Hemma hos Sofie Lindberg i Visby öppnar sig omvärlden. Bilder och filmsekvenser visar en dyster verklighet, som tyvärr är vardag för invånarna i Moldavien.
Sedan 2002 driver pingstpastorn i Hemse, Fredrik Olsson och hans fru Lisa, projektet Crac i Moldavien. Då fanns det ungefär 12 000 gatubarn bara i huvudstaden Chisinau. Många var offer för fattigdom och trafficking.
Idag är läget långt ifrån bra, men 150 barn kan varje dag äta sig mätta tack vare projektet.
När Sofie Lindberg och sju av hennes gymnasiekompisar skulle välja projektarbete i skolan ville de göra något som de tyckte var viktigt.
- Vi ville göra något som gjorde skillnad. Så vi samlade in pengar genom att baka bröd, jobba, söka stipendier och genom sponsring, säger Elin Sjöman som via sin konfirmandgrupp fått kontakt med pingstkyrkan i Hemse.
Spännande resa
Den 16 november åkte eleverna från Visby till Moldavien på en tio dagar lång resa. Upplevelsen var total, och ingen hade kunnat föreställa sig det som väntade dem.
- Arbetslösheten är hög, en månadslön är ungefär 1500 kronor men maten kostar lika mycket som här hemma. De som inte har eget trädgårdsland är körda, säger Frida Ansin som var med på resan.
Låg samhällsutveckling, avsaknad av avlopp och rinnande vatten mötte de gotländska eleverna i Moldavien.
Där är sprit och cigaretter billigt och framtidsutsikterna för landets barn och unga dystra. Många yngre erbjuds jobb i utlandet, men blir sexuellt utnyttjade eller tvingas tigga åt maffia och kriminella.
- Det är också ganska vanligt att föräldrar säljer sina egna barn, säger Elin Sjöman.
Många barn lever i fattigdom, helt utan vuxna, eftersom föräldrar och släktingar åkt utomlands för att försöka jobba och på så sätt kunna skicka hem pengar.
Hjälpprojekt
De gotländska eleverna mötte dessutom ett land fyllt av korruption, där mutor är enda möjligheten för att exempelvis kunna få hjälp hos doktorn.
På sin resa besökte de bland annat en flicka som bodde på det härbärge som finansieras inom projektet Crac.
Flickans föräldrar är alkoholiserade, mamman förlamad och de bor i ett rum utan toalett. En hink på golvet fanns för det ändamålet.
- Vi såg var vi ville satsa våra pengar. Vi filmade och tog bilder, och nu vill vi visa här hemma hur hemskt det kan vara, säger Elin Sjöman.
Hotat dagis
Genom sitt skolprojekt har de startat ett postgirokonto och förhoppningen är att genom föredrag, bildvisningar men också genom att själva arbeta kunna samla in ännu mer pengar till Moldaviens folk.
- Ett daghem hotas med att behöva flytta eftersom de bara har en brunn på gården. Vi skulle vilja ge dem ett nytt kök, säger Frida Ansin.
I september planerar gruppen att åka tillbaka igen. Fram till dess är målet att få ihop så mycket pengar som möjligt.
- Vi kanske inte får ihop jättemycket, men kan vi hjälpa ett barn är det värt allt, säger Elin Sjöman och berättar att man för 200 kronor i månaden kan bli fadder åt ett barn i Moldavien.
Eleverna på Christopher Polhemgymnasiet menar att de inte kan strunta i vad som händer i omvärlden. Samhällsengagemang får de på köpet, medan de gör sitt yttersta för att mätta så många barn de kan i fattigdomens Moldavien.