Första vardagen efter jul innebär alltid hårt tryck på öns återvinningscentraler.
– Det är så mycket folk och jag vill inte stanna i lutningen, säger Gunnel Jakobsson och parkerar nedanför rampen till containrarna.
Hon är långt ifrån ensam om att välja att bära upp sina sopor som ska slängas. Calle Lundqvist och sonen Abbe har hittat en lucka uppe på rampen.
– Vi är duktiga på det här med sortering, säger Calle och hivar iväg en hel säck med papper ner i containern.
På bara några timmar har en hel stor container fyllts med presentpapper och förpackningar efter jul. Dessvärre kanske också med ett och annat som hamnat fel.
Presentpapper bland papper låter enkelt. Värre kan det vara att inse att värmeljus inte är samma sak sm konservburkar. Och att presentsnören absolut inte är plastförpackningar, eftersom de kan fastna och orsaka problem.
– Kunde folk bara läsa på skyltarna! 99,9 procent ser inte skyltarna utan bara ner i containern och chansar, säger miljöarbetaren Nicklas Nilsson i en strid ström av kunder som hela tiden frågar var de ska slänga just sitt skräp.
Om första öppna dagen efter jul är intensiv för att vara vintertid är det ändå ingenting mot en högsommar på återvinningscentralen.
– Stockholmsveckan säger jag bara! Wow, den är brutal. Efter den är man trött kan jag säga, erkänner Nicklas Nilsson.
För många är återvinningen också ett ställe att träffa gamla bekanta och vänner. Det minskar inte direkt köerna upp till rampen.
– Under Stockholmsveckan brukar vi säga till de som babblar att de får skynda sig lite, säger han och svarar med ett obegripbart lugn på ännu fler frågor om var vad ska hamna.
Här stortrivs Nicklas Nilsson, med både kunderna och sitt jobb.
– Jag har jobbat med mycket, allt från piercare till brevbärare, men det här är det roligaste jag gjort. Jag älskar det här stället, utbrister han.
Tipset, förutom att läsa noga på skyltarna, är att först sortera allting hemma och därigenom minska köerna upp till rampen. Kanske också att välja den andra sidan än vad man brukar. För faktum är att vänster sida i färdriktningen alltid är hårdare belastad, ett ganska svårförklarligt fenomen:
– Det har nog något med det mänskliga psyket att göra, och att man är höger- eller vänsterhänt, funderar Nicklas Nilsson.