarstår och familjer behöver fortfarande tigga för att överleva. Att inte få grundläggande humanitära behov tillgodosedda skulle skapa mer lidande och öka utsattheten för personer som redan står utanför samhället. Att inkluderas i samhället skulle också bli svårare om man istället behöver fokusera på var man ska sova eller hur man ska få i sig mat för dagen.
Hon berättar också att de har sett en förändring i samhällets attityd.
– Vi märker att samhällsklimatet har hårdnat bland annat genom tiggeriförbud, mer skällsord och mindre pengar till personerna som sitter och tigger. Men orsaken till att de tigger är fattigdom. Ett förbud minskar synligheten men behandlar ju inte själva grundorsaken.
Samtidigt framhäver Emilia Lokrantz att de har sett en positiv utveckling inom Vinternatts målgrupp och hon berättar att flera av de som har fått hjälp via projektet har fått jobb under sommaren. En av dem är Cristina Ion.
– Jag brukar sitta utanför Ica Maxi. Där är alla jättesnälla. Men i somras fick jag jobba på Kneippbyn.
Tack vare sommarjobbet kan Cristina nu spendera en längre tid hemma i Rumänien med sin familj. Hon åker en dag innan julafton och planerar att stanna till april.
– Det känns super att jag ska få träffa dem och känna deras kärlek och krama dem. Jag hoppas att jag kanske kan få ge barnen en varsin liten present, säger Cristina.