Var femte minut råkar en person ut för ett benbrott på grund av osteoporos, eller benskörhet som det kallas till vardags.
Det gör diagnosen till en av våra vanligaste folksjukdomar, som oftare drabbar kvinnor än män. Under sin livstid kommer varannan kvinna och var fjärde man att drabbas av benbrott till följd av benskörhet. Ändå blir majoriteten vare sig utredda eller får behandling.
Osteoporos innebär att benmassan minskar och skelettet blir skört. Vården av bensköra patienter kostar samhället 20 miljarder kronor om året, enligt Socialstyrelsen. Näst efter stroke är det osteoporos som kräver flest vårdplatser.
För att stärka skelettet och förbättra sin balans, och därigenom undvika fallolyckor, är träning A och O. Ändå erbjuder inte den gotländska vården någon ekonomisk hjälp för träning.
– Region Gotland har tidigare haft något de kallar osteoporosskola, där vi fick lära oss just vikten av att träna och belasta våra skelett. Då borde det vara en självklarhet att det ingår i vården för alla med osteoporos, men det finns inga pengar, säger Anne Elfström, ordförande i Osteoporosföreningen på Gotland.
Föreningen har ringt runt till Gotlands vårdcentraler för att se hur de arbetar med osteoporos. Då visade det sig att endast en, Unicare, hade en läkare som var specialiserad på diagnosen.
– Beror det på att vi är kvinnor som vården inte satsar?
Osteoporosföreningen på Gotland har 50 medlemmar. 48 av dem är kvinnor.
I somras kom de i kontakt med Lena di Corsi, som driver Träningsboxen i Visby.
– Vi hade läst att hon tränar personer med cancer och parkinson, så varför inte också osteoporos?
Lena di Corsi var inte sen med att hoppa på idén. Sedan i början av september tränar de cirkelträning i 45 minuter varje onsdag.
Den här dagen har tio kvinnor tagit sig till Träningsboxens utegym på Lundbygatan. Tonerna av låten "Jerusalema" sätter deras kroppar i rörelse. För att få upp pulsen inleder de på spinningcyklarna. Sedan går de över till studsmattorna, där de tränar dels kondition men främst balans. Med hantlar tränar de armstyrka och med ett skaft övar de upp rörelsen.
– Vi får inget ekonomiskt stöd för detta. Vi ska söka medel, för träning ska inte vara en klassfråga, säger Anne Elfström.
Det gäller att börja träna i tid. Redan vid 25 års ålder börjar skelettet att urkalkas.
– Jag vill bara skrika ut: Hallå! Jobba med kroppen, säger Anne Elfström.
Själv var hon närmare 60 år när hon fick diagnosen.
– Det var tufft, man gick igenom en massa tankar. Kommer jag att sjunka ihop? Kommer jag att kunna fortsätta åka skidor, cykla, gå på gymmet? Man är livrädd för att ramla.
Svaret är ja, Anne Elfström kunde fortsätta cykla, gymma och åka skidor.
Det finns ingen typisk sjukdomsbild vid osteoporos. Men det finns några riskfaktorer, som brist på motion. Andra risker är tidigt klimakterium, låg kroppsvikt, kalk- och vitaminfattig kost, rökning, långvarig användning av kortison och ärftlighet.
Osteoporos upptäcks oftast först när det är för sent, när benet är brutet. Men det går att ta reda på om man lider av sjukdomen genom röntgen som mäter bentätheten.
– Vi har som mål att alla 60-åriga kvinnor ska få göra en mätning. Det hade besparat vården väldigt mycket pengar.