Marie Nilsson Lind avled den 4 januari 2024, 62 år gammal.
DU&DU&DU&JAG
De stavar det just så. Shåw. För det var så hon alltid sade det, Marie. Shåw. ”Det måste vara shåw!”.
Mina Drömmar Band återförenas för denna kommande föreställning. Med några få undantag har de inte spelat tillsammans sedan före pandemin.
Men nu är de igång med planeringen, Lee Gotvik, Joel Kant och Erik Törner. Låtar ur den resa de gjorde tillsammans med Marie ska väljas, den som började med föreställningen ”Mina drömmars land” i februari 2018.
Det är ett känslosamt arbete och känslor ska det inte ryggas för, det lärde de sig inte minst under arbetet med Marie.
Det måste kännas. Publiken ska känna, de som står på scen ska känna.
– Och även om det finns så mycket sorg i botten är det här inget sorgligt arbete. Vi gör det med glädje och skrattar ofta när vi tänker oss tillbaka, säger Lee Gotvik.
Marie Nilsson Lind avled den 4 januari i år, bara en vecka efter att hennes livskamrat och högt älskade make Magnus Lind gått ur tiden.
Via Helagotland lät familjen hälsa följande:
"Marie Nilsson Lind (611213– 240104), vår Kicka, har på torsdagen lämnat oss och anslutit till orkestern i himlen och sin älskade Mangen. Vi ber om er respekt och hänsyn att låta oss sörja ifred”.
Nyheten om hennes bortgång skakade hela Gotlands befolkning, ja, bedrövelsen och sorgen var stor i hela landet.
Hon hade just tagit sig tillbaka till scenen, den hon älskade trots emellanåt skiftande självkänsla. Det hade varit tunga år efter syster Josefins bortgång i februari 2016.
Det var en sorg som aldrig lämnade henne…
Marie Nilsson Lind och Josefin Nilsson under "Systrarna Sisters", vilken spelades i 52 föreställningar på Länsteatern på Gotland våren och sommaren 2015.
…men nu blomstrade hon igen, tillsammans med Mina Drömmars Band på Länsteaterns scen och inte minst via sin medverkan i tv-programmet ”Så mycket bättre” hösten 2021 och hennes tolkning av Aviciis ”Somewhere in Stockholm”, vilken hon kallade ”Anropar himlen”.
”Bäst någonsin” var omdömena i sociala medier efter att Marie mitt i låten bytte från sång till recitation och anropat Cornelis, Billie Holiday, Judy Garland och fler därtill, inte minst Josa där uppe i himlen.
Sent i december 2023 hade hon genomfört en återföreningsturné med barndomsvännerna i Ainbusk, nu kallade Ainbusk X3. Under den fylldes de bland annat Visby domkyrka vid tre tillfällen.
En soloföreställning på Länsteatern om själen och den psykiska hälsan, om ljuset och mörkret, var under planering tillsammans med hennes teaterbröder, som hon kallade dem, Thomas Sundström och Ulf Grönhagen.
Tanken var att den skulle sättas upp hösten 2024.
”Jag har inte börjat skriva, bara skissat en del, det är roligt att ha något att jobba emot” sade hon under en intervju i maj 2023.
Och så var plötsligt allt över, mitt i steget.
Planeringen är igång, bland låtarna ska väljas och vrakas. Inom kort flyttar Lee Gotvik, Joel Kant och Erik Törner sina träffar till replokalen.
Vi träffas på Almedalsbiblioteket under en av Lees, Joels och Eriks fika- och planeringsstunder. Lee har med sig sin tio månader unga son Jack.
Repetitionerna med sång och musik har ännu inte börjat, först ska låtar väljas. En del är givna, andra sorteras bort efter hand.
De tre, som utgör kärnan i den så småningom förstärkta orkestern, är rutinerade på scenen och i artisteriet, men under samarbetet med Marie kom de till nya insikter.
