De blev systrar vid 84 års ålder

Britt Ronsten häller upp kaffe till sina två väninnor Gunvor Ivarsson och Margareta Lyth som hon känt i 50 år. Hade det inte varit för Britt hade Gunvor förblivit ovetande om sin syster.

– Gunvor och jag jobbade ihop på Norrgatt och vi har fortsatt att umgås, säger Britt och förklarar att det var när de två började prata om konfirmationsbetyg som historien rullades upp.

I Gunvors husförhörslängd stod att hennes pappa Andreas Jonsson hade erkänt faderskap tillsammans med en kvinna vid namn Ellen boende i Follingbo. Gunvor hade ingen aning om att hon hade ytterligare ett syskon.

– Eftersom jag är lite nyfiken letade jag i kyrkboken för Follingbo efter barn födda samma år. Där stod Margaretas namn, säger Britt Ronsten och berättar att slumpen gjorde att hon och Margareta Lyth varit grannar på samma gata i över 50 år.

Det är snart tre år sedan som Britt tog med sig grannen Margareta till Gunvor som bor i en lägenhet på Snäck. Där föll de två kvinnorna i varandras armar i köket, ändå hade de setts nästan dagligen.

– När jag flyttade till Snäck för 15 år sedan började jag gå Hälsans stig varje morgon. Då brukade jag träffa Margareta och alltid hälsa på hennes hund. Hon visste då att jag var hennes halvsyster, men sa ingenting, säger Gunvor Ivarsson.

– Inte vågade jag det! Jag visste ju inte hur du skulle reagera, säger Margareta Lyth och berättar att det var hennes mamma som en gång berättade att hon hade en halvsyster trots att det stod "fader okänd" i kyrkboken.

Att bli syskon vid 84 års ålder och i år fira tre år som systrar är speciellt. 

– Jag tycker att det var helt fantastiskt! Jag är jätteglad över att ha fått en halvsyster – det var synd att vi inte lärde känna varandra tidigare, säger Gunvor Ivarsson innan diskussionen förlorar sig i oändliga samtal med allt som finns att prata ikapp om.

Visst finns det likheter, båda gillar att lösa korsord och över anletsdragen går det att ana likheter. Båda gillar djur och hundar i synnerhet. Men olikheterna är ändå många.

– Jag älskar smycken, det gör inte Margareta alls. Jag går gärna till frissan, men Margareta klipper sig själv, säger Gunvor Ivarsson.

Trots olikheterna växte systrarna upp på cykelavstånd från jordbruksarbetaren Andreas, som kom till Gotland 1929 för att jobba med sockerbetorna. Norrlänningen Andreas gifte sig med Gunvors mamma Anna på annandagen 1933.

– Vi hade det helt omodernt med dass på gården. Där bodde pappa, mamma, mormor, morfar och tre syskon. Morfar var skomakare och hade ett rum som skomakeri. Vi hade faktiskt bara ett rum att bo i och jag kan inte fatta hur det fungerade, men jag hade en jättebra uppväxt, säger Gunvor Ivarsson.

På cykelavstånd bodde Margaretas mamma Ellen i Follingbo, där Andreas jobbade på Björkebos gård och uppenbarligen hann med lite annat också. Den 11 februari 1934 föddes Gunvor hemma i Hörsne – den 19 juli samma år föddes systern Margareta i Follingbo.

– Det är så med en del karlar, det är själva tillverkningen som är det intressanta, säger Margareta Lyth.

Hon växte upp med mamma och moster i ett hus i Follingbo, utan en pappa och hade ingen aning om att han bodde bara ett par mil bort.

– Hur skulle jag ha vetat? Sådana saker talades det inte om då, säger hon och berättar att det var först när hon blev lite äldre som mamman berättade hur det stod till.

När Andreas gick bort sommaren 1961 tog han hemligheten med sig i graven.

– Han var väldigt utåtriktad och tyckte om att prata med folk. Jag tyckte bra om honom, men jag är lite besviken efteråt på honom att han inte berättade, säger Gunvor Ivarsson.

De två systrarna har ovetande om varandra jobbat på varsin sida om Norra Hansegatan i Visby.

– Jag jobbade 23 år på Ericsson, säger Gunvor Ivarsson medan Margatera berättar att hon i 45 år var biträde på Mariahemmet snett mittemot.

I dag lever båda utan sina män, som har gått bort. Men slumpen gjorde att männen, Karl-Ivar som plattsättare och Tore som var golvläggare, båda två jobbade med golv.

– De har säkert träffats ute på något bygge, säger Britt Ronsten och fyller på mer kaffe.

De två systrarna har tillsammans fem vuxna barn i livet, barn som nu blivit kusiner men som inte har hunnit träffas. Systrarna däremot ringer till varandra och pratar. De fikar ibland hos väninnan och detektiven Britt Ronsten som avslöjade sanningen.

– Det kunde jag ha gjort för 50 år sedan, säger hon.