Oro, hoppfullhet, uppgivenhet och längtan. När GT frågar gotlänningar på stan hur deras liv påverkats av pandemin är svaren komplexa.
– Pandemin har påverkat mig till det bättre och det sämre. Jag som annars bor i Stockholm känner en större frihet när det gäller var och hur jag kan jobba, säger 55-åriga Helene Boberg Palm, som just nu bor Hablingbo.
– Det som är sämre är att guldkornen i livet försvunnit. Vi brukar åka ett par gånger om året till Frankrike. Då är Gotland en jättebra ersättning.
Vad är det första du ska göra när pandemin är över?
– Då ska jag ringa min väninna Åsa, så ska vi ut på stan och dricka ett glas bubbel.
I Hästarnas dal leker Lars Edman, 67, med barnbarnet Ebba, 5.
– I början hade jag svårt att acceptera hur allvarlig situationen är. Det har gått upp för mig nu. Men man kan inte skydda ihjäl sig.
Han tillhör själv riskgrupp efter att ha överlevt två hjärnblödningar.
– I dag mår jag ganska bra. Eller, jag mår alldeles utmärkt.
Vad som helst kan hända, konstaterar Lars Edman och berättar om sin mor, som bröt nacken när hon var på vårdcentralen.
– Det enda vi vet är att ingen vet någonting, alla famlar i mörkret.
Vid Dalmansporten möter GT en 81-årig kvinna som vill vara anonym.
– Det är väldigt mycket spekulationer om corona, det gillar jag inte.
Hon har själv jobbat som sjuksköterska i hela sitt yrkessamma liv.
– De där munskydden. Kan inte bara var och en ta sitt eget ansvar? Man får använda den där lilla klumpen där uppe.
När pandemin är över ser hon fram emot att kunna träffa sina vänner igen.
– Nu är det lite knöligt, telefonräkningen blir dyr.
Alf Sälelinna, 62 år, promenerar förbi med hunden Zorro.
– Ta en bild på min hund! säger han.
Det ska vi göra, men först några frågor.
Hur har ditt liv påverkats av pandemin?
– Inte särskilt mycket. Jag har min hund. De som har djur klarar sig klart bättre, hundar håller oss friskare.
Plötsligt springer 4-årige Theodore Bildås förbi. Mamma Cecilia Hedman, 30, försöker hänga med i sonens tempo. Hon har nyligen tillfrisknat från att ha varit sjuk i covid-19.
– Jag mår bra nu. Jag trodde att jag skulle bli sjukare än vad jag blev eftersom jag har diabetes och förkylningsastma.
Vad är det första du ska göra när pandemin är över?
– Åka utomlands. Jag skulle ha gjort det när jag fyllde 30 i våras.
GT stoppar 19-åriga Oskar Hedin på Östercentrum. Han ställer sig exemplariskt på två meters avstånd.
– Jag har blivit mycket mer försiktig, mer än många i min närhet. Det värsta är alla som inte har någon förståelse för att man vill hålla avstånd.
I slutet av sommaren flyttade han till Stockholm för att studera på KTH.
– Men jag orkade inte med distansundervisningen. Jag satt ensam i en kal lägenhet, dag in och dag ut. Jag trodde inte att jag skulle må så dåligt av ensamheten.
Till slut fanns det bara ett alternativ; att flytta tillbaka till Gotland. I dag bor Oskar med sin flickvän.
När pandemin är över ska han hälsa på sina morföräldrar som bor på Ösel i Estland. I våras rapporterades det mycket om ön, efter att ett italienskt volleybollag smittat en stor del av befolkningen.
– Jag längtar efter att få träffa dem igen.
På andra sidan gatan jobbar Martina Eskedahl, 35, i TGR-butiken.
– Pandemin har främst påverkat mina barn. Mycket är stängt, man kan inte hitta på så mycket med dem.
Vad är det första du ska göra när pandemin är över?
– Då ska jag kramas. Åh, vad jag ska kramas.