Erik Törner tänker sig bakåt:
– Det var explosivt, kreativt…jag var överväldigad av hur mycket det gick att repa! Det kunde alltid bli bättre, större och byggas högre. Hittade man inte feelingen i en låt gick den bort, hur bra den än var.
– Ja precis, säger Lee. Alla har vi väl varit i sammanhang där man gjort låtar man inte riktigt gillar. Aldrig med Marie. Det var tvunget att kännas rätt. För henne och oss alla. Det var högt och lågt!
Erik Törner, Lee Gotvik och Joel Kant bildade tillsammans med Marie Nilsson Lind Mina Drömmars Band.
Så där är de nu. Någon Ainbusk-kavalkad blir det inte, de väljer sånger ur den period de själva arbetade med Marie; ”Mina drömmars land”, den efterföljande julshowen ”Finns det några snälla barn?” och en del ur Lees och Maries samarbeten.
Det är en lyx, det förstår de.
– Att ha fått möjlighet att göra det här på teatern, själva stå för programmet och göra det på vårt sätt. Det känns så bra, så fint, så viktigt, så rätt, säger Lee Gotvik.
De tre har många gemensamma knutpunkter från den gotländska musikscenen. De kände så klart varandra och hade spelat i olika konstellationer, men aldrig tidigare tillsammans alla tre.
Inte förrän de började repetera hösten 2017.
Lee: Jag träffade Thomas (Sundström, chef på länsteatern) på Brödboden, ”jag har en grej på gång, jag ringer dig” sa han. Marie hade tydligen pratat om mig och ville att vi skulle göra något ihop.
Erik: Jag hade jobbat på teatern och träffat henne där lite då och då. Jag kände henne inte men plötsligt var jag med i arbetet.
Joel var anställd som projektledare för ”Mina drömmars land” men hamnade slutligen på scen som slagverkare.
Lugnt och stillsamt var ursprungstanken, men när Marie fått feeling var det slagverk på varenda låt. Ni vet, det måste ju vara shåw!
Marie Nilsson Lind, Lee Gotvik, Erik Törner och Joel Kant spelade tillsammans första gången 2018, i föreställningen "Mina drömmars land". De kom sedan att kalla sig Mina Drömmars Band.
Samarbetet blev ett lyft för dem alla. Som scenartister, visst, men inte minst inom dem själva. Det där om att mejsla fram en föreställning, vända på varje sten, testa varje idé för att få det att flyga.
Samtidigt, säger Lee och låter blicken svepa inåt, bortåt:
– Samtidigt förstod jag egentligen först efteråt hur mycket vi nog betydde för henne. Hon stod solo sedan Josa gått bort…hon behövde ett band, ett sammanhang, tror jag. Det var inte bara hon som betydde mycket för oss.
Du såg inte det då, menar du?
– Inte på det viset. Men hon hade ju alltid jobbat i ett sammanhang…jag tänker att vi alla lyfte varandra från de platser vi var på.
Marie Nilsson Lind och Lee Gotvik fann varandra som artister men hann bara göra varandra bättre under mer än några år.
Lee och Marie fick en särskilt stark relation. Lee beskriver henne som en syster. Ofta sågs de för en fika och pratade om livet, ibland åkte de i Maries lilla bil och lyssnade på blues.
De var samma andas barn och hann göra en del musik tillsammans. Bland annat skrev Marie ”Hon som var jag” vilken de spelade in tillsammans.
Det är en av de låtar som har en given plats i den shåw de nu arbetar med:
– Den betyder så mycket för mig, det var där jag var i livet just då. Vi hade mycket gemensamt från våra uppväxter, känslan att inte räcka till och sådant.
I original heter den ”She Used To Be Mine” och skrevs av Sara Bareilles till musikalen The Waitress, vilken Marie i sin helhet översatte till Östgötateatern.
”Plötsligt undrar man vart den där lilla töisen man var en gång tagit vägen” beskrev Marie själv tanken med sin tolkning.
En strof ur texten: Hon är ledsen ändå glad, hon är ensam men har en fasad, i en spegel av glas och hon fanns där för mig varje dag, hon försvann men det var hon som var jag.
Joel Kant, Erik Törner, Marie Nilsson Lind och Lee Gotvik inför den julshow de satte upp på Länsteatern 2018, de hade då börjat kalla sig "Mina Drömmars Band". Ibland hade de även hjälp av Maries man Magnus Lind och hans dragspel.
De arbetar, spånar och planerar sin föreställning med en absolut känsla av glädje. Det blir ett sätt att, som Joel uttrycker det, ”knyta ihop säcken”.
Att försöka få ett avslut i den mån det är möjligt.
Den 4 januari 2024 lever kvar inom dem som något fortfarande overkligt och ofattbart.
Hur minns ni den dagen?
Lee: Jag minns den helst inte alls. Jag fick reda på det när jag satt på Ica Maxi och fikade. Telefonen ringde och…det var bara så overkligt.
Erik: Det bara kastades över mig, minns jag. Jag fick telefon från tre håll samtidigt, inom några minuter bara. Det gick inte att värja sig…
De sitter tysta, länge, tänker, minns:
Lee: Det har inte funnits någonstans att göra av det. Det fäster inte. Hon håller fortfarande på att gå ur tiden, på något märkligt sätt. Jag har fortfarande hennes nummer i mobilen, ibland tänker jag att jag ska ringa men…jag vågar nog inte riktigt.
Joel drar sig till minnes hur han på begravningsdagen satt i domkyrkan och väntade på att Marie skulle komma springande, hon som ofta var sen. En sekundsnabb tanke, irrationell men begriplig. Så närvarande var hon, är hon.
– Det gick inte att ta in, går inte riktigt än. Och min absolut största sorg är att vi spreds för vinden under pandemin. Jag var mitt i småbarnsåren och vi hade ingen kontakt. Jag kunde slagit en signal någon gång…och så var det för sent.
Marie Nilsson Lind, sommaren 2023. Hon höll då på att planera en soloföreställning till Länsteatern.
När jag gjorde en intervju med hennes bror Janne sade han ”jag hoppas hon själv kände hur mycket hon betydde för folk”. Gjorde hon det, tror ni?
Lee: Det gjorde hon. I sina bra stunder gjorde hon det. Och det som berörde mig mycket var hennes förmåga att samtidigt se alla andra, hon såg liksom rakt in i människors själ.
Joel: I ”Mina drömmars land” hade hon en jättelång monolog som hette ”Den gotländska själen” och med tiden insåg jag att det är ju HON som är ett nedkok av den gotländska själen.
Självförtroendet och självkänslan brast ibland, det blev en sanning och ett mantra. Hennes senvunna vänner kom ofta att höra det.
Hon tvivlade, började om, sällan var någonting klart i tid. Eller jo, ”i tid”, men kanske inte i så god tid som Lee, Erik och Joel var vana vid. Samtidigt hade hon fingertoppskänslan att veta vad som gick hem.
Erik: Det var bara att luta sig mot hennes erfarenhet, att det skulle bli klart.
Lee: Hon var lite schizo där. Men väl på scen ett superproffs med fullständig närvaro.
Joel: Ja, hon hade ett motstånd att övervinna med allt, men när det var gjort blev det briljant.
Det förrädiskt ytliga som landade i ett bråddjup, mörkret som lystes upp av ett skratt, känslomässiga tumlare om den lilla människan och hennes förtjänster och tillkortakommanden.
DU&DU&DU&JAG, Erik Törner, Joel Kant och Lee Gotvik.
De sex föreställningarna spela under på tre dagar under luciahelgen och då förstärks bandet med Lennart Bäck, Hanna Göland, Johan Carlgren och Klas Eriksson.
”Hon som var jag” finns med, i övrigt vill de ännu ingenting avslöja. Jo, att Janis Ian-låten ”Stars” förekommer, den som i Maries tolkning heter ”Stjärnor”, samt en hel del inslag av Tom Waits.
Biljetterna sålde slut på nolltid. Detta om något visar hur älskad Marie Nilsson Lind var av gotlänningarna.